Snöhögar, Buddy, Tiny och hej då (Sthlm del 2)

Dagen efter Börjes konsert gick jag bort mot lidingöbron för att ha en tuff fotografering med min barndomsvän Malin. Vi klättrade på de här snöhögarna som var nästan högre än träden trots att det varit 20 grader varmt hela veckan.

Jag har inte sett alla bilder än men här är ett smakprov på mitt bästa "smize". Skjortan köpte jag några dagar innan på Myrorna i Hjorthagen för ynka 65 spänn.

Måndag kom och jag åkte in till stan för att hänga med världens bästa Gutti. Vi gick på skjortjakt på söder. Jag tyckte han skulle slå till på den här fräna bowlingstassen med namnet "Buddy" på framsidan (och McKInley på baksidan, precis som i Glee). Gutti var mindre road.

Jag var fortfarande trött i fötterna efter allt hoppande på Bruce Springsteen konserten, men vi traskade ändå runt ungefär hela Södermalm, ända tills vi kom fram till Zinken...

...där skulle vi ju träffa den här sköna pinglan!

Sofia läser sin sista termin på Forsbergska och vi gick dit för att äta sushi i deras trädgård. Alltså, hur gärna vill man inte plugga där?

Tillbaka till de finare kvarteren! Vi tog en sväng förbi sysse och slog oss ner i Humlan i väntan på...

TINY! Tiny är Jimmys nya hund som är ungefär det gulligaste jag sett. Alltså jesus! 

Jag tycker Mattias och Jimmy ser ut som bröder nu när Jimmy slopat sin trendiga platinablonda klubb-look.

Daniel och Jocke. Daniel ser ut som den förlorade Weasly brodern!

Jimmy och Helena Cantarell-Westlife och HCW och Mattias.

Alltså TINY!

Max, Molly och jag.
Vi satt i Humlan från 16 - 23 och drack oförskämt mycket öl, lekte lekar, åt take outs från Vapiano och kramades en del. När solen var helt borta skyndade vi till "Dovas" (alltså på Sveavägen som heter typ Lion Bar eller nåt). Blev så himla ledsen att de renoverat om och liksom...förstört sunkigheten. Dessutom hade de gjort sig av med alla stammisglas i taket. Inklusive mitt alldeles egna K.Gun-glas som jag förtjänade det där året efter studenten när jag var på Dovas typ tre gånger i veckan. SORGEN!! Men alltså, vi hade ju trevligt ändå. Jag var superflabbig och förjävla nöjd över att vara med alla mina allra finaste finingar. 

På morgonen hittade jag de här lapparna i min väska. Vi hade lekt den roliga lappleken och de här fick jag. Tycker nog att de summerar min personlighet riktigt bra.

Det var tomt och tyst i lägenheten. Djuren sov, väskan stod packad i hallen och mamma var i Malmö. Tänkte på hur pionerna var knoppar när jag kom till Sverige och nu var den första helt utslagen.


Jag klappade katten, ringde mormor och farmor, grät lite och spelade en sista truddelutt på pianot. 

Som tur var fick jag åka till flygplatsen med syrran och världens bästa Attila. Allt känns liksom alltid lite bättre när man har ett snällt fluffigt djur i närheten. Även svåra saker som att säga hej då till allt som är viktigt.