Re: öppet brev till de högre makterna

För lite mer än tre månader sedan publicerade jag ett öppet brev till diverse högre makter här på bloggen där jag pratade lite om den totalt försvunna kärleken och den förbannade konflikten med att vara sig själv vs. hela tiden höra att man måste ändra på sig eller inte är tillräckligt bra. Brevet slutade så här:
 
 
Som på beställning kom han bara två veckor senare. Först var jag skeptisk och inte alls säker på att han var något för mig, för jag kände honom inte och tänkte att han säkert var en idiot (p.g.a. statistik i min dejtinghistoria), men nu vet jag vem han är, den här underbara, knäppa och fantastiska människan som gör hela insidan alldeles varm. Han får mig att skratta hejdlöst, inspirerar mig och tillsammans är vi bara så himla bra. Han gillar mig som jag är och jag behöver inte låtsas någonting en endaste sekund. Det är så ärligt, öppet och naturligt, som om vi på ett sätt alltid känt varandra.
Allt har gått så himla snabbt och det gör mig nervös och väcker den där bittra skeptikern i mig som vill göra listor, sakta ner och tänka saker som "om det är för bra för att vara sant så är det säkert det". Men jag vägrar låta den sidan fatta tyglarna och litar på att mitt sunda förnuft är tillräckligt stabilt för att låta hjärtat galloppera lite grann. 
 
Så om det visar sig, på räkenskapens dag, att det här mötet var arrangerat av någon slags matchmaker in the sky vill jag bara passa på att uttrycka min tacksamhet. För något annat vore ohyffsat. Here it goes; tack så jävla mycket högre makter, det gjorde ni bra.
 
Om allt går åt helvete så har det i alla fall varit toppen och i slutändan så är det väl ändå det som räknas?

Kommentarer
Postat av: Mammi

Du är underbar därför händer underbara saker !

2012-12-05 @ 17:27:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0