Snön har kommit till Nantwich. Jag trotsade min djävulsförkylning och tog mig ut i iskylan för att lämna lite brev på posten. Staden blir magiskt glittrig med pudrad snö över de gamla tegelhusen och även fast näsan min är fylld med snor, kunde jag känna den där alldeles speciella vinterdoften som bara känns när snön är helt ny.

Nu ska jag ta lite piller mot febern och hämta ungen på dagis.

Mors!

Jag vill så gärna tro att jag är annorlunda nu från förra året. Men jag har fortfarande nalle som huvudkudde, mina kläder är lika svarta som då och jag är fortfarande rädd för fullmånen.
Håret är några centimeter längre och vågen pekar säkert högre, om jag hade modet att ställa mig på den från första början. I näsan sitter en stålring som påminner mig om min onormalt långa överläpp varje gång jag tar ut den.

Sex burkar antirynk-kräm har gått åt det senaste året. Enligt tidningarna måste man börja i tid för att det ska ha någon effekt. Min hy känns slät, men kräm hjälper bara utsidan, den stoppar inte tiden. Där, titta, jag blev precis tio sekunder äldre och jag kommer aldrig bli yngre än nu. Bara att skriva den där punkten gjorde mig äldre.
.
.
.
.
.
Jag kommer aldrig bli så ung som jag var när jag skrev den där tredje punkten. Jag måste sluta jaga dåtiden. Jag förlorar bara mer framtid! Tre meningar senare och jag blir fortfarande inte yngre. Jag kan inte oroa mig för att dö eller fylla tjugo när jag vet att jag aldrig kommer bli 16 igen.

Varför alltid 16? Varför inbillar jag mig att 16 var så himla fantastiskt?

När jag var 16 skämdes jag över att vara så ung, alla andra var ju äldre.
När jag var 16 trodde jag att killar som var sju år äldre visste allt om kärlek och därför var bättre på att vara tillsammans.
När jag var 16 tyckte jag det var helballt att sminka mig med gul och rosa ögonskugga samtidigt och mitt favoritplagg var neonrosa tights och en knark-är-bajs t-shirt som det stod "Jag är en fest" på.
När jag var 16 åt jag bara filmjölk i skolan under ett år för jag tyckte alla andra var så smala
När jag var 16 trodde jag att jag visste precis vem jag var men skämdes i smyg över att jag inte hade någon aning.
När jag var 16 blev jag dumpad via telefon av min pojkvän.

Sexton sög. Sexton var förvirrat, känslosamt och fruktansvärt patetiskt. Sexton var när man tyckte synd om sig själv hela tiden och bara var arg.
Men forfarande..
Sexton var toppen. Vi visste allt men ändå ingenting och vi fick drömma om alla häftiga saker vi skulle göra när vi fyllde 20. Det var den bästa tiden på alla sätt men ändå inte alls.

Kanske är jag bara rädd för att min inre sextonåring ska titta fram och besviket säga "vad hände med alla mina drömmar?".

Nej... det får inte hända. Det ska inte hända. Från och med nu skall jag göra mitt allra yttersta för att se till att det aldrig ska bli så.



Sexton var också då man var skitcool om man hade för lång lugg för att se något över huvud taget och hängde på Ace och Marie Leveau varje helg utan att vara det minsta myndig.

IIIEEEEK! Kollade upp mitt banksaldo nyss och önskar att jag inte hade gjort det. När blev jag så här fattig? Usch. Depp. Jag vill orkar inte bry mig om pengar.

Nu ska jag leka veterinär med Egan istället. Det ska nog få mig på bättre humör.

Lördagar i Nantwich är alldeles speciellt megamysiga. Då är alla ute på stan i fina lördagskläder, gatumusikanter finns i varje hörn och alla fönster på serveringarna immar igen av allt hett kaffe och upptinade andedräkter.
Just den här lördagen botaniserade jag på hälsokostbutiken där alla produkter är veganvänliga och killen i kassan tillhör kategorin sjukt smaskigt småstadsgodis. Efter en kvarts gluttande och frenetiskt blinkande med ögonfransarna gav jag upp mitt försök till att få lite uppmärksamhet och lämnade butiken med en påse full av tuffa grejer istället.

Bland annat köpte jag de här godsakerna:




100% vegan(skt?), 100% organiskt och 100% supergott!

Idag har jag lekt elev på SOAS (school of oriental and african studies). Först krubbade jag gratis Hare Krishna-mat utanför skolan (för så gör man), sedan gick jag på en föreläsning om political philosophy (för så gör man) och efter det läste jag en bok om "the rise and fall of global empires" i det väldigt multikulturella elevrummet (för så gör man). Efter en lagom paus med världens största kaffe och trevligt sällskap fortsatte jag min dag som tuff SOAS-elev med att vara med på ett disskussionsmöte med "SOAS Women's Society". Det innebar att vi drack öl och pratade väldigt mycket om feminism. Det kanske inte låter så spännande men det var det roligaste jag gjort på länge. Diskussionen var het och extremt underhållande, och bäst av allt var den fantastiska feministen Josh som var helt och hållet med på planen om att kvinnor ska gå i strejk för att få statligt bidrag till "sanitära artiklar" och värktabletter.

Strejken skulle innebära att alla kvinnor (vi syftade då på alla kvinnor i London, men planen går att applicera i vilken stad som helst) under en månads tid ska vägra använda sanitetsartiklar och värktabletter, men ändå fortsätta sina liv som vanligt. Det vill säga åka buss, gå till jobbet/skolan, handla mat, gå på fest...Tänk vilken underbar anarki som skulle bryta ut! Regeringen skulle få spader och de 50 000 kronor vi räknade ut att genomsnittskvinnan lägger ut på värktabletter och sanitetsartiklar under sin fertila livstid kan användas till något helt annat.

Jag måste erkänna att trots att jag diskuterade det här högt och detaljrikt i SOAS cafeteria så är jag inte bekväm med att skriva det här på bloggen. Jag vet inte varför men det förbjudna M-ordet gör mig pinsamt obekväm, en sida av mig själv som provocerar min inre genusvetare till max och får mig vilja ägna resten av mitt liv till genusvetenskap.

Felicia sover borta ikväll och jag ligger i sängen och tänker på vad jag ska göra för att ändra världen på mitt sätt. Än så länge snickrar jag på drömlika revolutionsplaner och redigerar lite bilder.
Imorgon ska jag, i kontrast till dagens aktiviteter, bidra till kapitalismen, massproduktionen och miljöförstöringen genom att shoppa loss. Jag är ju trots allt i London.

Cheerio MTF'ers!

Igår var jag och polarna så där töntigt awesome hemma hos Camp Trash. Vi hade en glad faktafylla och tittade på filmerna Filmen G som i Gemenskap och Stockholmsnatt. Sjukt indie och sjukt kultigt. Jag har helt klart bestämt mig för att börja snacka grov, bred, jävlig och dödscool gammal söderstockholmska. Det kommer bli min nya grej. Jättebra att vara arbestlös då eftersom man kan tjata om hur svårt det är att hitta kneg.

Nu åker jag imorgon förresten. Packhysterin börjar..... NU!

ÅH NAJ! Jag glömde visst bort att man ska vakna när väckarklockan ringer! Hatar när det händer.

Idag ska jag dra nytta av mina polska rötter och storstäda i Gryffindortornet. Det lär bli svettigt, men det ska gå bra eftersom jag morgonrockar till Sex Pistols.

Världens bästa tjejer + Coyote Ugly + Vin = Glad K.Gun.


Vänta, va? Är det här verkligen en tjejfilm?

Woff! Lunch med The Hellacopters och megagod mannagrynsgröt! Snart väntar långpromenad med hunden, I know, jag är sjukt jävla asasportig!


Jag kommer aldrig tröttna på hur cool jag var i lördags!

Efter att ha lämnat in uppsatsen på Universitetet imorse åkte jag till mormor och morfar i Bergshamra. Hos mormor och morfar kan man lyssna på Glenn Miller och äta nybakade wienerbröd, det är skitmysigt och väldigt trevligt. Sedan promenerade jag runt i Vasastan, tänkte på vilken asfin stad vi bor i, åt sushi och hämtade ut trevligt pistagegröna tapeter till farmor.
Hemma hos farmor får man sitta på svindyra antika möbler, dricka cappucino och lyssna på historier om den fantastiska släkten Aminoff och framför allt om den fantastiska kvinnan frierinnan Katarina Aminoff som farmor säger att jag är döpt efter även fast det inte är sant, mamma låter henne bara tro det för att hon ska vara nöjd. Jag bryr mig inte så mycket om vad som är sant eller inte för berättelserna är så spännande, även fast det är sjuhundrafemtioelfte gången jag hör dem. Det är trevligt hos farmor, och det är trevligt med berättelser.

Vilken trevlig dag. Dags för lite smink och en trevlig ölrunda?


Det här är någon annans farmor, inte min, men det är lite den här känslan man får när man är hos henne. När hon öppnar dörren har hon precis fimpat en Marlboro 100's och låtsas som ingenting (hon tror fortfarande att vi inte fattar att hon röker, trots att hon är 92), håret är lagt i snygga lockar och hennes chica outfit skulle få vilken superfashionista som helst att blekna. 

Jag önskar verkligen att jag hade tagit med mig kameran idag, för mormor och morfar var så söta och farmor var så himla fin. Åå, när ska jag lära mig att alla dagar är en bra dag att ta med kameran?

Ersätter puss&kram-suget med shoppingsuget och snurrar omkring på olika sajter som tvingar mig till att slå mig själv på fingrarna för att inte beställa töntigt dyra (men å så vackra) prylar.

Om några timmar väntar en dödstidig uppgång, men det gör inget, det är ju sista dagen i skolan!


En gammal crush från Bjørg, åh jag vill ha den lika mycket nu som då. Kanske Nordens finaste halsband.

Nu är tentan klar och jag firar med att skriva en hjärtekrossande indiepopdänga.



Fira ordentligt, fira i hatt!

När jag sover kan oftast ingenting väcka mig. Inte på det sättet att jag säger "gruff" och drar täcket över huvudet när någon försöker få liv i mig, jag bara hör ingenting, märker ingenting och forsätter sova. Typ som den där aslama sköldpaddan i Bamse. Jag är helt enkelt sämst på att vakna.

Idag däremot så väcktes jag av ett sms.

"Dags att vakna nu"

"Tycker du det? Varför?"

"Strålande sol! Ny dag, nya möjligheter!"

Det var ju verkligen skitfint väder, vilken tur att jag vaknade! Jag tänkte att det är precis som i Törnrosa, fast i min saga blev jag inte kysst av en prins, det räckte med ett fint sms från en bad boy.

Okej...jag vet att jag sa att jag skulle plugga tills hjärnan trillade ut men det var innan mamma och syrran kom hem med thaimat och SATC 2. Mys/tjejfaktorn kändes på tok för hög för att jag skulle sitta kvar vid läxböckerna så jag bänkade mig i soffan.
Jag har ingenting att säga om filmen, eftersom jag har raderat de senaste två timmarna ur mitt minne. Det kändes mer värt än det enda andra alternativet självmord. Men trots att jag ligger efter med pluggandet skall jag göra mitt yttersta för att skriva klart tentan ikväll. Jag börjar försöket med två red bull och en hjärtklappning som skulle skickat vem som helst över 60 rakt in på sjukan (jag är pinsamt känslig för koffein). 


Gör er redo för (trumvirvel).....PLUGGMONSTRET!

Vinet värmer kroppen tillsammans med mina duntofflor och här på matsalsmattan ligger jag under bordet och återupptäcker min kärlek till de skumma erotiska noveller jag hittade för några veckor sedan. Hemtentan är ett morgondagens bekymmer, ikväll finns bara jag och mattan. Helt plötsligt känns kvällen fantastisk och förvånadsvärt lugn. För bara en halvtimme sedan var jag ett dömt vrak, nu är jag en munter jolle på en blank småländsk sjö. Stackars er män (ni som inte är skitstövlar) som måste leva med oss neurotiska kvinnor.

Det måste vara en jävla bergochdalbana.


Nu ska jag titta på den här bilden i tillräckligt länge för att tro att det är så jag ser ut just nu och totalignorera faktumet att jag inte tvättat håret sen i söndags och har grötfläckar på min tröja.

Jag är så fantastiskt jävla klok och sund.

Det enda jag vill göra just nu är att fokusera på min hemtenta så jag kan tillbringa resten av veckan åt aktiviteten kul, men det är sjukt svårt när jag har ont i magen, telefonen ringer hela tiden och mamma tjatar om krukor eller tanter. Det hjälper heller inte att hunden springer omkring med en pipleksak som låter ungefär som 10 000 döende spädbarn. GÖH! Atombomba det här stället nu!

Det finns bara en lösning. Ta till flaskan! Så gör alla stora skribenter. De super fram kreativiteten och lagom i tid till fyllans första uppkastning kommer ett glatt gäng vackert skrivna sidor av högsta kvalitet. Lätt att vinna! 


Hatar tentadöden.

Tja, tja bloggen!
Har tentapluggat hela eftermiddagen, dvs sett Fight Club. Lätt att vinna! Nu måste jag bara läsa 2569 sidor ur en fucking jävla bok och skriva en nedrans uppsats, men det är inga problem, det fixar jag imorgon.
Nu ska jag istället till det trendiga haket Tre Kvastar och fira Mollys födelsedag. LÄTTARE ATT VINNA!