Hej då 2013

Tja tja bloggen!

Den här nervösa tjejen sitter nu iklädd glittrig skjorta på tåget på väg mot Rugeley i Midlands för att fira nyår med the in-laws.

Kan inte riktigt fatta att 2013 redan är slut. Det har ju hänt så jävla mycket grejer det här året och jag känner mig nästan inte riktigt klar med 2013 än. Vill få mer avslut, säga tack och göra mer!

Kanske är det för att jag är rädd att 2014 inte kommer kunna toppa det gångna året. Är rädd för att börja göra dåligt ifrån mig, fatta fel beslut och döden dö eller nåt.

Äsch jag får sluta larva mig och rocka på, som jag alltid gör. Ingen idé att vara räddare för framtiden bara för att vi lägger på en siffra.

2014, bring it on!

Gott nytt år rockers!

Mvh nervösa tjejen som tappat bort sin piercing.
 



No more fish eggs

Alltså god jul, god fortsättning och förlåt för att jag inte hört av mig. 
 
Igår kom jag hem till London efter en så fucking jävla underbar vecka i Stockholm. Vädret var trist och jag hann inte träffa hälften av alla som jag ville men allt var ändå bäst för jag fick ju ha med mig den där gulliga killen som jag gillar så jävla mycket. Det var så kul att visa honom allt, lära honom lite svenska och se hur bra han ändå kom överens med min familj.

Det gick verkligen så himla bra, innan var jag ju lite rädd att det kanske skulle bli lite så här...



Men istället gick det typ så här.

 
Stackars Danny var en riktig trooper, käkade alla sorters sill, lärde sig hela tjocka släktens namn och klagade inte en enda gång. Han tyckte att Sverige var helt toppen och gav resan 5 av 5, men när vi landade på engelsk mark igår sa han med en sorts lättnad i rösten "no more fish eggs on eggs for a while now".
 
Nu förbereder jag mig mentalt att träffa hela hans familj över nyår. SKRÄCKEN.

33% autistic

Den här konversationen ♥

Stay Open

 

Julfesten

I fredags hade vi fet julfest här hemma hos mig. Alkoholen flödade, jag hade bakat, granen var tänd och vår lilla lilla lägenhet var packad med folk. Eftersom allt var helt jävla toppen så glömde jag förstås att fota. Tog inte en enda himla bild.
 
Får ta det som ett gott tecken, eftersom det måste betyda att jag var för upptagen med att ha kul för att ens tänka tanken på kameror och instagram.
 
Vid halv sex på morgonen sjasade jag ut de sista gästerna och resten av helgen har jag känt mig ungefär så här:
 
 

The red badge of courage

Alltså hur kan jag ha missat den här fantastiska reklamen?!?!??! "It's like Santa...FOR YOUR VAGINA!!!!" Hahaha! Åh helt underbart! Önskar att den här typen av mensreklamer fanns när jag var ung tonåring. Då tyckte jag det var skämmigt med mens och inte konstigt det när alla reklamer för sanitära artiklar levereras med viskande röster (som om det vore en hemlis att man har mens), aldrig blandar in unga tjejer (alltid unga kvinnor, som att det inte är okej att ha mens förrän man är över 20) och aldrig har jag hört någon använda ordet vagina i en reklam.

Här har vi en ung tjej med ett ansikte (inte liksom en voice over inzoomat på en binda eller en rumpa) som stolt kallar hennes mens "the red badge of courage". Man ba YES!!! MER SÅNT HÄR! Ni som jobbar med reklam kan väl snälla försöka med något liknande?

"Student threw sandwich across class screaming YOLO"

Alltså den här listan med helt åssom kvarsittningslappar är helt jävla underbar. Vill vara kompis med varenda unge. ♥

 
 
 

Spring Will Come

Det märks att det nästan är inlämning för vårt första inkast och det märks att det snart är jul. Helt plötsligt finns det liksom inte tillräckligt med timmar under dygnet och genomsnittspulsen måste ökat med femton slag per minut.

Igår tog jag dock paus från allt eftersom jag har min kära pappa på besök. Han ska ha ett möte idag här i London och bestämde sig för att komma hit en dag tidigare och hänga med mig (HOODELADY!!!!).
Vi flanerade i flera timmar, drack eftermiddagspints och åt middag på restaurang. Känner mig nu väldigt förvirrad över att det är torsdag, eftersom allt vi gjorde igår hör hemma till helgtrevligheter. 
 
Anyways, idag är en alldeles särskild dag! Min kompis Nadine släppte nämligen sin första EP i tisdags och idag vankas det releaseparty på The Shoreditch i...Shoreditch. Kvällen drar igång 19.30, med två förband innan Nadine spelar. Det är gratis inträde och kommer garanterat vara toppen så om du är i London; KOM FÖR FAN!

Om du inte är i London tycker jag att det är en helt värd idé att köpa hennes skiva. Gör det på iTunes och hjälp henne komma med i topplistorna!

Spring Will Come och Blue är mina favoriter! 

Akademikern inom mig

Så grejen med min utbildning är att jag i två och ett halvt år har lärt mig sjukt mycket grejer om låtskrivande, musikproduktion, ljudteknik, musikbranschen och konsten att stå på scen, men... oavsett hur lärorikt det varit så har det inte varit särskilt akademiskt. Så gott som allt har varit praktiskt arbete, väldigt lite research och liksom vår kursliteratur...går inte ens att prata om. 
Därför blir det liksom svårt nu när vi "helt plötsligt" ska skriva en uppsats på 10 000 ord som ska vara det "MOST IMPORTANT YOU'LL EVER WRITE" som vår handledare sa med dramatisk ton.
 
Jag har kämpat hela terminen med ett ämne och en tes som jag mer eller mindre hittade på i ren och skär panik när jag redan missat vår första deadline. I flera veckor vågade jag liksom inte riktigt prata om att jag tyckte att jag gjort ett dåligt val och vågade heller inte ändra för jag tänkte "nu vet alla att det är det här jag ska göra så då måste jag göra det och det måste vara AMAZING". För några dagar sedan fick jag nog och tog upp det med min handledare och erbjöd ett alternativt ämne. Jag trodde hon skulle hugga huvudet av mig men hon sa mer eller mindre åt mig att köra på det nya för det andra skulle aldrig funka.
 
SÅ NU! Nu i elfte timmen känner jag att jag kan släppa ut akademikern inom mig och ta tag i min dissertation (alltså motsvarighet till C-uppsats för er som inte vet) och klämma in 7 veckors research på två veckor. Det låter kanske livsfarligt och rövsvårt men det känns ändå helt okej för nu ska jag skriva om något jag är intresserad av och något som känns värt att spendera hela året åt att skriva.

Jag vill inte säga för mycket men här kommer en ledtråd...
  

Slytherin-snygg

Alltså!!! Jag är helt kär i min gröna sammetskjol! Känner mig som världens finaste julgran, en sommaräng och slytherin-snygg på samma gång! 

BOOM!
 
Nu ska jag ha möte angående min fucking jävla dissertation. Ni kanske märker på min ton att det inte går helt bra.
 

JULPEPPEN

Nu när vi bor i en lägenhet där vi har ett vardagsrum som är precis just bara ett vardagsrum och inte omgjort till sovrum så bestämde jag och Felicia (typ i början av september) att vi skulle ha en julgran i år!


Sagt och gjort! Vi klickade hem den billigaste plastgranen från eBay (15 pund med frakt inkluderat). Först såg den lite gles och ledsen ut, men jag misstänkte att det skulle kunna fixas.


Jag tjuvstartade när Felicia var på jobbet. Fluffade till grenarna lite och satte in ljusen.


Fortfarande lite ledsen, men absolut mycket bättre än innan.


Jag tog fram alla dekorationerna som vi skulle klä granen med och det kliade som attan i fingrarna. Ville liksom börja NU NU NU. Men fick lov att vänta tills Felicia kom hem..


Dekorationerna var faktiskt också extremt billiga. Fick ljusen, glittret, kulorna och polkagrisarna för 15 pund (renarna och snöflingorna har Felicia köpt själv så jag vet inte vad de kostar). En gran och dekorationer för sammanlagt 30 pund känns nästan gratis när man tänker på att man kan använda allt om och om igen och dessutom är två personer som delat på kostnaden.


I alla fall... medans jag väntade på Felicia tog jag fram mina julkort och började skriva till hela tjocka släkten. Korten köpte jag på Paperchase i Angel.


Det här kortet var min favvo. Vill liksom skicka ett till mig själv. Och ja hallå! Om man vill skicka julkort till mig (hihi) så är min adress 326 Caledonian Road, Flat 2, N1 1BB, London och vill man ha ett julkort (eller brev) själv så kan man skicka sin adress till mig! :D 


Här ser ni mitt inslagspapper och mina etiketter. Det blev en sån där jul när allt matchar. Pappret är också från Paperchase och etiketterna är från Primark.


Här har vi exempel på hur julkorten såg ut på insidan.


Och så här ser paketen ut om man får en julklapp av mig.

Sen när det blivit mörkt, då kom Felicia hem! 


OCH GRANEN BLEV SÅ JÄVLA FIN! 


Glitterkulorna blev extra fina i mörkret när de glittrade över ljusen.


Så himla mysigt nu att gå upp på morgonen när det är mörkt. Decembermörkret känns annars alltid som ett trist straff, men nu är det liksom alldeles guldigt av ljusen och jag blir liksom varm i hela kroppen av att se hur fint det är.

Ett gäng skitidéer

Idag (tekniskt sett igår) höll jag på att dö trötthetsdöden och förtärde därför en kopp kaffe för första gången på evigheter (är ju koffeinfri om ni minns) och tyckte det var en skitbra idé ända tills ungefär nu när klockan är över ett och jag kan inte sova, trots stundande alarm och övertrötthet. Tyckte därför, i min överarbetade skalle att det var en skitbra idé att rota igenom min garderob för att liksom fynda lite grejer som jag inte sett på länge. 

Längst in i ett hörn, längst ner i en korg, i en liten påse, låg några kjolar som jag köpte i början på sommaren när jag hade den skitbra idén att köpa femtusen kjolar på eBay för typ noll spänn. Tyckte jag behövde kjolar som var lite längre (typ ner till knäna) så jag kunde gå utan strumpbyxor utan att få bleka-tjock-lår-komplex var tredje sekund. Köpte i slutändan tre stycken för ungefär två pund styck och tänkte "NAJS". När de kom fram tyckte jag dock att de var dödsknäppa, gjorde mig fetful och inte alls var en särskilt skitbra grej alls. Insåg dock att det skulle kosta mig mer pengar att skicka tillbaka dem till säljaren än att behålla dem så jag grävde ner dem i min garderobs djupaste håla och tänkte "jag kanske kan klä ut mig till idiot någon gång". 

MEN NU! Nu hittade jag dem och tänkte "hmm...". Slängde på mig dem och tänkte "MEN HALLÅ DET HÄR ÄR JU GANSKA NAJS". 

TITTA!


Lite folklore chic i gråa sorten med knäppa knappar.


Lite familjen McCahan-cool i grönbrunt (heter det oliv?). Och liksom kanske inte skitsnyggt, men ändå vintermysigt och najs, jag menar, 2 PUND! DET ÄR JU BILLIGARE ÄN DÖDEN!

Det enda som visade sig faktiskt vara en skitdålig idé var den här kanariegula skapelsen som ser ut att vara gjord av samma tyg som Carolas främling-outfit. Tror jag tänkte "Åh den här kjolen skulle Zooey Deschanel vara fett snygg/cool/het i" och glömde sedan bort att jag inte är Zooey Deschanel. 

Ang. en gammal grej som redan tjatats om tusen gånger

Såg att de här "könsneutrala" leksakskatalogerna har hamnat uppe på både könskämpe- och h8ters-tapeten igen. Hittade länk till Kissies blogg där hon säger att det är extremt, påtvingat och att det attackerar barnens val av leksaker. 

God medborgare, som jag är, tänkte jag skriva en kort kommentar i stil med "bra att du tar upp laddade frågor, respekterar din diss men håller inte med pga...." som en halvt oskön prettoperson i cyberspace, men när jag väl började kunde jag inte sluta så det fick bli ett blogginlägg istället för en fjuttig kommentar. Här har vi bilden som ni alla säkert redan sett:

Vi kan väl börja med att slänga ur oss det självklara; det är viktigt att våga utmana stereotyper och vara lekfull med den här typen av uttryck. Vi kan också konstatera att det är bäst att göra så utan att tvinga på ett annat ideal.

Barnet i spindelmannendräkt som leker med barnvagnen är ett perfekt exempel på hur det fungerar riktigt bra. För det första för att det visar en blandning av vad som är typiskt killaktigt, respektive tjejigt, och det är faktiskt en sannare bild av hur barn egentligen leker. Oftast vill barn leka med lite allt möjligt och helst allt på samma gång. Stoppa en dinosaurie i barnvagnen samtidigt som man är superhjälte och leker mamma/pappa/sjöjungfru/Harry Potter.

För det andra så ser man ju faktiskt inte om det är en kille eller tjej som kör den här vagnen. Det är ett barn i en spindelmannendräkt, men vi (alltså förlåt jag borde kanske dumpa det här kollektiva "vi"et, jag utgår ju mest från mig själv) antar att det är en kille för det är en typisk killgrej.

De här bilderna kanske är "för mycket" för vissa eftersom de är motsatt från vad de flesta är vana vid, och jag håller med om att det borde snarare vara neutralt (alla leker med allt) än helt tvärtom, för då blir det också en konstruerad roll som barnen ska passa in i.

Reklamen för barn, och framför allt för de vuxna som köper leksakerna, borde vara mer som en blandad buffé med massa gott som inte är helt indelat i typiska kategorier (typ alla "tjejgrejer" tio sidor i rad på rosa bakgrund med fjärilar och hjärtan i kanterna, eller killgrejer på mörka färger). På så sätt är det kanske lättare för föräldrarna att inte anta vad som är bäst att ge till sin son/dotter, utan snarare på vad som är den mest stimulerande och skojigaste presenten och barn i sin tur kanske inte känner sig lika rädda för att leka med vissa leksaker för att det är "killgrej" eller "tjejgrej" (minns hur jag samlade på Spice Girls-bilder liksom för att kompensera för att jag älskade hockeybilder, dvs inte så himla girl power-aktigt av mig).

Så ja... det här tjatet tänkte jag att vi kan avsluta med att lista mina favoriter som barn, bara för att liksom visa bredden på vad jag tyckte var skitkul att leka med när jag var liten.

Barbies
Hockeybilder
GoGos
Poggs
Minisynth (ni vet en sån med fräcka trumljud)
Duplo
Playmobil
Planetarium
Polly Pocket


1:a advent

Glad första advent! 

Jag och Felicia har firat med att sätta upp vår nya julgran (!!!!) och dricka årets första mulled wine (englands ganska trista, men inte helt osmaskiga motsvarighet till glögg). Så här ser det nu ut i vårt vardagsrum!

Hur fint är inte det?!?  Det enda som saknas i granen är en julstjärna, men jag har inte hittat någon fin än så det får vänta lite. Jag har i alla fall hunnit slå in ett par presenter som chillar under barren. Julstrategin i år är att ligga två steg före så jag inte dör av julstressen. Än så länge går det fett bra!
 

RSS 2.0