Sun in Splendour

Idag drog jag och Olivia till Notting Hill och Portobello market för att flanera i solen och trängas med turister.
Ibland känns det som att hela London bara är grått men när man promenerar in i Notting Hill...
 
...är det som att hamna i ett slags magiskt regnbågsland där någon gett tjugotusen sockerhöga barn massa kritor och sedan låtit dem göra vad de vill.
 
Allt är liksom lite sötare och lite finare.
 
Gränderna känns lite hemligare
 
Och det är nästan lite som att komma till San Francisco eller Santa Monica.
 
Jag vågar inte ens tänka på vad husen kostar där.
 
Hur glad blir man inte av det här färgkalaset?
 
Överallt trängs man med turister bland krimskrams och onödiga antikviteter.
 
Vi hittade fina antika kartor över norra Italien där Olivias pappa är född.
 
Butikerna är lite som det där rummet i ett för stort hus där man ställer alla saker som man inte använder men ändå inte orkar slänga. 
 
Älskar silversaxarna. Perfekta för att typ klippa druvor.
 
Hej hej! Här är jag!
 
Jag ville köpa ungefär alla rostryck.
 
Jag är en riktig sucker för gamla inbundna böcker med guldkant som luktar hundra år av hemligheter.
 
Alltså bakverken! Tur att cupcakes inte är så himla gott, annars skulle jag köpa alla.
 
Alltså mat! MAT! Dör på matmarknader! Allt ser så himla gott ut och det luktar hundratals olika länder varannan meter.
 
Kan inte få nog av partyglada gator med färgglada vimplar.
 
Alltså MAT! Med risk för att låta pretto; auberginer är så estetiskt tilltalande. 
 
Den här uteserveringen är himla trevlig men det är alltid så översvämmat med turister att det går inte att varva ner där.
 
Olivia, världens bästa rummis.
 
Med hennes fina Twiggy-halsband.
 
Jag blev dödskär i gamla herrskor
 
De här var till och med i min storlek, men jag köpte dem inte eftersom jag lever på gröt.
 
Vill bara slå in mina fötter i vinrött läder och aldrig ta av mig dem.
 
Konstig pop-up cinema där de visade en film från ett rave.
 
Olivia tyckte jag var helknäpp som dissade cupcakes och tog en som matchade alla husen.
 
Den här gullisen spelade blues för fulla muggar och det haglade mynt i hans gitarrfodral.
 
Vi gav honom en liten peng och skyndade sedan mot tunnelbanan.
 
En mycket lyckad lördag. Nu är jag helt slut och ska försöka plugga lite.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0