Kan inte sova, eller vill kanske inte... vet inte... men det är så fint att sitta på vår balkong nu i klockan-sju-på-morgonen-ljuset att det känns motigt att däcka. Allt blir bara så fint nu när Berlins andra halva långsamt till liv och allt blir lite bättre. Låttexterna blir rockigare, fotografierna vackrare och jag känner mig nästan sportig. Åh Prenzlauer Berg, du förtrollar.

Egentligen kan jag inte sova för att min lever har dött och mina andra organ vill ha begravning i gryningen.