Veckan jag försvann från internet

Förra lördagen var helt magiskt vacker med den klaraste oktoberhimlen jag sett. Först promenerade vi förbi the Albion i vårat kvarter. När folk har bröllopsfester i Islington brukar de leda vägen från kyrkan till lokalen med hjälp av hjärtan på stolparna. Det tycker jag är himla fint förstås. 

 

Vi gick förbi de fina vintageaffärerna på Arnwell Street. Olivia var tjusig som vanligt och jag gjorde mitt bästa försök till att matcha höstfärgerna.

 

Vi tog bussen till city för att titta på lampor. Inne på Debenhams hängde den här bilden överallt och jag dog den stora Skarsgårdsdöden.

 

Vi hittade världens glittrigaste affär.

 

Foley Street var extra fint i solskenet.

 

Jag hittade världens tuffaste jacka på 162 Holloway Road men köpte den inte för den var alldeles för stickig.

 

På kvällen gick jag ner till La Porchetta på Upper Street för att dricka rödtjut med Nathan och Liz. 

 

Lagom berusade fortsatte vi till Slim Jim's för att säga hej då till Luis som skulle flytta tillbaka till Frankrike.

 

Liz blev kaxig och hamnade i armbrytarduell med Londons största armar.

 

Nathan blev bjuden på shots och ville kräkas, det fick han inte för oss. Vi ville ju dansa.

 

Det hela slutade med en vinglig promenad hem till mig med några fyllesms till diverse vänner "I facking love u guyssss". 

 

Morgonen efter inleddes med brunch i West Hampstead med Jamie. Hon är tjejen vi skulle bott med om det inte hade varit för att Olivia är så himla fantastisk. Jag trodde det skulle bli stelt att ses eftersom vi inte valde henne men vi hade så himla kul och vi ska gå på kompisdejt igen nästa vecka.

 

Efter brunchen försökte vi fynda i West Hampsteads alla charity shops, men vi fjantade oss mest.

 

Jag hittade en tuff lila hatt, men den var så liten att den trillade av mitt storhuvud.

 

Världens mest oklara skosnören.

 

Jag sa hej då till Jamie och tog overgroundtåget mot Finsbury Park för att gå på dejt med Danny. Shuffle såg till att jag var på rätt humör.

 

Danny mötte mig på stationen och vi åkte vidare mot Alexandra Palace. Jag stoppade fickorna fulla med kastanjer och allt kändes så himla perfekt.

 

Alexandra Palace är jättehäftigt och Alexandra Park är så himla vackert. Jag hade aldrig varit där förut och tjöt till av lycka ungefär varannan meter för allt var så fint.

 

Vi drack whiskey i solen på terassen och pratade om cirkusartister, mentalpatienter och böcker vi älskar.

 

Den här pyramiden kändes väldigt Dr Who.

 

Parken kändes nästan förtrollad. Lite som något ur Narnia.

 

Vid sjön såg vi de här vråltuffa trampbåtarna och kände att vi absolut inte kunde banga.

 

För åtta pund fick vi en kopp kaffe, en kopp te och en helt egen svanbåt att cruisa runt i. Det var så himla knäppt, roligt och fruktansvärt romantiskt.

 

När vi var frusna och trötta i benen sa vi hej då till svanbåten...

 

...och HEJ till alla rådjuren! Det fanns flera stora...

 

...några pyttesmå...

 

...och en jättestor med JÄTTEstora horn. Det finns inget jag älskar så mycket som djur. Jag var helt stormhög på hur bra dagen hade varit och utnämnde det snabbt och rättvist till bästa dejten någonsin.

 

På måndagen var det "tutor showcase" på the Bedford. Alla lärare från låtskrivaravdelningen på skolan spelade för alla låtskrivarelever och jag dansade och klappade trots att jag hade lite feber. Här spelar Pete Cunnah, han var mest känd på 90-talet för sitt band D:Ream, nu arbetar han mest som producent och låtskrivare för andra artister.

 

Här har vi Sophie Daniels (till vänster) som är rektor över låtskrivaravdelningen och min lärare i Solo Writing/Artist Writing Project. Hon brukade jobba med Simon Cowell men nu jobbar hon mest med att skriva countryhits. Till höger sitter Hannah Rose Platt (som jag tjatar om hela tiden). Hon var elev på skolan för några år sedan och nu skriver hon tillsammans med Sophie. Nästa vecka åker de till Nashville för att spela in lite hitlåtar.

 

Jay Stapley till vänster. Mer känd som fadern av rock n roll. Han är världsabäst. Flintisen till höger är Tony Moore. Han är mest känd för sitt gamla band "Cutting Crew" som hade en hit med "I just died in your arms tonight". Nu är han mest jobbig.

 

Amy Studt är ett nytillskott till lärarkåren men hon var min mentor förra året (minns ni?). Hon är mest känd för att ha haft en hit som tonåring med låten "Misfit" men hon är en absolut strålande låtskrivare och under kvällen spelade hon låtar från hennes nya album som kommer ut snart. Det var helt magiskt. Hon är som en mörkare Regina Spektor.

 

Sist spelade Jonathan Whiskerd med sitt band. Han är inte särskilt känd för någonting än men förhoppningsvis blir han det efter sitt nya album som han spelat in i Texas.

 

Resten av veckan var relativt händelselös. Jag skrev några nya låtar (några bra några dåliga), jag åt frukost på Breakfast Club, jag köpte en karta över nordvästra Tyskland, jag var på dejt med Danny och jag lagade tre olika sorters soppor.

 

Jag fick en ny kompis...

 

...upptäckte Walthamstow och Tottenham...

 

...och tog bilder på världens coolaste killar. Harry är äntligen tillbaka i skolan och om det är något som gör mig lycklig så är det när Nathan och Harry står bredvid varandra i matchande kläder som om de hade bestämt på morognen vad de skulle ha på sig.

Nu är det Lördag igen. Igår blev jag bjuden på middag och idag väntar en hög av plugg. Hej internet! Skönt att vara  tillbaka!

 

 

Åhh, ditt liv verkar vara en dröm!!! :)