Ja jävlar i min lilla magilåda va det var billigt med honungsöl på den här sidan av pölen. Inte för att det blev allt för mycket rajj-rajj igår när jag och en trevlig häxa från bygden gav oss ut på "stan" för att utforska ölutbudet, men jag blev så glad i drickat när det var så billigt.

Tyvärr var de flesta pubar ockuperade av brittiska mugglartjejer som inte använder strumpbyxor och matchar ett par horskor med Shakiras jeansshorts, en Manchester United tröja eller tutttopp, och ett helt gäng lårcelluliter. Där det finns skit finns det också flugor, och flugor var det gott om. Dvs Rooney look-a-likes som består av en begynnande flint, fattig munhygien, världens största ölmage och fula jeans (med tillhörande halvstånd). g och käre Ellen undrade hur vi skulle kunna fly undan denna glada skara med skanks och vem skulle man följa efter för att hitta till ett schysst ställe. Då fick vi syn på en lång kille med cool skinnjacka och midjelångt Hammerfall hår. HONOM FÖLJER VI EFTER! Men han sprang iväg... Besvikna drog vi fötterna efter oss och tänkte nu är det kört, tills vi fick syn på ett litet hak "The Bowling Green"... Här går vi in... Lagom till att jag ska gå fram till baren för att beställa en pint vem får jag syn på? HAMMERFALLKILLEN!!! Jag visste att min inre rock skulle leda mig rätt. The Bowling var inte bara helt fritt från skanks, utan bjöd även på bra musik från en rockig jukebox (istället för det ljuva most wanted 99 som ljöd överallt annars) söta killar med snelugg och Fred Perry tröjor, trevlig bartender och ett pint för 2 pund och 10 pence.

Fin kväll med andra ord, avslutade den med en öl hemma i stugan med Thea och Nigel. Idag vet jag inte riktigt vart mitt äventyr kommer ta mig men helt klart någonstans rockigt.