KEEEEEEEMUUUUUUN

DUDES! Idag är den stora dagen! Jag börjar med lyxfrukost och hoppas att det ska hålla mig på topp fram till klockan fem när vi måste vara på the North London Tavern. Nu är det dags att öva, öva, öva.

Superlyxigt för studentkassan att äta rågbröd med pocherat ägg, ost, plommontomater, spenat, sugar snaps och juice.

Imorgon kan vara början på en ny framtid

Hela världen håller andan, eller i alla fall jag. Imorgon är dagen som kan mycket väl avgöra min framtid.

Imorgon har vi vårat fruktade "mentorship showcase", vilket innebär att åtta dudes som jobbar inom musikbranschen (inom management, A/R, publishing etc.) är inbjudna till att se alla från mitt program framföra en varsin låt. Syftet är att de ska välja några elever att vara mentor åt under vår sista termin på skolan. Vi får ungefär fyra minuter på oss att göra världens bästa intryck. Blir man vald av rätt person kan det vara avgörande för ens framtida karriär. Misslyckas man med sitt uppträdande är imorgon en helt vanlig onsdag.

Mitt rum stormar just nu, och mitt huvud är fullt av regn. England är vackert i det här nästan-vår-vädret men det är svårt att gå ut när mina ben inte fungerar. Jag är så nervös att jag skakar redan nu, men jag vet att imorgon är bara en vanlig onsdag. Imorgon är bara en vanlig onsdag. Imorgon är bara en vanlig onsdag.

Vinfläckar och Robyn på repeat

Igår efter skolan gick jag hem till Nathan och Harry för att äta pasta och dricka billigt rödvin. Vi lyckades klämma sex flaskor på fyra personer (de sista två köpte vi i en affär runt hörnet, två för 5 pund!!! Det kallar jag svinhögt APK-värde) och vi lyssnade på Call Your Girlfriend en miljon gånger innan klockan blev efter fyra på morgonen och jag däckade i Adelas säng (Adela är i Brighton över helgen). Jag drömde om enhörningar som man fick klappa men inte rida på. I drömmen hamnade vi ganska ofta i knipa och då sa mina kompisar "well you went to Hogwarts, you sort it out!". Hogwartsdröm med enhörningar är nog det bästa man kan drömma.

Så här såg kvällen ut genom Nathans mobil.

Nathans flickvän Liz, jag, Harry och Lauren. Jag älskar mitt stela försök till att inte se full ut.

Harry och Nathan, finaste killarna i hela England.

Lauren kommer från Kalifornien och har bara 18 vårar på sin lilla nacke. Hon är hemsk gullig, som en slags springer spaniel.

Det var den kvällen. Jag ger den tre av tre kvastar.

VÅRSKRIK

Alltså!!!!

Över en natt har London förvandlats från gråtrist vinterdepp till färgsprakande vårpepp! Vår gata är full av krokusar, påskliljor och körsbärsblommorna har börjat slå ut! Solen skiner och barnen leker utan jacka ute på gården.

Det här... det här är inspirationsguld!

Good day sunshine

Klockan är alldeles för tidigt med tanke på att jag har sovmorgon till tolv, men dum som jag var så somnade jag med gitarren i knät och låten blev aldrig klar.

Jag gör mitt bästa för att skriva klart den nu istället, men det är svårt när mitt rum luktar gammal kinarestaurang och snuskig öl. Jag kan vara glad över att jag inte välte soppan i sömnen. Det hade liksom varit jobbigt med nudlar i håret.

Här skriver jag i sängen med mitt fjantiga rosettdiadem på skallen. Min garderob består av ungefär 70% svart, 10% grått, 10% beige, 7% vitt och 3% gulliga djurtryck, men av någon anledning går jag alltid helt bananas när våren börjar närma sig och skriker varje gång jag ser en rosett eller något sjukt färgglatt. När jag står där i affären tänker jag "oj det här är det finaste jag sett, den här ska jag använda varje dag", men det händer ju fan aldrig. Jag får skämsanvända gulliga accessoarer i mitt rum när ingen ser.

Haj fajv för att jag är åssom!

Klockan är strax efter midnatt och jag har precis kommit hem från en jättelyckad spelning. Jag kände mig självsäker, cool och facking åssom. Nje, det där kanske var en överdrift, men det gick väldigt bra i alla fall och nu firar jag med hemmagjord nudelsoppa och en kall flasköl. Det är dags att hugga in i nattens låtskrivande och morgondagens deadlines.

Briefen till imorgon är "Planet Earth" och jag håller på att skriva en låt som handlar om hur naturen är så jävla asfet.

Jag älskar ju naturen! Jag menar... kaninisar kommer ju från naturen...och björnisar...och rådjursbebisar...OCH ÄLGISAR!!!!

Artwork by CW

Titta vad min duktiga Helena Cantarell-Westlife har ritat!

Jag blev hyperglad och superstolt. Hon är så bra den där tjejen.

Page 394

Idag fyller Alan Rickman år. Tack Alan för att du är världens bästa professor Snape.

PAUS

Angående mopsar

Just chillin.

23:27

Livet är inte bara fint, det är vackert också. Helena och mamma bråkar om sidor i sängen de ska dela på och jag klappar mig på mätta magen som är full av svamp och pasta.

Imorgon ska vi strosa på stan under paraplyer och dricka te i dunkla rum.

Nu tänkte jag sova och drömma om mjuka valpöron och ljumma nätter i Paris.

Rödvinsfläckar, trasiga pianon och en längtan.

Igår var jag på Songwriter's Circle där jag fick tre nya favoritartister och dåligt omdömme efter två pints som resulterade i en helkväll hemma hos Vera. Vi drack rödvin rakt ur flaskan och spelade jazzig musik och hjärteblödande låtar på deras slitna piano som Jack White spelade på när White Stripes spelade in nåt av deras album.

Jag vaknade med ett ryck någon gång vid nio och förstod varken var jag var eller när jag hade somnat. Allt jag visste var att mitt huvud bultade som om små explosioner skett kvällen innan. Jag tog på mig skinnjackan och snubblade ner för trapporna och ut i dagsljuset där jag möttes av den där alldeles speciella, mjuka vinden som luktar lite vår. Vår. Snart är det vår.

Nu lyssnar jag på Arjeplog och fånler lite åt hur fint Annika Norlin lyckas ta sig in i alla hörn i hjärtat. Snart kommer min mamma och syster hit. Det är ännu finare.

DRY MY SOUL

Life of a proffsmusiker

Här sitter jag och leker proffsmusiker igen, men idag spelar jag in hemma i min dator. Nästa vecka ska ni få höra resultatet.

Jag har världens bästa kompisar

Jag har två favoritsaker här i världen; mat och Harry Potter. Så det var inte direkt någon överraskning när jag tvärdog av lycka när jag fick den här presenten.

EN HARRY P-KOKBOK! HUR ÅSSOM ÄR INTE DET?!?!?!?!

Jag fick den av tjejerna i födelsedagspresent och den har varit min sov-så-gott-lektyr de senaste nätterna. Nästa vecka tänkte jag ge mig fan på att göra pumpasaft. Vårens mission; förvandla mitt kök till Tre Kvastar.

Fet Musik

Barn! Jag har varit hemma hos Nathan nästan hela dagen och spelat in FET musik. Vi har spelat in en demo-version av "Let Him Be Mine" med stämmor, munspel och glockenspiel! Jag är astaggad och jättetrött på samma gång. Nu äter jag linssoppa, toast och dricker en kall San Miguel. Life of a proffsmusiker!

Den här bilden tog Nathan efter 20 omtagningen av glockenspiel-spelandet. Fett indie!

Disco nebulosa

Jag har målat disconaglar. Disconaglar med en touch av rymden. Först målade jag svart och sedan lackade jag över med mitt nya glitternagellack från Topshop. Det var fint ungefär en kvart innan jag fick för mig att spela gitarr och sabbade allt.

Fast det är fortfarande ganska spexigt trots märken från strängarna.

Your heart is so much sweeter than mine, like your smile, it's ever so divine.

Fina chokladen jag fick av lilla Lina. Den är ganska fetslut nu.

Flanera, planera, sörja... med mera.

Idag har jag varit på British Museum, ätit lunch på Wagamama och promenerat runt halva London med Felicia och pekat ut exakt vilka hus vi vill bo i. Det är så skönt med lov, att helt plötsligt få en vecka då man kan göra allt som det aldrig annars finns tid till. Flanera och dagdrömma till exempel, och det är ju det bästa jag vet.

Nu har jag ätit en halv påse chokladhjärtan jag fått av min syssling, hon är 13 år och är ungefär lika cynisk som jag, men hon är ändå en påse solsken som jag vill stoppa i mitt hjärta hela tiden. Särskilt nu när jag tömt hjärtat på krossat glas i kvällens låtskrivande.

Det är så svårt att veta vem jag skriver om längre. Allt är en röra och den starkaste känslan som finns jämte ensamheten är nog att jag fortfarande naglar kvar mig i ett spöke jag trodde jag hade glömt.

Drama queen.

AHD-deppen #7

AHD-deppen börjar mer och mer fövandlas till att jag är arg över olika saker. Till exempel är jag arg över hur stor betydelse den här dagen har trots att den är så jävla oviktig. Jag menar mest att alla andra dagar på året är det ändå helt okej att vara singel, men just idag är det som en måttstock över alla misslyckanden i livet och även om jag säger att "nej jag bryr mig inte om alla hjärtans dag" så blir ändå allt jag gör den här dagen en motreaktion till hur den bör tillbringas. Om jag går ut med mina kompisar ikväll bara för att vi älskar att dricka öl så kommer det ses som en "woho, single ladies, vi har kul utan killar", en anti-fest, om jag sitter hemma och tittar på rom-coms med glass och tofflor (som jag gör varje jävla tisdag) så är det ett tecken på valentines-depression.

Det är trist att det måste vara så. Vad som kommer hända ikväll är att jag med största sannolikhet kommer dela en flaska vin med mig själv och skriva låtar om hjärtekross och sömnlösa nätter. Jag borde kanske tacka alla hjärtans dag för den här känslokarusellen den satt mig på. Mitt yrke är trots allt beroende av att jag känner mig konstant ensam, missförstådd och hjärtekrossad.

AHD-deppen #6

För er som inte är vän med mig på facebook kanske det är en nyhet att jag sen tre dagar tillbaka är "in a relationship with Colin Firth". Det var mitt allra smartaste botemedel mot alla hjärtans dag-deppen, att låta min drömkille bli min på riktigt. För om det finns på facebook så måste det vara på riktigt?

Nej, jag tycker inte jag behöver träffa en psykolog om det här, och nej, jag tycker inte jag har gått för långt. Om jag vill vara ihop med Colin Firth så tycker jag att världen kan få unna mig det en liten stund. I alla fall några dagar före och efter AHD.

Colin är världens bästa pojkvän och imorgon ska vi se på alla avsnitt av Stolthet och Fördom och båda Bridget Jones-filmerna.

Det är love...actually.

Hela det här började med att Felicia frågade mig vad jag önskade mig i födelsedagspresent varpå jag svarade "could you get me a boyfriend?". Felicia vet att Colin Firth är the Mr Darcy of my heart och gav mig det här kortet tillsammans med kaninisar. Porslinkaninisar är ju nästan lika bra som en pojkvän, särskilt när man ändå kan vara låtsas-ihop med Colin Firth.

Fyra tjejer fattigare, massa kramar rikare.

AHD-deppen #5

OCH FÖRRESTEN! Det finns verkligen "hot singles" i mitt kvarter, men jag är ju värdelös på att ragga. När en snygg kille pratar med mig blir jag antingen sådär jobbigt butchig och ska dra ocoola skämt, boxas lite oprovocerat, skratta som en häst och ger ett sken av att ha ungefär lika mycket sex appeal som Rosie O'Donnell, eller så får jag tunghäfta, fnissar hysteriskt och springer därifrån.

Vad gör jag åt det här?

AHD-deppen #4

Det går inte att sluta tjata om singeldeppen när England och internet drabbas av alla hjärtans dag-sjukan där varenda litet hörn är kräksdekorerat med rosa hjärtan och valentine's specials. Värst är att bli bombarderad med riktat reklam på facebook och alla andra jävla sajter jag snurrar in på. "MEET HOT SINGLES" "Are you singel?" "STILL NOT TO LATE TO FIND A DATE FOR VALENTINE'S". Det gör mig förbannad och brer på ännu mer ensamhetssmör på på livets stora kärleksbröd. Arg säger jag! ARG! Och lite ledsen.

Tacka vet jag tumblr och LOTR-skämt.

Turist, javisst!

Det är så knäppt och fint att ha tjejerna här. Som att jag förstår att jag inte bor i Sverige längre, som att min verklighet här blir verkligare av att se hur hemma jag känner mig när jag visar runt.

Igår flanerade vi i Angel och gick senare på National Gallery innan vi åkte hem till mig för att äta burritos och dricka Bellinis. Idag har vi varit på marknad i Shoreditch, fikat på svenska fiket "Fika" och slevat i oss soppa medans vi tittat på MELLO. Jag tyckte Tomas Di Leva var absolut bäst och jag ville rösta tusen gånger, men det gick inte för vi tittade på reprisen.

Nu är jag helt slut och förstår inte hur jag ska orka gå runt på stan imorgon igen och jag börjar redan känna pressen av allt som jag måste hinna med den här veckan när jag har lov.

Imorgon eftermiddag ska jag ta tag i mitt liv och kanske skriva en lista.. eller nåt... vad det nu är människor gör när de ska ta itu med saker. Jag är mycket bättre på att ignorera problemen tills det blir överväldigande och jag får panikattacker eller glider in i någon slags depression.

HEJ HEJ HEMSKT MYCKET HEJ

KEMUN! Inga problem.

Kul med kompisar, och kul att dricka bubbelns. Åh va glad jag är att de är här.

Rapport

GOD MORGON!

Vi hade jättekul igår. Jag dansade så mycket att jag har pensionärsont i min höft och jag känner att en lätt träningsvärk nalkas i lår och vader.

De dåliga nyheterna är att min kappa blev snodd igår precis innan stängning.

De goda nyheterna är att den som tog fel hade en snyggare kappa än mig.

Bakisbrillorna är på, nu väntar London och trötta turistfötter. Jag älskar att leka turist med alla som är på besök!

SWAG ON

Klockan är för sent för att magen ska vara nöjd utan middag och jag jobbar mitt allra bästa på att sminka över alla nässelutslag som jag fick efter mitt hårda födelsedagsfirande. Det är inte lätt att dölja alla miljoner arga prickar som vägrar lämna mitt annars så mjölklena anlete, men jag envisas med att försöka reparera skadorna och sminka fram lite swag.

Jag ska ju ut med mina hoes, då måste jag ha swag.

Tack Bullen för den här jättefina bilden! Jag blir alltid så glad när någon ser sköna HP-grejer och skickar till mig.

KOMPISAR

Jag har inte berättat det men jag fick två nya kompisar på min födelsedag.

Två små kaninisar som man ska hälla salt och peppar ur.

Felicia hade hittat dem på Aria och sa att de behövde ett hem.

Jag blev så himla glad och tjöt i flera minuter.

Nu bor de på mitt lilla glasbord och myser med varandra. Jag funderar på att kanske låta bli att fylla dem med kryddor och kanske lägga hemligheter i dem istället. Hemlis-kaninisar.

Bästa presenten

GÖÖÖÖÖÖÖÖRLS!

Idag är en underbar dag! För idag får jag äntligen kramas med mina tjejer från Tjockholm! Blixten, Camp Trash, Herb och Mats kommer hit ikväll och ska stanna ända tills på måndag!!!!!!

UTROPSTECKEN!

Det är sjukt lyxigt och jag ska kramas så mycket att jag får träningsvärk. Oj va kul vi ska ha det!

Fick det här fina vykortet från Matilda alldeles precis. Det här var sommaren 2008 när vi skulle på jul i juli-fest hos Pat på slottet. Matilda var Jesus, Helena och jag var mest fjantiga i glitter, Blixten var nog en gran...eller nåt.. och Helena Herb var den finaste julklappen i världen.

ÅH VA JAG LÄNGTAR! Bästa födelsedagspresenten!

Varför folk tycker att jag är konstig

I skolan...

Polly: Well, before this I went to boarding school.

Jag: Wow, I've never met someone who's actually been to boarding school.

Polly: Oh really?

Jag: Yeah, part from me and all of my wizard friends of course.

21

Klockan är halv nio. Jag har sovit två timmar.

Jo, jag tror visst det är min födelsedag!

21.... how strange...

Den stundande ålderskrisen #2

Klockan är nästan midnatt och jag kommer strax börja mitt sista dygn som 20-åring.

21 känns som en stor ålder. 21 betyder att man är i 20-årsåldern, att det inte riktigt längre är okej att leva kvar i en tonårsillusion och att det är dags att börja tänka på livet i sin helhet. Efter 21 går allt mycket snabbare och varje dag är en dag närmare amorteringar, familj, klimakteriet och döden.

Efter 21 kommer liksom 25 och sen börjar alla kompisar surra om hur de planerat jonglera karriär med graviditet eller hur de inte tänker fortsätta dejta den där hunkiga killen för de ser ingen framtid med honom.

Åh, 21 är ju jätteläskigt! Nu kan jag inte längre låtsas att jag fortfarande går i gymnasiet och är borta på något slags nöjesbesök. Jag är här för att inleda livet som vuxen. Jag är här för...håll andan... göra karriär?

Ibland är det verkligen så att jag glömmer att allt det här är en del av mitt liv. Jag tänker typ på när mina föräldrar säger "ja i min första lägenhet" eller "när jag flyttade hemifrån" och jag glömmer bort att det som händer här och nu kommer vara historierna jag berättar när jag står i skor som liknar dem mina föräldrar bär.

AHD-deppen #3

Min skoldag varade 12 timmar idag, jag har ont i hela kroppen, min tröja luktar äckligt och vad har jag att komma hem till? En burk tomatsoppa och en Henrik som gömmer sig i sin studiegrotta.

Nu lyssnar jag på the Smiths och fantiserar ihop en snäll pojkvän som bakar scones när jag är ledsen, spelar sköra melodier på pianot när jag myser i hans skjorta och som alltid tycker att jag är helcool även när jag skrattar som en häst, pratar för mycket om Harry Potter och kickstartar hans tinitus när jag ser en gullig hund. Han är lång, fulsnygg och heter något osexigt som George eller kanske Morgan. Hans byxor sitter jättedåligt och hans jacka är för tunn för vädret, men hans slitna skor är det snyggaste jag vet och när jag sover brukar jag låtsas att den vänstra skon är vår lilla båt som vi seglar ut på blåsiga hav med.

Fantasin har det aldrig varit något fel på. Det är bara det att jag är omöjlig att älska, eller i alla fall lite för muppig för mitt eget bästa.

Mina kompisar

ETTUSEN

My Girl ♥

Jag vet att det varit ganska mycket hjärtan på bloggen den senaste tiden, men just nu är det helt klart nödvändigt eftersom det är Adelas födelsedag!

Sen jag började på the Institute har Adela varit min allra bästa kompis i London (Felicia räknas inte, vi bor ju ihop). Med henne kan jag vara precis hur knäpp och konstig jag vill. Vi kan ha långa konversationer enbart genom att titta på varandra och säga "no! NO WAY!" "YES" "OH MY GOD" och förstå precis vad det är vi pratar om.

Nu när vi inte går i samma grupp längre känns det inte alls lika roligt att gå till skolan och jag saknar henne varje dag vi inte ses.

Happy birthday love!

Let Him Be Mine

IDIOTER IDIOTER

För första gången sen jag flyttade till London önskar jag att jag var i Sverige. Inte för att jag känner hemlängtan, inte för att jag är ledsen, inte för att jag inte trivs, det beror helt och hållet på att det snöar. Eller snön i sig är ingen fara, det är mest bara kallt, blött och ganska jobbigt, det som är problemet är alla jävla britter som inte vet vad väder är för någonting. Det har precis tagit mig två timmar att komma hem från Sketch vid Regent's Street, en resa som borde ta max 45 minuter. Allt på grund av att alla människor blir som besatta och nästan villiga att mörda för att komma med en buss. DET ÄR SNÖ! Inte jordens undergång, som alla armbågande idioter tror att det är.

Det värsta är också alla tjejer som vrålar om hur kallt det är och hur blöta de är och skyller på diverse gudar, busschaufförer och alla andra människor i närheten för deras olycka. Ja för det är klart det är busschaufförens fel att du har på dig 10 cm stilettklackar med öppen tå, inga strumpbyxor och bara en jeansjacka över din cocktailklänning när det har varit snöstorm hela dagen. Åh! IMBECILLER!

Jag vill bara vara i Sverige där folk (med undantag för SL) kan hantera snö och inte drabbas av panik bara för att marken är vit.

DjUR ♥

Jag ligger fortfarande i sängen med huvudvärk och halsont.

Jag försöker plugga, men om jag ska vara ärlig så tittar jag mest på gulliga djurvideor.

Det här liksom! HALLÅ!!!!!!!!!!!

Partying partying yeah?

Jo visst är det Friday, Friday och man måste get down of Friday, men jag är ungefär lika pigg som en torr fralla.

Jag har bäddat ner mig i sängen med Chinese takeouts och tittar på Så Ska Det Låta, och jag som undrat varför jag är singel.

Suck.

Ett litet Skåne bakom dörren bredvid

Alltså, jag vill bara säga att vinet är slut, liksom lusten att skriva. Jag är kissnödig men badrummet är ockuperat av fyra skånska killar, alla lika långa som turning torso. Henrik har sitt svenska entourage på besök och de skrålar obegripligheter och fnissar medans jag dör den stora skapardöden i mitt rum.

Jag vill ju bara kissa och sova.

Hopp

Klockan är fem över läggdags och min låt är fortfarande så gott som obefintlig.

Det har nu gått så långt att jag har korkat upp en flaska kreativitetsjuice i hopp om att det ska göra livet lite lättare.

Hopp.

Livet som låtskrivarstudent

Det var Martin som gjorde den här. Bara så att ni vet. Martin är bäst <3

Skrivkramp Skrivdamp

Jag skriver på politiklåten och har väl kommit ungefär lika långt som den där koppen på nattduksbordet som jag sa att jag skulle diska om en stund för fyra dagar sedan.

Min bästa idé än så länge är att ta melodin från "Smelly Cat" och sjunga "politics, politics, why you suck?".

Born to Die

Varning för rock

Hörni! Jag har haft en jättebra dag!

Mötet med A/R-personerna gick jättebra. De var aspeppiga och tyckte att jag var superbra. Vi ska ha några möten till så vi kan forma en ordentlig "action plan" och de har gett mig massa uppgifter att vara klar med inom några veckor så de sedan kan hjälpa mig med mitt artisteri, de pratade till och med om att kanske försöka boka in mig på någon festival i sommar.

AHHHAHAHAHAAAAAA! ROCK! DÖR! AH! AH!

Låtskrivandet med Joe gick också jättebra, jag är helt övertygad om att vi lyckats skriva en fet pophit! Åh jag är så taggad och trött! Nu måste jag skriva klart låten jag ska spela upp på SSTC-lektionen imorgon.

Dags att börja fila på hemsida, demoinspelningar och en youtubekanal. Åh det är så kul att börja tänka lite större.

Jag är så jävla professionell

Nu ska jag snart till skolan för ett A/R-möte. Det innebär att jag spelar två eller tre låtar för några personer som jobbat väldigt länge inom musikbranschen som sedan ger mig råd om vad jag måste göra för att bli bättre och sedan skapar vi en plan för hur jag kan bli bäst. Det fungerar helt enkelt lite som karriärsrådgivning och förhoppningsvis kommer vi komma på en plan som hjälper mig att stanna i London och jobba med musik när året i skolan är slut.

Efter mötet har jag en co-write med Joe. Han kommer från Wales, skriver smörig pop och är typ det gulligaste som finns. Han är lite som ett litet husdjur, eller en hobbit.

Hör på mig! A/R-möte, co-write... jag låter så jävla professionell!

VART FAN ÄR MINA DEMONER?!?!?

Oh lord! Jag är helt fast. Skrivkramp är bara förnamnet, min idétorka är torrare än en pinsam pappa i svensk tonårsfilm.

Alla olika vägar jag väljer inom politiktemat slutar med samma slutsats; människor är idioter. Även fast det såklart går att ha som tema på en låt så känns inte det övertygande när mina låttexter för stunden låter typ så här;

Det är liksom inte så poetiskt.