Allt ni missat

Eftersom mitt bloggande den senaste tiden minst sagt har varit undermåligt, tänkte jag dela med mig lite av bilderna från telefonen från de senaste två månaderna för att liksom fylla i det ni gått miste om. Here we go!


Mars började med ett par turer upp till Manchester för att spela in min kommande EP. Jag drack min favoritjuice från Marks & Spencer och började läsa den här kanonbra novellsamlingen.


I studion var det jävligt intensivt i vanlig ordning. Man blir liksom lite galen av att sitta instängd i ett rum utan fönster tre dagar i rad.


Vanligtvis brukar jag bo hemma hos Thea och Nigel i Nantwich när jag spelar in i Manchester, men den här gången lyxade jag till det med att bo på hotell för att spara in på restid och kunna slappna av lite. Bodde på Britannia Hotel som var ganska sunkigt, det är ett sånt där hotell som var jävligt pampigt en gång i tiden men de har inte bytt heltäckningsmatta sedan 1912 och allt känns liksom dammigt och nergånget. Som tur var blev jag uppgraderad till ett riktigt bra rum efter att jag klagade på att det luktade rök i mitt gamla, så för mig blev det väldigt prisvärt. 


Manchester är en supertrevlig stad alltså. Det är nästan lite som ett mini-London där alla är lite trevligare.


Även fast hotellet var lite sunkigt hade det ändå en del fina detaljer och trapporna var superdrömmiga.


Väl tillbaka i London väntade en bröllopsinbjudan i brevlådan. Det är Robyn och Kirstie som ska gifta sig i augusti och jag ska sjunga när Kirstie går ner för altaret (kommer garanterat börja böla).


Purim, helt klart den spexigaste judiska högtiden ägde rum och hela nordöstra Londons trafik stod helt stilla för varje kvarter från Holloway, till Finsbury, till Hackney hade gatufest och alla var utklädda till kungar, prinsessor, björnar och clowner.


17:e mars och jag hade min debut med liveband. SÅ JÄVLA ROCKIGT!

Sen gjorde jag en fuling och skolkade ett par dagar för att dra till Sverige på långhelg. Flygplanslektyren gav mig hopp för framtiden.


Väl framme åkte jag direkt till mammas kontor för att kramas och äta lunch. Åt den här mörchgoda falafelsalladen på Vurma. Den var 100% yummy! 


Efter det mötte jag upp med den här coolingen, Helena CW. Hon skulle åka till USA dagen efter för att hänga med vår andra BFF Helena Herb så jag passade på att gulla med henne och fjanta runt på stan.
Vi fnissade så himla mycket och fortsatte fnissa ända fram till klockan 3 på morgonen tillsammans med Matilda, Moa, Emma och Lena. Saknar alla mina kompisar så himla mycket hela tiden!


Dagen efter var jag apbakis men kunde såklart inte tacka nej till konsert på Debaser Medis. Molly och Mattias var med och var fett gulliga.


Matilda, min donna ♥


Vi lekte galenpanna och struntade i att alla coola hipsters kollade lite snett.


Grät en skvätt när Nisse smygskickade världens finaste lapp till mig.


Gulle-Adam ♥


Sen var det dags för konserten! Vit Päls! Så himla kul att se dem live! 


De var liksom så fulla av energi och väldigt skämtsamma/skojiga vilket lyfte deras musik till en helt annan nivå. Även fast jag gillar att lyssna på deras skivor så kan det bli lite tråkigt efter ett tag, men live bjöds det peppfest hela kvällen!

En sista öl följt av cola på Burger King och sedan blev det nattbussen hem. Det är märkligt hur snabbt det känns som att man aldrig lämnat Sverige när man väl är tillbaka.


Dagen innan jag åkte hem hängde jag på stan med min syster. Vi provade massa kläder och fjantade oss med det fula löshåret på Gina Tricot. Efter det tog vi en semmelfika på Hornsgatan och jag somnade i soffan på cafét. Jenna dog såklart skämsdöden och tog mig hem till henne istället där vi åt vegobiffar och snackade skit.

Innan jag åkte hem för att packa drog jag till Wolmars för att dricka öl med Gutti, Adam, Albin och Sofia. Gutti hade precis kommit tillbaka från Linköping och jag var himla glad att jag hann kramas lite med honom. 

Tillbaka i London. Min kompis Sven hade en skoluppgift som var att arrangera ett stycke musik åt en stråkkvartett och valde att arrangera min låt "Let Him Be Mine". De bästa bidragen i hans klass skulle få arrangemanget spelat av en riktig stråkkvartett och BOOM hans var så jävla bra och jag fick spela live med de här sköna typerna. Det var mkt mkt coolt och jag fick liksom hålla mig från att böla när jag sjöng pga den extrema rysfaktorn från stråkarna.

Helgen spenderades mestadels i Hackney. Remlap fyllde år och firades med vitenamesiskt käk, massa öl och jag köpte världens fulaste heliumballong till honom. Här har vi en toppenbild på Danny när vi cyklar mot efterfesten.


Noèmie var där och såg fett kunglig ut i vanlig ordning.


Våren har varit så fucking jävla ljuvlig här i London. Jag önskar att jag inte hade varit så stressad så jag hade kunnat njuta av den lite mer. 


ÄNTLIGEN fick Nomili och Alejandra gifta sig. Önskar jag hade varit där, men bildbeviset är nog. ♥


Skolan har varit slitig för oss alla och det har resulterat i många humörsvängningar och mycket barnsligt beteende. Här har vi Harry som leker spännis.


Trots stress-misären lyckades jag hålla lägenheten ganska fräsch.


Johan och Joels londonäventyr kom till sitt slut och vi hade hejdå-middag hemma hos mig. Fyfan vad tråkigt att man inte kommer kunna hänga med dem varje himla helg.


Arianna var också där för att säga hej då. Jävla skit-Sverige, sluta sno tillbaka de bästa människorna!


Ett stycke typisk mobilfoto på mat. Varför? Var det ens gott? (OBS! Klart det var gott, jag är ju Masterchef!)


Slutet av April och det var dags att säga hej då till ytterligare ett par människor. Caroline och Steve flyttade nämligen till Canterbury för att leva vuxenliv med hus och grejer. Vi grillade i Victoria Park och hade det förjävla bra.


Tråkigast med deras flytt är att de tar med sig sin lilla labradoodle-valp Eddie. Han är typ det gulligaste jag sett i hela mitt liv.

Hela dagen var så fin och jag satt i linne till klockan åtta på kvällen.
 
Att skriva klart uppsatsen var ett riktigt helvete. Att sitta instängd i två veckor gör en inte bara galen, man blir också sjukt uttråkad. I längtan efter mänsklig kontakt pratade jag med Siri istället.

Tur att jag har en gullig kille som kommer över med gryta när jag dör pluggdöden och tur att han ställer upp på att bli ritad i ansiktet bara för att jag ska bli lite glad.

Alltså Islington i mitt hjärta! Älskar den här stadsdelen. Allt är så himla fint.


Det här lilla brunchstället hittade jag på en gömd gata i mitt kvarter. Tänk att jag bott här i nästan tre år och kan fortfarande upptäcka nya små ställen precis runt hörnet.


Japp, till slut blev uppsatsjäveln klar och jag kunde försöka börja andas igen.


Efter ungefär tre öl började jag känna mig som en människa igen. Vi började klockan tre på lokala puben vid skolan och efter ett pitstop hemma hos mig med lite middag och burköl fortsatte vi till Efes för lite biljardskoj. Jag och Harry var på lag och vann mot Tasha och Nathan. Var så chockad, vinner aldrig något.


Efter att Tasha och Nathan förlorat tillräckligt många gånger gick vi vidare till Alibi (som alltid luktar stjärt och alltid spelar stjärtig musik och har massa stjärtiga människor... varför fortsätter jag gå dit?) för att dricka gin och tonic och snacka skit.

Fina personer och ett fint avslut på en väldigt stressig månad.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Tack kändes som vi missat en hel del ......

2014-05-06 @ 21:51:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0