Feztligheter och framtidsvisioner
Kompisar! Buddies!
I morgon vid lunchtid kommer jag sitta på ett tåg på väg mot platsen COOL för att ägna mig åt aktiviteten TUFF. Dvs, jag ska åka till Manchester ett par dagar för att spela in en singel!!! Nigel och jag har smidigt planer hela sommaren och det här är första steget mot förhoppningsvis ännu bättre tider.
I morgon vid lunchtid kommer jag sitta på ett tåg på väg mot platsen COOL för att ägna mig åt aktiviteten TUFF. Dvs, jag ska åka till Manchester ett par dagar för att spela in en singel!!! Nigel och jag har smidigt planer hela sommaren och det här är första steget mot förhoppningsvis ännu bättre tider.
Jag vill inte säga för mycket om vilken låt vi ska spela in och så, men jag lovar att det ska bli en riktig dänga!
Berätta vad ni har för kul grejer för er. Jag vet att jag inte varit särskilt aktiv här de senaste månaderna, men jag jobbar på att bli bättre. Hojta till om ni vill läsa om något särskilt, eller kanske veta mer om någonting.
MASSA PUSS!
Berätta vad ni har för kul grejer för er. Jag vet att jag inte varit särskilt aktiv här de senaste månaderna, men jag jobbar på att bli bättre. Hojta till om ni vill läsa om något särskilt, eller kanske veta mer om någonting.
MASSA PUSS!
OMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMGOMG
I onsdags hände en märklig sak. Jag åkte tunnelbana hem från en spelning och på en station kliver en lång man in och sätter sig mittemot mig. Han ser oerhört bekant ut, som om han vore en gammal kompis eller en b-kändis. Blondt lockigt hår, eller nej inte lockigt, mer vågigt, och det är kammat bakåt på ett mjukt sätt som inte förstört en enda lock. Han har spetsig näsa, stora bruna ögon, smal mun, skarpa kindben, rumphaka, vit skjorta, grön kavaj och orangea skor.
Jag sitter liksom och blir tokig på varför jag känner igen honom och vart ifrån(?!???!?!?!?!).
Helt plötsligt slår det mig. Han ser, med undantag för en och annan fräkne, EXAKT ut som jag föreställde mig att Gyllenroy Lockman (Gilderoy Lockhart) såg ut när jag först läste Harry Potter och Hemligheternas kammare!!! PÅ PRICKEN. Ville liksom skrika rakt ut "EUREKA" och berätta för alla i tunnelbanevagnen, men lät bli, för jag tänkte att the average Joe inte riktigt har koll på bi-roller i HP och framför allt…ingen skulle nog bry sig. MEN NI! NI BRYR ER VÄL!?
Tyckte det var helt magiskt att få se en fantasifigur rakt framför mig. Über cool!
Just sharing.
Maybe persuade me and I'll do the best that I can
Minns ni när jag berättade om värsta supercoola spelningen som jag ska ha i oktober? Den där Janice Long (en av Englands viktigaste radiopersoner) snicksnackar om hennes år i branschen och sedan presenterar två n00b-artister?
Förut sa jag att den andra artisten skulle vara John Smith (han med röda skägget och gitarren i floden), men det har nu ändrats till duon Paper Aeroplanes som också är dundercoola och helt klart mycket mer asakändare än mig. Min favoritlåt är Multiple Love, den går på repeat i min skalle hela tiden och jag kommer nog vara lagom star struck när jag träffar dem.
Om du bor i England i närheten av Nantwich föreslår jag att du köper biljetter nu! Det är lördag den 12:e oktober och biljetter går att köpa på http://www.wordsandmusicfestival.com. PEPPEN PEPPEN PEPPEN!
Förut sa jag att den andra artisten skulle vara John Smith (han med röda skägget och gitarren i floden), men det har nu ändrats till duon Paper Aeroplanes som också är dundercoola och helt klart mycket mer asakändare än mig. Min favoritlåt är Multiple Love, den går på repeat i min skalle hela tiden och jag kommer nog vara lagom star struck när jag träffar dem.
Om du bor i England i närheten av Nantwich föreslår jag att du köper biljetter nu! Det är lördag den 12:e oktober och biljetter går att köpa på http://www.wordsandmusicfestival.com. PEPPEN PEPPEN PEPPEN!
ÅH NEJ! DET HAR HÄNT!
Men hallå där! Det är ju lördag!
Känns som att jag borde ha en stört rockig plan, dricka femtio liter bärs och fuldansa hela natten. Istället tänkte jag åka till Walthamstow, laga mysmiddag och kanske kolla på en dokumentär. ÅH NEJ! DET HAR HÄNT! JAG ÄR GAMMAL OCH TRÅKIG!!!!!!
Äsch, lite tråkig får man väl vara ibland. Dessutom är jag pank, pga alla på CSN är puckon, så tunnelbaneresa till zon 3 är living on the edge så det räcker för stunden. Happy Saturday! ♥
Känns som att jag borde ha en stört rockig plan, dricka femtio liter bärs och fuldansa hela natten. Istället tänkte jag åka till Walthamstow, laga mysmiddag och kanske kolla på en dokumentär. ÅH NEJ! DET HAR HÄNT! JAG ÄR GAMMAL OCH TRÅKIG!!!!!!
Äsch, lite tråkig får man väl vara ibland. Dessutom är jag pank, pga alla på CSN är puckon, så tunnelbaneresa till zon 3 är living on the edge så det räcker för stunden. Happy Saturday! ♥
Jag har i alla fall dragit på mig min gröna 70-talsblåsa som jag köpte för 1 pund på 162 Holloway Road. Man känner sig himla booty och boobie-licious i den. Jävligt svarvad liksom.
Back 2 school
Babes och dudebabes! Idag börjar jag äntligen skolan igen!
Det har varit ett ganska slitigt sommarlov och jag har verkligen längtat tillbaka till alla roliga lektioner, alla skojiga lärare och framför allt alla sköna kompisar.
Nu ska jag pimpa frillan och lägga fram en cool back 2 school-outfit och känna mig precis som man gjorde när man gick i grundskolan och det pirrade i magen första dagen på terminen, med nytt pennskrin i nya väskan, en färsk rulle coolt bänkpapper, med hopp om att alla ska säga "åh haru klippt dig? Tufft!" kanske "åh de där jeansen (uttalat jinnsen) ser precis ut som Shakiras i whänävvör whärävvör videon!!!!" eller i det här fallet något mer som "I've noticed you've achieved international success! Congratulations, you are super cool!".
Det har varit ett ganska slitigt sommarlov och jag har verkligen längtat tillbaka till alla roliga lektioner, alla skojiga lärare och framför allt alla sköna kompisar.
Nu ska jag pimpa frillan och lägga fram en cool back 2 school-outfit och känna mig precis som man gjorde när man gick i grundskolan och det pirrade i magen första dagen på terminen, med nytt pennskrin i nya väskan, en färsk rulle coolt bänkpapper, med hopp om att alla ska säga "åh haru klippt dig? Tufft!" kanske "åh de där jeansen (uttalat jinnsen) ser precis ut som Shakiras i whänävvör whärävvör videon!!!!" eller i det här fallet något mer som "I've noticed you've achieved international success! Congratulations, you are super cool!".
I found you in all my fears, I found you beneath my tears
Igår spelade jag på den här terminens första Songwriter's Circle. Det var himla fett, packat med folk, asbra stämning och de andra som spelade var helt fantastiska.
Min nya favorit är en tjej som heter Denai Moore. Hon har gått året under mig men har nu hoppat av efter att fått ett riktigt najs skivkontrakt med ett franskt indiebolag (samma bolag som först signade Klaxons) och får vara förband till coola aritster som Iron & Wine och Tom Odell. Hon sjunger helt otroligt och är hur gullig som helst.
Favoritlåten är just nu Gone som handlar om när man måste göra kompisslut med sin allra bästa kompis.
Min nya favorit är en tjej som heter Denai Moore. Hon har gått året under mig men har nu hoppat av efter att fått ett riktigt najs skivkontrakt med ett franskt indiebolag (samma bolag som först signade Klaxons) och får vara förband till coola aritster som Iron & Wine och Tom Odell. Hon sjunger helt otroligt och är hur gullig som helst.
Favoritlåten är just nu Gone som handlar om när man måste göra kompisslut med sin allra bästa kompis.
1 år
I lördags var det dags för värsta milstolpen, nämligen första årsdagen med han den där killen jag gillar så jävla mycket. Vi åt middag, gick på fest och dansade töntdans till klockan sent.
Blir inte klok på hur himla kär man (läs; jag) kan vara och kan inte heller förstå att man bara kan bli kärare och kärare ju längre tid det går. Ett år har jag haft på mig att lära känna den här kufen jag kallar pojkvän och det har varit ett av de allra bästa åren någonsin.
Tänk att jag kunde ha sån tur som hittat världens smartaste, finaste, skönaste och skojigaste person. Danny, precis som Danny Zuko i Grease, fast liksom bättre.
Blir inte klok på hur himla kär man (läs; jag) kan vara och kan inte heller förstå att man bara kan bli kärare och kärare ju längre tid det går. Ett år har jag haft på mig att lära känna den här kufen jag kallar pojkvän och det har varit ett av de allra bästa åren någonsin.
Tänk att jag kunde ha sån tur som hittat världens smartaste, finaste, skönaste och skojigaste person. Danny, precis som Danny Zuko i Grease, fast liksom bättre.
Ikväll ska jag boka flygbiljetter till Sverige (till jul). Gissa vem som ska följa med?
Alex och Leslie
För ett par veckor sedan gjorde jag något sjukt vuxet. Jag åkte nämligen på weekend-bröllop i Champagne för att få vara med när mina coola kompisar Alex och Leslie gifte sig.
Alex och Leslie gick båda i min klass under första året på ICMP. Alex är från Arizona och Leslie är från Paris (hennes familj kommer ursprungligen från Karibien). De träffades året innan jag började på skolan och blev kära vid första ögonkastet (typ).
Vi åkte alla eurostartåget klockan kvart över sju på morgonen från London och tog sedan en massa andra tåg för att komma ut till Champagne. Så här såg det ut.
Alex och Leslie gick båda i min klass under första året på ICMP. Alex är från Arizona och Leslie är från Paris (hennes familj kommer ursprungligen från Karibien). De träffades året innan jag började på skolan och blev kära vid första ögonkastet (typ).
Vi åkte alla eurostartåget klockan kvart över sju på morgonen från London och tog sedan en massa andra tåg för att komma ut till Champagne. Så här såg det ut.
Först skyndade vi till herrågården vi skulle bo på och bytte om till våra 50-talsklänningar (det var ju temabröllop!). Sophie och Amy var så jävla fina. Värsta pinglorna!
Och Bobby då! Vilken pudding!
Sneak peek på kyrkan.
Bobby och Ago visar lite kärlek.
Sophie kramar Hadas som kom hela vägen från Jerusalem!
Utsikten från kyrkan.
Det var himla vackert inne i kyrkan. Det var så förfallet på ett välbehållt sätt (låter det knäppt?).
Sen började den här änglakören sjunga Stevie Wonder, fyrstämmigt, och kyrkdörrarna öppnades...
...alla brudtärnor var så jävla snygga. De leddes in av Alex alla amerikanska hunkar och det enda jag kunde tänka var "men snälla skaffa barn med varandra".
Och det här lilla änglatrollet till ringbärare! Hur gudomlig är inte hon?!?!?!?
Men vackrast av dem alla var förstås Leslie. Blev lite blöt i ögonen när hon gick ner mot altaret. Hennes pappa (som ser så sjukt jävla ung ut) såg så jävla stolt ut och hjärtat liksom stannade lite.
Å det här då! Va?! Kolla på Alex ansikte!!! Man blir ju så förbannat blödig!
Det var ju katolskt bröllop så då ska man sitta ner på stolarna medans prällen säger massa saker om kristendommen eller nåt (vet ej han snackade bara franska).
RINGEN RINGEN RINGEN!
PUSSEN PUSSEN PUSSEN!
TJEJERNA TJEJERNA TJEJERNA!
MR AND MRS LOSARDO!!!!!!!!!!!!!!
HUR KÄR BLIR MAN INTE?!?!?!
Lilla byn nedanför kyrkan var precis så där typiskt fransk som man förväntar sig att det ska vara i en by i Champagne.
Mitt nya favoritbarn.
Alltså killen!
Paret!
Leslie med hennes systrar.
Nadine min lilla Schatz.
Killen som jag inte minns vad han heter och Giacamo.
Promenaden till lokalen var en liten tur genom vingården.
Det var galet grönt.
Lokalen var som det mesta; sjukt vacker! Och de hade ordnat himla gulligt med en liten godisbar, massa hors d'oeuvres, skumpa och försåts; rum punch. Vad vore ett karibiskt bröllop utan rum punch liksom.
Heheheeeeey!
LP-skivorna var bordsplaceringen, så varje skiva representerade ett bord. Himla snyggt gjort tycker jag.
Världens finaste Leslie ♥
Och igen...barnet. BARNET!
Sen kom solnedgången och jag smälte igen.
Stiliga brorsorna.
Hattie ♥
Eftersom det var katolskt bröllop lästes inga bröllopslöften i kyrkan så de gjorde det innan middagen började. Jag grät när Alex läste sina och grät ännu mer när Leslie försökte översätta det han sagt till franska genom sina egna tårar. Alltså blödigheten låg på maxnivå.
Sen sjöng de en låt de skrivit tillsammans som hette "You're mine, I'm yours".
Vid middagsbordet fick man schyssta pins på sitt placeringskort. Jag satte den här på bröstet.
Vi satt vid Fancoise Ardy-bordet.
Det roliga med mitt namn är att alla stavar det fel i England, för de uttalar Katarina "Katehriiina", så jag får helt enkelt leva med den här sköna polska stavningen av mitt namn. Det är inte lönt att protestera.
Hadas ♥
Dansuppvisning!
Lite mer bromance mellan Ago och Bobby.
Jag tror det var här alla började bli packade.
En till schysst pin. Om ni inte fattat det än så var bröllopets temafärger gult, svart och vitt.
Det märks att vi blev fulla för efter bilden på Ago & Bobby är alla bilder suddiga, mörka och obegripliga. Det här ska föreställa Leslie och Alexs första dans.
Som sagt...bilderna blev inte bättre och efter den här sköna bilden på...är det Toms arm? Efter det blev de flesta bilderna svarta och jag dansade istället för att fota.
Morgonen efter vaknade vi upp, bakfulla och jävliga, på herrgårdshotellet "La Chateu de mon Père" alltså "min pappas slott". Det var sjukt fint, önskar att jag varit piggare och kunde tagit fler bilder.
Typiskt franskt att ha vitlöken hängades från taket.
Här låg vi som utslagna hjältar i väntan på brunchbussen som aldrig kom. Istället fick vi ta bussen till tågstationen för att inte missa eurostartåget hem.
Det var verkligen ett otroligt bröllop. Kändes väldigt speciellt att få se sina kompisar gifta sig. Jag tror aldrig jag känt mig så glad för någon annans skull.
Nu är Alex och Leslie på smekmånad på (i) Mauritius och har det fett najs. Känns som att man nästan vill gifta sig bara för att få ha en najs fest och åka på najs semester efteråt, eller hur?
Nu är Alex och Leslie på smekmånad på (i) Mauritius och har det fett najs. Känns som att man nästan vill gifta sig bara för att få ha en najs fest och åka på najs semester efteråt, eller hur?
You go Glen Coco
Lite sent kanske, men här är en tillbakablick på den där varma dagen i juli när Felicia hade sin megaengelska examen. I kåpa och hela köret!
Felicia och Sara (som också är en stockholmstjej) var fett fina och helt klart redo för stora dagen.
Sara som är så dödscool och underskön att man bara tuppar.
...och den här tjejen! VVAVAAVA! Tror ni jag var stolt eller?
Felicia med hennes gulliga mormor (som också heter Sara).
Alltså dör på hur läcker hon är! Och vuxen! Ser hon liksom inte ut som något slags praktexempel på hur en student ska se ut? Hon hör hemma i en katalog till världens bästa universitet eller nåt.
Sara och jag kände helt klart peppen. Jag ser liksom frikyrkligt glad ut.
Sen kom alla doktorer, professorer och hej och håare upp på scen. Alla i schyssta hattar och kåpor som kändes som om de var hämtade direkt ur Harry Potter. Jag tog förstås massa bilder när Felicia gick upp på scenen för att ta emot sitt diplom, men hon gick så himla fort att det enda man såg var en suddig plupp.
Efter ceremonin var det en massa fotograferande innan det bar av till mingeltältet.
Festtältet var himla tjusigt. HP-känslan fick liksom leva vidare lite grann. De bjöd på skumpa, sandwiches och sponge cakes (alltså England <3 ).
En mustasch kom från ingenstans och blev vår nya favoritaccessoar.
Kannicka, Kieran och min BFF.
Felicias mormor som är så himla himla cool.
Sen var det dags för presenter. Det här var min som innehöll inget mindre än...
...det allra viktigaste citatet i filmhistorien (Mean Girls för er som inte hänger med) och vår mest använda "affirmation". Vår alldeles egna verbala high five.
Jag specialbeställde det på internet. Tjejen som tillverkade halsbanden gjorde vanligtvis enbart namn och när jag frågade "...is it possible to have it say 'you go Glen Coco'" var hon bara tyst och svarade efter en stund "ehm...I...ehm...guess so?". Haha, hon tyckte väl att jag var knäpp.
Kieran och random gullig kille.
Vi avslutar den här tillbakablicken med en obligatorisk hattuppiluftenbild. Känner mig ganska pepp på min examen nästa sommar. VILL JU INGET HELLRE ÄN HA PÅ MIG EN SÅN DÄR HATT!!!!!
Cally Road
Vi väntar fortfarande ivrigt på internet i nya lägenheten men den som väntar på supersnabbt bredband väntar aldrig för länge.
Vår nya lägenhet är lite skabbigare, lite mindre och lite knäpp med lutande golv, men vi har förälskat oss i hur charmig den är och hur kul det är att bo på Caledonian Road.
Det finns en skön grannskapskänsla på den här gatan. Det finns massa affärer, etiopiska restauranger och annat skoj.
Ska fota ordentligt men än så länge bjuder jag på de här bilderna som en liten teaser.
Lofting Road
Men alltså ja... jag vet... total tystnad. Lite har det berott på att jag till exempel varit på flådigt bröllop i Frankrike, men mest för att jag flåsat och svettat sönder mig själv i ett oändligt flyttkaos.
Idag är min sista dag på Lofting Road. För exakt två år sedan flyttade jag till den här lägenheten och den har varit världens bästa och tryggaste plats att bo på. Den kommer alltid vara min första lägenhet, alltid mitt första londonhem och alltid den ful/finaste platsen att bo på.
Hej då Lofting Road, tack för att du varit toppen.
Tänk alla skojiga häng och fester vi haft.
...och all jävla angst och sena nätter...
...tänk alla jävla låtar som skrivits i den här lägenheten (det borde väl vara ungefär 150 nu) och hur kul men jävla jobbigt det var.
...alla vackra solnedgångar med utsikten från vår balkong.
..och trädet utanför balkongen som har en blomma för varje årstid.
...ja tack för alla fina dagar på den här dödsfina gatan.
Hej då Lofting Road, nu är det dags för nya äventyr....fem kvarter bort.
