Dagens LOL

Dagens lol: när ens kompis får upp ens föredetta pojkvän på Tinder och deras enda gemensamma intresse är en själv. Haha!

 

Jag borde fortfarande ligga i sängen

Klockan är bajstidigt på morgonen och jag sitter på ett tåg på väg mot Surrey för att spela paintball. Jag ska nämligen på mitt livs första möhippa!

Jag hade varit astaggad om det inte hade varit för att jag var tvungen att vara i Surrey (alltså inte ens London) klockan 9 på morgonen för att spela paintball. Tycker att paintball är ett helt genomruttet koncept. Det är äckligt på något sätt att ta på sig militärmundering och skjuta på varandra, med vad som ser ut som riktiga vapen, för att det är kul. Jag har svårt att se det som underhållning när man läser om vad som händer i Gaza varje dag. 

Men jag vill ju vara en bra kompis och peppa kära Robyn som gifter sig snart. Får uppoffra min moral för att vara en stöttande vän. Jag kanske kan gömma mig i ett träd ochvapenvägra i tystnad.

 

Ang. Fitnesslivet

Nu har det nästan gått två månader sen jag sist skrev om fitnesslivet så nu är det läge att dra en kort uppdatering.

Om ni minns så var mitt senaste mål att hålla min nya vikt och liksom experimentera lite med hur jag ska balansera kosten och träningen för att inte gå upp i vikt även om jag tränar mindre och inte är lika strikt med vad jag äter.

Än så länge har det gått bra, jag även utan att riktigt försöka gått ner två kilo. Trots semesterfestande, en massa bröd, glass och öl. Ibland har jag tränat lite mer, ibland har jag tränat lite mindre. Som mål har jag haft att komma iväg till gymmet åtminstone 3 gånger i veckan (förut var det minst 4 gånger i veckan). Ibland har jag bara varit där tre gånger, ibland 6 gånger. Allt styrs av mitt humör, min lust och hur mycket tid jag har.

 
Jag äter vad jag vill när jag vill fast jag har fortfarande koll på portionsstorlekar och tänker på att inte äta massa onyttiga saker varje dag. Jag äter det istället när jag verkligen vill ha det eller tillfälle bjuds, har inte helt plötsligt bytt ut alla mål mot pizza och köper chips varje gång jag är i affären. Det är inte så mycket för att jag är rädd att gå upp i vikt, mer för att jag vet att om jag köper en chokladkaka så kommer jag vilja äta hela (noll självkontroll när det kommer till godis) och det kommer även göra mig sugen på mer socker och onyttiga saker (det är så våra dumma hjärnor fungerar).

Något som varit jobbigt de senaste två veckorna är att det nästan varit för varmt för att röra på sig över huvud taget. Det har varit dödshett i gymmet och bara tanken på att springa 5 km i den hettan får mig att svimma. Men det har känts viktigt att jag fortfarande håller mig aktiv så istället har jag börjat simma mer igen och på de allra hetaste dagarna gör jag ett kort gympass hemma till youtubevideor.



Den här videon tycker jag är toppen. Det står att det är för nybörjare men eftersom jag är så sjukt svag i magen och axlarna (något jag upptäckte när jag började på yoga) är den fortfarande utmanande för mig. Just den här videon är extra bra för det är lätt att hänga med i övningarna och den är lite pulshöjande så man får lite konditionsträning även fast det är styrketräning.

Överlag måste jag säga att jag ger de här två månaderna 10 av 10 poäng. Det har varit jättenyttigt för mig att ta avstånd från måljagandet ett tag för att liksom landa lite och känna efter hur min kropp mår och få lite perspektiv på hur mycket jag faktiskt förändrats även om det inte känns så ibland. Nu har jag liksom insett att:

1. Det är inte omöjligt för mig att gå ner i vikt (något jag känt hela mitt liv)
2. Jag kan hålla vikten som vilken vanlig person som helst!

 
Nu kan jag omvärdera mina mål och på något sätt bestämma mig för vad det "ultimata målet" är även fast jag vet att det kan ta flera år att nå dit. I mitten av augusti kommer jag börja färden mot ett nytt mål som skall nås i januari. Det är inte ett lika stort mål som jag hade i vintras, men jag ska behandla det lika seriöst och bygga upp det på samma sätt med två delmål och även mål som inte är relaterade till vikt (som förut när jag skulle springa 5km under 25 minuter osv).

Så ja...kort och gott; heja hälsolivet! Det här har bara inneburit positiv förändring i mitt liv och jag ser fram emot att bli starkare och må ännu bättre.

SLUTET PÅ ARBETSLÖSHETEN!

HÖRNI!
 
Igår kväll fick jag svar från LUSH och jag fick jobbet!!!!! Så himla kul!!!! Är supermegaglad och hoppas att jag kan börja redan nästa vecka.

Intervjun och provpasset gick ju bra så det kanske inte är så konstigt att jag fick jobbet, men samtidigt så är sånt där himla svårt att avgöra när alla är trevliga. Man vet liksom inte om de bara är snälla eller om man faktiskt gjort bra ifrån sig.

Anyways... PEPPEN PEPPEN PEPPEN! Tänk bara va gott jag kommer lukta! Och tänk va skönt att inte vara arbetslös! Vi firar med en gullig bild!
 
Uppdatering: fick nyss svar på mitt email och kommer få börja redan på måndag! Ska jobba måndag, tisdag, onsdag och lördag. JÄTTEKUL!
 

Slutet på arbetslösheten?

Holabola cyberfriendz!

Jag gör mig redo för att åka in till stan där jag ska provjobba på LUSH. Går dagens provpass vägen kommer jag få jobbet, så håll alla tummar för att det ska gå bra. Jag är ganska trött på att vara luspank och orolig inför framtiden så det skulle vara fint att landa det här väldoftande jobbet.

Inför det här passet har jag pluggat in stora delar av deras sortiment och är nu ganska rädd att jag ska freaka ur och glömma allt jag lärt mig. Antar att det viktigaste är att jag är mig själv och fokuserar på att hjälpa kunderna så gott jag kan.

NU KÖR VI!


Jobbar på kundservicesmajlet...

...värmer upp min spexiga personlighet...


...tar ett djupt andetag och rensar hjärnan...


...å ballar ur.

Italien del 4, floden, La Reserve och pastarepris


På vägen hem från San Remo var bergen alldeles disiga och solvarma.


En glimt av Ventimiglia.


Alltså berg och naturens alla häftigheter i mitt ♥


Lilla fina Olivetta.


Knäpp växt som såg ut som små kronärtskockor.

Resten av gänget hade inte kommit tillbaka än så jag, Emma och Ocho (Gustav) gav oss ut på en liten upptäcksfärd.


Gigantisk aloe vera-planta.


Vacker bro som är helt invävd i naturen.


Prima plats för ett litet skjul (?).


Sen nådde vi floden. När jag var här 2009 badade vi i floden varje dag (pga chaufförerna var alltid för bakis för att köra ned för berget). Vi bestämde oss för att innan jag åkte hem var vi tvungna att hajka i floden.


Hur fint???


SÅ fint!


Favoritpersonen.


Sen sa jag "hörni jag vill ta en sån där romantisk bild, se lite gulliga ut!". Visst gjorde de bra ifrån sig?


Tycker den här blir vinnaren. Mkt mkt romantiskt.


Dagen efter åkte Clara, Fredrik och Helena hem till Sverige så jag Emma och Ocho åkte tillbaka till La Reserve för att jag skulle få ta mig ett sista dopp i medelhavet.


Efter många timmar i solen och vattnet blev det dags för aperitivo igen. Jag beställde isté och fick en marshmallow (???) på mitt sugrör.


Emma och Ocho var lite mognare och beställde vuxenvin.


Sen det bästa med aperitivo är att man får in massa mat, helt gratis. Supersmart och supersmaskigt.


Sen sa vi hej då till La Reserve och begav oss mot bergen igen.


Till Aerole närmare bestämt. 


Först kikade vi in på deras kyrkogård.


Eftersom det är en sån liten by märkte man att de flesta gravarna hade samma efternamn. Kanske totalt ett tjugotal olika namn som repeterades runt kyrkogården med olika årtal på gravarna.


Himla vacker och munter kyrkogård. Full av färgglada blommor och cirka noll dödsångest.


På alla gravarna finns också bilder på den avlidne. Den här lilla gubben, Benito Molinari, var så himla gullig.


Sen promenerade vi in mot bykärnan. 


Jag och Gustav sa att det är så svårt att fånga såna här ställen på bild. Man tappar liksom andan av den här utsikten i verkligheten men det är som att allt inte fastnar på bild. 


Ett stycke bloggig fontän.


Ett stycke mycket bloggig trädgårdstomte med fetaste utsikten.


Kvinns och bergen.


Nu kanske ni tänker "men vänta...den här gatan har vi sett förut?"...


...och "men den här byggnaden såg vi också i förra inlägget"...


...och JAJEMEN! Vi åkte tillbaka till Aerole för att göra pastarepris!


Den här gången beställde vi alla tre världens godaste pumparavioli, aka himmelrikets specialpasta.


Kommer drömma om den här rätten i flera år! Till det drack vi gott vin, drömmig spenat och till eftis fick vi lite limoncello.


När vi ätit färdigt vr det helt mörkt ute, men vi bestämde oss för att ta en titt runt i byn i alla fall (alltså finns nästan ingen gatubelysning alls så det är läskigare än vad det låter).

I en mörk gränd hittade vi det här. Tydligen var det Aeroles äldsta ugn? Jättemärkligt och jättekul. Vi fnissade lite åt hur knäppt det var och gick vidare mot bilen. 

Jag försökte ta en bild på de svaga ljusen från byn men det var för mörkt för att fastna på min dåliga kamera. Det här blev även sista bilden för hela resan. När vi kom hem var vi uppe hela natten och lekte lekar och drack vin (förstås) och dagen efter hajkade vi i floden (alltså uppströms i vattnet) ett par kilometer och då vågade jag inte riktigt ha med mig kameran. Det är synd för det var så otroligt vackert och helt orört. Det är liksom helt omöjligt att ta sig till ställena vi var på om man inte vandrar i floden så det var som att vara mitt i ett naturprogram!

I alla fall. Efter hajken körde Emma och Gustav mig till flygplatsen och jag åkte hem till London. Jag ger den här semestern 3 av 3 kvastar, 5 av 5 toasters och 10 av 10 guldstjärnor. En äkta toppenresa som jag sent kommer glömma.

ÄNTLIGEN TILLSAMMANS IGEN

YES! JAG HAR ÄNTLIGEN EN NY LADDARE OCH HAR ÅTERFÖRENATS MED MIN KÄRA DATOR!

Vad har hänt sen sist? Tja väldigt lite egentligen. Jag har varit på intervju på LUSH, det gick bra så jag ska tillbaka och provjobba där på måndag. Sen har jag också suttit barnvakt ett par kvällar (gör det även i skrivande stund), dött av världens sjukaste värmebölja och läst en hel del Harry Potter.

Nu får vi alla hålla tummarna för att jag får det här jobbet så jag kan få lite struktur på min vardag igen. Börjar känna mig helt crazy på det där jobbiga sättet, inte på la vida loca-sättet.

Nu ska jag redigera de sista semesterbilderna och langa lite schysstare blogginlägg till er. Tills dess bjussar jag på två skojiga bilder.
 

Vad som händer när man slarvar med särskrivning.

De här två bilderna hamnade bredvid varandra idag i min facebookfeed. Skrattade väldigt länge åt hur lika de poserar. OBS! Min katt fyller 7 år idag! Lilla Toulouse! 


Sorry borry

Sorry borry kära vänner för den här cybertystnaden. Mindatorladdare har gått sönder och i ett desperat försök till att spara pengar (är så himla fattig) beställde jag en ny via eBay istället för att köpa en i Apple store. I väntan på att den ska levereras är jag helt utan dator och tvingas istället leka med pinnar och kottar.

Den ljusa sidan är förstås att det är ganska svårt att skriva ansökningsbrev och skicka ut cv:n utan dator så jag njuter av lite ofrivillig semester (mkt välkommen förstås) och passar på att läsa HP i solen, plocka ögonbrynen och göra isté. Alltså saker som man aldrig har tid för annars. 

Vi hörs snart!

#yolo

Internet 4-ever ♥


Kändisar som är lika andra kändisar.


Helt onödiga uppfinningar.
 

En igelkott som vill vara kompisar med grankottar ♥
 
Reaktionerna till nyheten om att Ryan Gosling och Eva Mendes väntar barn.


Harvey från Sabrina tonårshäxan har blivit en hipsterhunk.
 

Potterheads ♥
 
 
Föräldrar som hjälper sina barn bli fantastiska personer.
 

Den stora återkomsten?

Okej...det är dags att vi snackar om J.K Rowlings senaste HP-tease. För er som inte visste det så publicerade J.K. Rowling en mininovell i form av en artikel för the Daily Prophet, skriven av Rita Skeeter. Artikeln utspelar sig under quidditch-VM...juli..2014...(sldaksfjnmsdkf,ndksbaldjfkbnskf,nbgaaaaaaah!!!!!). 

Självaste innehållet säger egentligen inte mycket mer om karaktärerna än vad som finns med i slutkapitlet av Dödsrelikerna, men det liksom brusar upp så mycket känslor inom mig av att läsa det här. Det är som när jag var liten och gick ut och väntade i snön, natten till min elfte födelsedag, på att Hagrid skulle komma med mitt brev från Hogwarts. Det liksom räcker att höra att de lever, att de mår bra och att någonstans i ett paralellt universum är alla våra favoritkaraktärer på Quidditch-VM.

Hela internet går just nu bananas/apeshit och ba VADÅKOMMERDETKOMMAENNYBOKNUELLERVA!??!?!?! Men det är förstås bara sjukt mycket rykten. J.K. Rowling har oss lindade runt sitt finger och älskar att retas och leka med våra känslor.

"Artikeln" hittar man såklart på Pottermore, men eftersom de flesta inte är medlemmar där tänkte jag vara schysst och dela med mig av artikeln här på bloggen. Om man visst är medlem på Pottermore kan man bli vän med mig där. Jag heter OwlFlame30441.

 


 
 
HELA VÄRLDEN BA "VAD HÄNDER DEN 31:a JULI?!?!?!?!?!?!?!".

Italien del 3, Saint-Paul de Vence och San Remo


Dagen efter den syndigt goda pastan fortsatte det dåliga vädret. Men istället för att tjura över det satte vi oss i bilarna och körde mot Frankrike och den lilla staden Saint-Paul de Vence.


Typiskt skitmysig stad som liksom alla andra i den här regionen, ligger högst upp på ett litet berg. 


Under andra världskriget var det många konstnärer som gömde sig i Saint-Paul de Vence. Även Picasso och Marc Chagall bodde här. Därför är hela staden fullspäckad av at ateljéer och butiker som säljer diverse konstnärssouvenirer.


Helt okej utsikt.


Helt okej kompisar. 



 

En sista utsiktsbild och sen fortsatte vi in i staden.

Det var fullt av rosa och supergröna växter överallt. ÄLSKAR BLOMMOR!
 

Hittade världens gulligaste skrynkelhund.


Och en himla massa fina gränder.


I den här affären sålde de främst olika sorters marmelader, honungar och andra göttiga saker som man har i burk och smakar gott på bröd och kex. Bäst var förstås att man fick smaka precis alla sorterna.


Emma på stans smalaste gata.


Sen blev det dags för lunchpaus. Efter diverse pastarätter och sallader fortsatte vi vår upptäcksfärd.

 

Vi letade nämligen efter det här.


Marc Chagalls grav! Det var lite coolt. 


En bättre kyrkogård kan man säga. Ska man ligga begravd någonstans för evigt känns det här som ett helt okej ställe.





Alltså jag blir tokig på alla dessa fönsterluckor! DE ÄR JU SÅ DRÖMMIGA!


Upptäckargänget.


Ett stycke mycket fransk unge i mycket fransk tröja vid mycket fransk fontän.


Sen försökte vi ta en normalsnygg bild på Gustav men han kunde inte låta bli att posera.


Alltså personerna ♥


Ett stycke fransk gubbe på fransk stentrappa som spelar franska melodier.


Vi kikade in i en helt tom kyrka.

Modellerna.


Man förstår ju varför konstnärerna flydde just hit.


Modellerna 2.0.


Den här bilden, also known as mitt livs största besvikelse. Hade den perfekta kattbilden på g och precis när jag tar bilden kommer den här gubben och tanten och förstör! Vilken jävla stil!


Precis när vi sagt "men nu tror jag vi har gått runt hela staden" så kom regnet. Och med det gick vi tillbaka till bilarna och körde mot Italien igen.


Skrattade jättemycket åt den här skylten. Sen kom vi hem, festade lite, åt massa mat (i vanlig ordning), lekte charader och sen sov vi himla gott.


Dagen efter åkte vi till San Remo och började med att ha det gött på stranden.


En gyllenbrun Clara.


Och en superfräknig Helenis.


Såg Italien-flaggan bakom Fredrik och fick sån där vykortsfeeling igen. Tänkte "här har vi den itelienska semesterns poster boy". Tycker första bilden blev snyggast men man vill nog hellre åka på semester av den tredje.


Åh havet :( Vill vara med dig hela tiden.


Vi promenerade längs med vattnet in mot staden.


Såg den här tanten som matchade busken och skrattade ihjäl mig igen.


Sen var vi där. San Remo. Det är värsta drömstället fullt av palmer, fönsterluckor i massa färger och gamla lyxhotell som andas jazz och champagne.



FÖRJÄVLA fint. Man kan så lätt föreställa sig hur det var att vara där på 30-talet i en rökig restaurang i sina finaste kläder med ett jazzband som spelar och unga vackra italienska män i kostym som vill dansa med en.


Bästa är att nästan varje gata ser man ut mot antingen bergen eller havet.


Trötta gänget väntar på Helena och Emma som köper massa smink inne på Sephora.


Det blir efter ett tag nästan omöjligt att komma på rimliga anledningar till varför man inte bor precis just här.


Liksom bara en sån sak som att det växer apelsinträd precis överallt!

Och de har till och med ett Drunken Clam (ni vet baren från Family guy).


Och nästan alla hus är rosa, oragnea eller gula. Alla mina favoritfärger.


Och så smakar allting lite bättre. Till exempel getostcrêpe med valnötter.


Eller goa mackor (obs inte för mig kanske pga massa kött, men Fredrik verkade nöjd).


Jag mumsade på den här godingen med spenat, emmenthalerost och ägg. HALLELUJAH!


Med mätta magar gick vi ner mot hamnen. Där hittade vi världens gulligaste båt som hette Fabio.


En sista bild på San Remo innan vi hoppade in i bilen. Alltså, hit vill jag åka tillbaka när jag skriver min debutroman!



TOPPENAPPEN

Tänkte tipsa om en toppenapp som jag upptäckte när jag var hemma i Sverige, postens nya (?) app "Riktiga Vykort". Med några enkla steg kan man skicka ett väldigt personligt vykort, ganska billigt, och är man långt borta på semester, vet man garanterat att vykortet kommer fram till sina kompisar och familj innan man själv gör.

Jag älskar att skicka och få vykort men glömmer oftast bort att göra det när jag är på semester. Just för att oftast måste man skicka kortet samma dag som man anländer för att det ska hinna fram innan man kommer hem och när tanken slår mig att jag borde skicka kort, är det bara två dagar kvar på semestern och då känns det ganska menlöst. 

Med den här revolutionerande appen (OBS! Är ej sponsrad, bara blown away!) slipper man alla de här problemen, plus man behöver inte skicka fula vykort på någon lökig gammal kyrka eller något annat blekt vykort som stått i ställningen sen 1994. 

Så här ser det ut!


Man laddar hem appen gratis (Riktiga Vykort heter den) och så här ser det ut när man öppnar den. 


Klicka på hämta bild och välj sedan att hämta en bild från din telefon, facebook eller instagram (eller klicka på ny bild-ikonen och ta en bild direkt). 



Man kan också trycka på "motiv"-ikonen som erbjuder ett brett sortiment av typiska vykortsbilder på kattungar, ballonger etc.


Typ såna här. 


Så här ser det ut sen när man valt en bild (just den här är från mitt telefonalbum). Tryck på vänd...


...där du skriver din text. Man kan justera storleken, färgen och fonten på texten. Storleken påverkar såklart hur mycket text man får plats med.


Så här ser det sen ut när man skrivit sin text (jag började skriva blabla men det tog så lång tid så jag klickade "paste" och då kom den här texten som jag kopierat för ett par veckor sen upp...hah..så alltså..ignorera). Jag valde lutande bokstäver för då känns det mer handskrivet (lol).

När du är nöjd med din text fyller du i adressen där det står "klicka för att lägga till mottagare" (duh). Där ger appen alternativet att slå upp adresser på hitta.se så om du inte kan din mormors adress utantill så är det inga problem. Man kan också välja att skicka samma vykort till flera adresser, så om du inte orkar vara personlig är det bara att lägga till flera adresser så skickas samma hälsning till dem också.

Efter det här steget skickar man iväg sitt vykort, man kan välja A4- eller A5-storlek. Ett A5-vykort kostar 19 kronor men köper man 5 stycken A5 i förväg kostar de bara 16kr styck (det är därför det står "fria 5 A5-vykort" på mina skärmdumpar" för jag hade köpt 5 på en gång). Skickar man vykortet innan klockan 16.00 en vardag, kommer vykortet fram dagen efter om det skickas till Sverige. 

Som ni märker tycker jag att den här appen är helt genial! Jag vet hur otroligt glada min farmor och mormor blir när jag skickar vykort och brev till dem och den gör det så mycket lättare att skicka en lite spexigare vardaglig hälsning med en fin bild från något som faktiskt hänt nyligen så de känner att de kan hänga med på ett hörn även fast jag bor så långt borta.

Ett till tips är att om man har en kollage-app på sin telefon kan göra ett fotokollage och sedan använda det som bilden till sitt vykort. Då kan man dela med sig av semesterns alla toppenstunder.

Okej nu ska jag sluta tjata! Ladda ner appen och prova!

Italien del 2, surfstrand, byfest & syndigt god pasta.


Dagen efter fullmånen åkte vi till en svåråtkomlig surfstrand vid utkanten av Ventimiglia. 


Alltså paradiskänslorna på det här ♥


Gulle-Helena


Och något brunare; Clara och Fredrik.


Vi plaskade i vattnet, lekte Marco Polo, kastade boll, solade, åt mozzarellamackor, åt glass och liksom semesternjöt till tusen. Jag försökte få till den där perfekta parasoll/havs-bilden, typ en sån bild som man ser i Ving-kataloger, som skulle förmedla mina starka semesterkänslor.


Väl hemma i Olivetta, efter lite apertivo och vino, duschade vi av oss saltvattnet och svidade om till finskjortorna för att gå på byfest.


Glimten av byns hjärta på promenaden från Emmas hus.


En del av gulliga gänget.


OCH HELA GULLIGA GÄNGET!


Tyvärr var byfesten ganska nedtonad det här året pga en massa regn som gjort att de placerat middagsborden i tältet där det brukar vara dans. Fast det var ju trevligt ändå! 

Gustav och Emma töntkärade sig i vanlig ordning. 


Regnet hade helt klart tonat ner feststämningen, men vem behöver feststämning när det finns VM att titta på!


Killarna i finskjortorna ♥ Efter att proseccon var slut, ölen var slut och eftisen var slut fortsatte festen hemma i huset och dagen efter vaknade vi alla med lite tunga huvuden.


Dagen efter fortsatte det tråkiga vädret och eftersom jag verkar ha glömt ta några bilder från dagsaktiviteterna minns jag inte riktigt vad vi hittade på. Hur som helst, en av de bästa sakerna med Olivetta är alla djuren! Det finns massa katter överallt, massa höns och till och med åsnor! ÄLSKAR JU GULLIGA DJUR! HEJ HÖNANTUPPENHÖNAN!


Framåt kvällen hittade jag kamrean igen och vi for mot Airole, Olivettas grannby. När vi klev ut ur bilen blev vi välkomnade av en liten orkester, eller tja, de råkade repa där. 


Återigen världens kanske gulligaste par. 


Airole är lika magiskt som Olivetta fast en aning större och med lite mer puls (i Olivetta bor typ bara 200 personer och de flesta är över 60, i Airole finns det faktiskt ungdomar!).


Det här med bergsbyar är ju 100% kanon. Liksom vilken feeling man får!

Trots det glåmiga vädret var vi sjukt pepp. Vi skulle nämligen äta på Airoles bästa restaurang (OBS! Ej enda restaurang). 
 

Det gick inte fort på det här stället, så när maten väl kom var vi dödshungriga.


Här har vi min mat och...tja... den ser kanske inte så spännande ut men... DET VAR DEN GODASTE MOTHER FUCKING PASTAN JAG ÄTIT I HELA MITT LIV! GUDARS SKYMNING! HALLELUJAH! Små raviolikuddar fyllda med en himmelsk röra av pumpa och amaretto, täckta i ett skimmrande lager av smör och salviasås. Efter första tuggan landade på min tunga blev jag stum. När jag började tugga liksom spred sig ett maniskt leende över mina läppar och alla runt bordet undrade om jag var okej. 

Det låter kanske galet och överdrivet, men det var en sån perfekt smaksensation och efter att motvilligt ha delat med mig av smakprov till resten av gänget kunde de inte annat än hålla med och sedan besviket peta i sig sin egen mat.

Efter livets mest perfekta pasta mumsade vi på pannacotta och limoncello. 


NÖJDA GÄNGET!


När vi lämnade restaurangen var byn nästan tom, med undantag för de tappra fotbollssupportrarna som kollade på matchen på torget.

Ett sista snapshot på en gullig liten bil som kändes sjukt italiensk hoppade vi in i hyrbilarna igen och åkte hem och festade tills vi inte orkade längre.

RSS 2.0