Tequila
Vi började vår kväll med vattenpipa på Edgware Road och fortsatte sedan genom SoHo för att avsluta med barer och hiphop/hipster-klubbande i Shoreditch.
Snart lämnar jag London.
Det känns trist.
Det braiga med att lämna London är att jag faktiskt får åka till Paris efteråt. Det är ju inte så jävla illa direkt.
PARISPEPPEN!
Ooops
Sorry Kate & Wills, jag skickar en tulpan imorgon eller nåt.
Mattebetyget kan ta sig i brasan
Jag vågade och jag klarade det. Så här stolt har jag aldrig varit över mig själv, och det betyder mycket när det kommer från en jantesvensk tjej med fickorna överfulla av komplex. Hörni! FAN VA STOLT JAG ÄR ÖVER MIG SJÄLV!
Det här är bättre än allt.
Dessutom: FUCK YOU MATTE B!
Jag är inte bara bäst, jag är cool också.
Snart ändrar jag min bloggadress till imfuckingawesome.com. Visst är jag kaxig?
Jag tycker faktiskt att jag har all rätt att vara det. Kaxig alltså. För jag kom in på en supercool musikskola i London.
Det här är ju för fan min dröm.
JAG ÄR SÅ JÄVLA ÅSSOM!
100% ROCK!
Klad_chey91
Jag är inte nervös, jag har bara högt blodtryck.
Jag är så nervös att jag blir bajsnödig av att bara andas.
Jag har inga höga förväntningar men väldigt mycket hopp. Det vore obeskrivligt episkt om det här gick vägen.
Be en tyst bön och önska mig lycka till!
Världens snabbaste uppdatering
Okej, imorgon har jag min audition till the Institute of Contemporary Music. Det är:
1. Väldigt nervöst
2. Väldigt nervöst
3. Väldigt nervöst
Ovanstående punkter har jag alltid vetat om. Vad som är väldigt jobbigt nu är att jag har drabbats av en pissig förkylning som såklart har satt sig på mina stämband. Jag låter som en transa med kol och ibland kommer det inte ut ett endaste ljud från min mun även fast jag försöker jättemycket. Det är:
1. Jävligt jobbigt
2. Sjukt irriterande
3. Verkligen astrist
Mitt immunförsvar har verkligen ett dåligt sinne för humor och de senaste två dagarna har jag varit i ett konstant tillstånd av tyst panik.
Nu jobbar jag på mitt personal statement. Samma personal statement som jag lovade mig själv att ha skrivit klart för två veckor sen. "Oj... jag jobbade på mitt personal statement i fem veckor" lämnade Malin som en skön kommentar för att lugna ner mig. Kul. Tack Malin! Kul att se dig med. Åk tillbaka till Sverige ditt punghuvud!
Nej det menar jag såklart inte. Jag har bara mig själv att skylla. Men att skylla på gudarna känns lite mer behändigt och frigörande. Alltså låter jag gudarna ta den här smällen.
Bara för den här gången.
Söndag + Måndag
En lång hyperkul söndagsnatt följs såklart av en väldigt lång bakismåndag. Vi tillbringade vår i parken och det såg ut ungefär så här.
Mitt i London finns något som påminner om Nangiala
Okej, kanske inte riktigt Nangiala, men ni vet när man är i en skitstor stad med rövmycket hus, betong etc, och så helt plötsligt hittar man värsta oasen och blir så överväldigad att man tror att det måste vara något slags himmelrike. Precis så kände jag när vi promenerade längs med den här kanalen i söndags. Vi hade legat i parken flera timmar och promenerade sedan i en mindre evighet. Åh hur mycket älskar jag inte sommar-London? SÅ mycket är svaret.
En början
Men innan jag gör något vettigt som att skriva mitt "personal statement" kan jag berätta lite om vad som hänt de senaste dagarna. Vi börjar med lördag. För det är liksom början.
I Lördags kom jag hit (åh vilken begåvad skribent jag är!). Jag svidade om till nästan-naken-sviden shorts plus linne och åt sedan brunch med Felicia på "The Breakfast Club" i Angel. Där fick man lyssna på All Saints och äta jättegod frukost även fast klockan var efter tre. Sen blev det kväll nästan med en gång och vi åkte till Shoreditch för att hänga med Felicias kompisar.
"De älskar hip hop" hade jag blivit varnad innan, men jag förstod inte riktigt hur mycket förräns när vi var framme och vi möttes av 50 cent spelandes på högsta volym följt av frasen "ja vi var på 50-humör", vilket jag trodde innebar kanske tre låtar på raken men som i verkligheten innebar två hela timmar med 50 cent. Jag log artigt och försökte se lite gangsteraktig ut i min knälånga mormorklänning. Alla uppskattade försöket och vi hade väldigt roligt.
Först åt vi middag och lyssnade på hip hop. Här är vännen Ken.
Sen provade vi Felicias osmugglade kubaner. Osmugglade till vår besvikelse eftersom det bara är olagligt att ta in fler än 200 och Felicia hade faktiskt bara 25.
John
Jag: Coke in whiskey? That's like shredding money!
Alejandro: No, it's like smoking money!
Lisa
Henric
Vi var båda två lite för propra för allt hippetyhipphoppande
Nomeli
Sen skulle alla på klubb men jag och Felica gick till Lexington och avrundade där istället med dans utan dansgolv och ett sista pint.
Asså älska att vara lite sliten på en söndag
Nu tänkte jag lägga mig i en park och skriva en liten novell som jag kan lägga upp senare.
Svett, svett, svett och lite mer svett.
Nu är jag i London. Ett nytt London som jag aldrig sett förut. Ett London som badar i solsken där man kan promenera runt i linne och shorts (rättare sagt måste för att inte drunkna i sitt eget svett) som om det vore sommar. Rena rama Grekland helt enkelt.
Hej nya London!
Jag gillar dig.
Snart dags att ta farväl
Internet kommer tyvärr inte installeras förräns nästa vecka därför bloggar jag nu från ett café inne i stan. Det är 23 grader varmt, blommorna är vackrare än vackrast, på gatan utanför lirar en gubbe saxofon och ikväll börjar den årliga jazzfestivalen. Nantwich har aldrig varit så vibrerande och underbart.
På lördag avslutar jag mitt äventyr med min engelska familj för den här gången och hoppas på spännande veckor i London och Paris.
Jag älskar livet.
P.S. all älskar djurbebizar.
Till alla potentiella friare där ute
Typ exakt så här:
Säga nej till rock eller säga ja till rock? Det är frågan.
"Right"
"You know it's the king of festivals?"
"Yeah"
"Coming?"
Så så så svårt att säga nej. Asså... de har ju allt! Festivalernas smörgåsbord och jag tänker tacka nej? Gratis inträde och camping för hela helgen i utbyte mot några ynka timmars barnvaktande. Jag lovar att det går att sno åt sig lite backstagepass................!
God morgon och hej då
Idag flyttar vi och med största sannolikhet kommer jag inte ha tillgång till internet förräns jag är i London (åker dit på lördag). Men jag har lite tidsinställda inlägg, ni vet så där som alla bloggproffs gör.
Bara så att ni vet.
Herrå!
Hej då huset
Mitt liv har stuvats tillbaka ner i resväskan, gitarren sover i sitt fodral och mina skor ligger på golvet och tittar frågande på mig "å vart fan hade du tänkt att vi ska få plats?". Min hårborste och pincett är borta (eller troligtvis längst ner i väskan) vilket resulterat i att jag ser ut som en urinvånare från planeten Urgh, eftersom jag aldrig noppade ögonbrynen "imorgon" som jag sa att jag skulle för två veckor sedan. Övertrött, smågalen och med ett hår värdigt ett penntroll suger jag nu in den sista hemkänslan jag kommer känna i det här huset.
Hej då Pratchetts Row, adieu trädgården med världens finaste duvblåa lekstuga och de mest väldoftande pelargonerna i hela England. Tchüss vardagsrummet där jag hört de bästa spellistorna, ciao till köket där jag lagat mat fem gånger och au revoir alla fläckar på sovrumsmattan jag skamfullt försökt dölja ända sedan jag orsakade dem.
Vi hade riktigt kul ihop.
Hoodelay hoodeloo
Här i Nantwich börjar dagarna vanligtvis vid elva, följt av frukost vid halv ett och sedan läggdags vid halv fyra på morgonen. Idag var samtliga i huset uppe ur sängarna halv nio, åt frukost klockan tio och tror nu att det borde vara dags för midnattsölen snart, men nej, klockan är bara fyra på eftermiddagen och vi har precis ätit lunch. "This is what normal life feels like" sa jag och möttes av skräckslagna ansikten.
Åh musiker.
Alla älskar K
Så trött.
Jag är också fet, ful, likblek (med nyans av grisrosa), äcklig, öm, fet, ful och oälskvärd på alla tänkbara sätt.
Jag gillar verkligen inte mig själv för tillfället helt enkelt. Egentligen vill jag säga hata, men hata är ett starkt ord vars laddning jag lyckats nollställa eftersom jag säger det om det mesta jag inte är särskilt förtjust i. För att tycka om mig själv lite bättre tänkte jag sluta vara en person som springer runt och hatar allt. På så vis kanske hata får tillbaka sin ursprungliga styrka och får folk att reagera. Lite som när en tant säger kuk. Lite medelmåttigt ogillande får helt enkelt täcka det mesta så sparar jag hatet till krig, Hitler, aids och Pernilla Wahlgren.
Men fortfarande; fet, ful, ovärdig kärlek, osv, osv.
Send all my loving to you
Klockan är snart nio på morgonen och här i Liverpool gråter måsarna, indiepojkarna och hotellets enorma badkar för att att jag ska lämna dem. Okej, det kanske är jag som bölar mest, men jag lovar att måsarna har lite extra gråt i skriken idag.
Mamma åkte redan kvart över fem imorse och jag gråter lite över det med. Vi har haft världshistoriens mysigaste helg och även fast jag är en tuff tjej som klarar mig på egen hand över världens alla hav så är det alltid toppen att vara med min mamma. Jag har ju bara en.
Nu lämnar jag Liverpool som jag kom, med Beatles i hörlurarna. När jag klev av tåget och ut ur stationen spelades "All you Need is Love". Nu börjar jag med "Long and Winding Road".
Puss
Kwålity tajm
Fett mysigt.
Jag tror inte vi är i Kansas längre Toto
En dag på stan
Efter frukosten travade vi ner på stan och ... shoppade.
Åt glass
Njöt av solen under de blommande träden
Suktades av att svalka fötterna men lät bli
Sen gick vi hit för att äta lunch
En amfibiebil full av turister körde förbi. Efter att de kört runt i staden åker de rakt ner i vattnet. Coolt.
Rosé till mamma
Sangria till mig
Mint, ruccola och ärt-sallad
Bulgur, grillad zucchini, manchego och oliver.
Mmm... patatas bravas.
På vägen hem var det någon slags parad. Den var jättelång och lät jättemycket.
Vi ville dricka öl på en restaurang men då var vi tvungna att beställa något, det fick bli pommes..
...och ruccolasallad med parmesan.
Sen körde världens bästa buss förbi och det var den dagen på stan.
En bra start på en bra bra bra bra bra dag
Jag lovar att den här frukosten gav mig vingar.
Lördag + kväll = kul
Igår åt vi middag på en medelhavsrestaurang. Meze till förrätt och svärdfisk till varmrätt.
Sen gick vi till Alma de Cuba, det såg ut som en crossover av fjällhotell, miami-klubb och en kyrka.
Mojito till mamma, whiskey sour till mig.
Sen gick vi till Tabac, det var väldigt rött, fullt av bad kidz och det spelades tokhög musik.
Margarita till mamma, gin & flädergrej till mig.
Halvt uppknäppt klänning med rosetten på sned, cocktailkvällen började sätta sina spår...
...så vi traskade hem och avslutade med champagnedrinkar på hotellrestaurangen London Carriage Works.
En K-grej
Prickig baddräkt med djup urringning i ryggen
Kanske Englands sötaste gula sommarskor. Jag tänkte öva knopar på remmarna.
Min bästaste ögonskugga från MAC "blanc type".
Fina trosor
Fin trosa
Och såklart universums sötaste klänning. Den är det sötaste jag någonsin haft på mig och jag fyndade den på vintagebutiken "Soho" för gratissumman 15 pund.
I die! Jag ska ha på mig den hela sommaren!
En dag i Liverpool
Vi sa hej till lite knäppa gator, bland annat den här där det var fullt av gamla resväskor i sten.
Vi kikade förbi den största katedralen jag sett (lovar att den är större än Notre Dame och Berliner Dom).
Om man gick ner en trappa hittade man en jättestor trädgård
Mamma <3
Vi gick in och tände ljus för alla vänner som inte finns hos oss längre.
Och beundrade typ allt.
"I felt you and I knew you loved me" står det i lysande neon vid utgången. Katedralen har renoverats lite då och då när det funnits tid och pengar. Jag och mamma tror att någon måste fått feeling på 80-talet och smällt upp skylten. Det var säkert årtiondets bästa idé.
Jag smsar och mamma fick artsy fartsy-feeling.
China Town
Vi hittade en butik vars kläder var specialdesignade för tjejer med stora rattar. SCORE!
En av Liverpools hundratals gatumusikanter.
Jackie O
Öl innan lunch, vadå? Det är ju lördag!
"Mamma jag vill ta en bild! Tänk fontana di trevi!"
Sen gick vi till Beatles-museet.
Där hälsade vi på mina kompisar John, Paul, George, Ringo...
...och the Walrus förstås!
Grät lite vid John Lennons prylar.
Albert Docks
Världens paljettigaste paljettklänning. Matlida hade dött om hon sett den.
Sen var vi minst sagt slut. Vi badade bad med balkongdörren öppen och lyssnade på måsarna medans våra ömma fötter svällde i varmvattnet.
Igår
Dör den stora herregud-jag-älskar-hotell-döden
Asså sängen är så skön, och lakanen är av vitaste egyptiska bomull.
Balkongen är helt enorm och fetsnygg (trots möbelbristen)
Utsikt mot lite engelska kullar är ju ganska grreat...
...och massa fina skorstenar såklart.
Världens bästa badrum med görstort badkar och separat vattenfallsdusch
Man ba "tjena här ligger jag i badet dauh".
Å titta handfatet... vad ligger där?
Nämen!? Det är ju min kompis Moët som ligger där och chillar!
Om några timmar kommer mamma hit. Då ska hon få lite presenter, champagne och jordgubbar.
Hujeda mig vilken toppenhelg det här kommer bli!
Hemskt glad, überglücklich, und so weiter!
Jag är så himla glad. Verkligen tokglad. Hon är den finaste mamman i hela världen. Å det är sant!
Nu åker jag snart till Liverpool för att checka in på hotellet. Mamma kommer inte förräns efter sju ikväll men jag tänkte att jag kan njuta lite av hotellet några extra timmar.
Creative High Five
Gotta love lite midnattskreativitet.
Svår tjej på för stor och lite ostämd gitarr med ett konstig knarr i rösten. Vi har nog hört den förut, men vem fan orkar vara orginell?
A rude awakening
God morgon!
Dags för frukost och en systemåterställning av mitt känsloregister.
Hur var det med läsdiciplinen?
Nu skäms jag över att jag blivit en person som väljer bort bra litteratur för att gråta lite till en dålig läkarserie (OMG som om det inte hänt förut). Jesus vad jag hatar mig själv.
God natt allihopa.
Bildsökning Katarina Gunnerholm på Google.
Utmaningen del 1.
Jag börjar med Tom Robbins "Still Life with Woodpecker". Så här står det på baksidan:
Still Life With Woodpecker is sort of a love story that takes place inside a pack of camel cigarettes. It reveals the purpose of the moon, explains the difference between criminals and outlaws, examines the conflict between social activism and romantic individualism, and paints a portrait of contemporary society that includes powerful Arabs, exiled royalty and pregnant cheerleaders. It also deals with the problem of redheads.
Låter det som en bra grej? Jag tycker nog det.
Bildsökning Still life with woodpecker på Google.
Utmaningen
Innan nästa lördag ska jag ha läst samtliga böcker:
Still Life With Woodpecker- Tom Robbins
And My See-Through Heart- Véronique Ovaldé
What I Loved- Siri Hustvedt
The History of Love- Nicole Krauss
Jag tycker det känns som en givande utmaning. Dessutom tar det mig en bit på vägen mot mitt nyårslöfte att läsa minst 15 böcker av kvinnliga författare (utan att räkna med Harry Potter-böckerna). 15 böcker låter kanske inte särskilt mycket, men grejen är att pinsamt stor del av det jag läser är av manliga författare. Av tio böcker som jag läser är ungefär endast två av kvinnliga författare. Jag vet inte varför det är så, men enda sedan jag insåg det har jag inte kunnat sluta tänka på det och bestämde mig för att 15 böcker av tjejer kändes som ett bra mål.
Pengar pengar pengar
Om jag gick på samma diet som min plånbok skulle jag vara galet fit till sommaren. Allt var visserligen jättebilligt men ändå, plånboken öppnas lite för ofta för mitt eget bästa.
Festfransarna är tokfina och kostade 99 p, dvs ynka 10 spänn (!!!). Värt.
I think I'll miss you most of all Scarecrow
Nu är jag redo för att bli tagen med storm.
HOODELADI
Vet ni vet ni vet ni vet ni!?!??!?!?!?! På fredag kommer min gullemamma hit!!!!!!!!!!! Vi ska ha tjejweekend i Liverpool bara hon och jag. Jag är så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Min mamma ska äntligen få se mitt andra hem!
Det är skönt för den där teskeden hemlängtan som alltid kilar omkring i magen att den ska få smaka på lite mammagos. Sen är det inte helt fel att bo på lyxhotell en helg i Liverpool!
Jag är så lycklig, jag är så lycklig, jag är så lycklig!
Här ska vi bo: http://www.hopestreethotel.co.uk/
Rain for me Albion
Ni vet så där i filmer när det regnar ute och en person flyr in på en bar, helt genomblöt, och alla inne i baren blir knäpptysta och vrålblänger? Precis så var det. Mitt i andra halvleken av Liverpool-Manchester störde jag och det är inte lättförlåtligt på en engelsk sportpub. Killen i baren skrattade vänligt åt mig när jag rotade i fickan efter lite växel till ett pint. Där inne i värmen väntade jag ut regnet i en grön sammetsfotölj vid ett spröjsat fönster.
Tack gode gud för att det aldrig är längre en 50 meter till närmsta pub i den här staden och att ett pint aldrig kostar mer än tre pund.
Nu är håret torrt och på min mage ligger en liten katt och myser medans jag tar mig en öl.
Morgonhumor
Det roligaste är kommentarerna där ungefär hälften tror att det verkligen är Bob Dylan. Jag önskar att jag kunde imitera Tom Waits så skulle jag göra en T.W. cover.
Lock and roll
MORS!
En liten tant
Imorse när jag vaknade såg jag ut som en liten tant från någon gång för länge sedan.
Det var ganska mysigt.
Mycket har det att göra med min underklänning/nattlinne som jag fick av mormor. Även fast jag tvättat den så luktar den fortfarande lite av hennes parfym. Det känns tryggt att hon får vara med på ett hörn.
Smart grej
Gjorde visst en smart grej alldeles nyss. Jag skapade nämligen ett konto på emmabodafestivalens hemsida och skrev till Umami Experience på deras önskelista. Tänk om alla jag känner skulle göra detsamma, då kanske Umami Experience skulle få spela på Emmabodafestivalen i sommar.
Det vore väl jävligt coolt?
http://www.myspace.com/umamiexperience
Serri, är fett irri, sluta igga mig ffs!
Egentligen är jag bara sur för att jag inte är ute och rockar, det är ju faktiskt fredag.
Jag är inte ute för jag har solsting.
Typ.
Hej, hej, lame tjej.
In an English country garden
Jag vill bo där.
The very unglamourous life on the road
En ledig dag i det engelska paradiset
Himlen var så där otroligt blå och inte ett enda moln syntes på himlen.
Jag läste, skrev och bländade alla förbipasserande med mina likbleka armar.
När jag skulle gå hittade jag ett litet insektspar som hade bestämt sig för att idga älskog på min klänning. Jag bestämde mig för att inte störa och lät dem sitta kvar tills de var färdiga.
Varning, Warning, Achtung!
Ville bara varna för bloggtystnaden.
Det blir alltid ett sånt jävla liv när jag inte säger till.
Kom i kom i kom i min fantasi
Den här kommande sommaren vill jag minnas som sommaren då jag såg ut som Birgitte Bardot, lyssnade på Ted Gärdestad hela tiden och blev kär var femte minut.
Kan vi bestämma att det ska vara så?
Bra, okej, då är vi överrens.
Kom i min fantasi (bästa spellistan ikväll)
Uhn-ri-kwahy-tid luhv
Nu lyssnar jag på soul och dricker öl. Det är väl så man gör när man upptäcker att man är olyckligt förälskad?
Drama, drama, drama!
Alles ist gut, jag lovar.
Tröstläser
Just nu sörjer jag tomheten som alltid uppstår efter att jag läst en bra bok som tryckt på alla de där känsloknapparna i min pulsmaskin och försöker fylla tomrummet med att tröstläsa en av mina favoritböcker.
Tur att "Extremt högt och otroligt nära" låg otroligt nära till hands.
Jag varje dag i Nantwich
När jag går omkring på Nantwichs gator känner jag mig precis som Belle i Skönheten & Odjuret när hon sjunger "Lilla Stad". Enda skillnaden är att det är en engelsk stad och det finns ingen Gaston. Eller, det finns massa Gastons (läs: engelska småstadsdouchebags som inte fattar att de ser ut som stryk) men hunkutbudet är ganska fattigt. Fast en sak är precis som i sången, alla verkar tycka att jag är lite konstig och jag är i bokaffären precis varje dag.
Doh
Det hela resulterade i 150 sidors streckläsning, några fula teckningar och två stora påsar under mina ögon.
Jag känner mig som en påse torsk. Eller som om jag blivit nedtrampad av jättemånga hästar.
Jag har inte bråttom med att vara först
En sak jag är särskilt förtjust i när det kommer till engelska saker jag gillar är att jag ligger en timme bakom Sverige. Det kanske låter knäppt för vem vill leva i baktiden när man kan vara först med framtiden, men grejen är att när jag nu klockan 01:24 surfar runt på internet som en typisk slacker så är klockan bara 00:24 här i England och medans alla ni stackare där hemma tvingat er till sömns i vetskap om att jobbalarmet ringer 06:50 (+ 10 min snooze), så är jag fortfarande uppe och har inte bråttom till sängs alls, för klockan är ju bara barnet. För när datorn är på går jag efter svensk tid, men så fort den stängs av så har jag en hel timme till att göra precis vad jag vill med. Vanligtvis blir det några extra kapitel i boken eller lite extra skönhetsfix, oavsett vilket så ger det mig en känsla av att jag har all tid i världen.
Det är som om jag helt plötsligt är sju år igen och lyckats smöra till mig en extra timme innan läggdags.
Kort och gott; det känns sjukt värt!
Andra fördelar med England är att jag aldrig tittar på TV. Visst tittar jag på film ibland och lite serieavsnitt på datorn, men jag tittar aldrig på TV. Det är så skönt att slippa de där timmarna som ibland bara flyger iväg för att eftermiddagstablån är "så himla bra". För det är så sällan riktigt bra tv, timmarna försvinner oftast på Extreme Home Makeover, Top Chef, Ellen DeGeneres och väldigt mycket reklam, snarare än kvalitetstv och program som faktiskt tillför lite extra glädje i vardagen (Ellen DeGeneres show är ett undantag, jag blir alltid lycklig av Ellen).
Alltså, tack England för att du gör mig lite mer till den människan jag önskar att jag vore.
Fördelar med mitt jobb
1. OBG med jordnötssmör
2. OBG med mys
3. OBG med Toy Story
1 kopp spänning, 1 msk kräknerver & 1 tsk adrenalin
Har jag berättat vad som händer den 28:e April? Nä, jag trodde väl inte det.
Jag faktiskt söka in till en häftig musikskola i London som heter "The Institute". Jag söker till deras ettåriga "Professional Diploma in Songwriting" och den 28:e ska jag på audition.
HUR JÄVLA LÄBBIGT ÄR INTE DET?!?!?!?!???!?!?!?!!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!?!
Svaret är jätte och lite till. Idag fick jag alla ansökningsformulär jag måste ha med mig och jävlar i min lilla låda va nervös jag blev. Jag måste framföra två av mina låtar och svara på lite frågor om musikteori. Vill ni veta vad det roligaste är? Jag är mest nervös inför musikteorin. Alla vet att jag är vråldålig på musikteori och nu ska jag snacka om det på engelska?
Isch, fy, och blä, blotta tanken gör mig kräkfärdig. Allt jag kan göra är att plugga på engelska musiktermer och se till att låtarna sitter stenhårt.
Men mitt i all nervositet och fasa.... visst är det väldigt rockigt?
Nigel och Egan backstage i York.
Läs allt om skolan på deras hemsida: http://www.icmp.co.uk/
Sirap och gamla koppar
På Ginger & Pickles är maten jättegod, närproducerad och serveras alltid på finaste faten i stan.
Jag är inte bara vaken, jag är snabb också!
Hej, hej!
Jag är inte bara trött, jag är slut också.
Oavsett orsaken så har det lett till den nuvarande fosterställningen i min säng.
Tur att det finns bra sjukfilmer.
Exempel på bästa filmen i världen som jag ska se nu.
Jag är visst heltokig i Harry Potter...
Summer's gonna take the pain away
Nu lyssnar jag och Nigel på Hello Saferide och fnissar. Fniss är en typisk biverkning av drycken öl.
Old School
Titta titta! Idag har jag skrivit massa brev till ett gäng personer som jag tycker om. Jag lämnade av dem på postkontoret vid lunchtid så förhoppningsvis kommer de fram i början på nästa vecka.
Fint va? Det var precis så här man gjorde innan man uppfann SMS.
En till dröm till arkivet
Vid en gul busshållsplats satte jag mig ner för att läsa en tjeckisk bok på tjeckiska som jag läste helt utan problem eftersom jag hade på mig mina tjeckiska läsglasögon (troligtvis en annan påhittig uppfinning jag uppfunnit vid något annat drömtillfälle) när en man sög sig fast på min hals i ett desperat försök att äta upp min pajhud. Jag slog honom i magen med min tjeckiska bok och rekommenderade honom att dra dit där pepparn växer (jo verkligen, jag använde det uttrycket). Han hävdade att han inte kunde gå för han älskade mig och skulle gräva ner sig själv i marken om jag lämnade honom. "Jag gillar spadar" sa jag med en mors trygghet i rösten, min beundrare såg på mig med tårfyllda ögon stora som tefat och jag log. Ur min rockficka tog jag fram parfymen "du har bara orsakat smärta" (faktafel, parfymen var det bästa som hänt mig, manusförfattaren till den här drömmen suger) sa jag med en ilska äldre än tiden och kastade därmed flaskan rakt ner på asfalten så den slogs sönder i tusen bitar.
Parfymen rann ut över hela staden och allt smältes bort. Kvar var jag och busshållsplatsen i ett ensamt vitt vakum där allt luktade varm paj.
