Tröstläser

Just nu sörjer jag tomheten som alltid uppstår efter att jag läst en bra bok som tryckt på alla de där känsloknapparna i min pulsmaskin och försöker fylla tomrummet med att tröstläsa en av mina favoritböcker.


Tur att "Extremt högt och otroligt nära" låg otroligt nära till hands.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0