Jag är en rymdsemla

Gårdagskvällens mål "bara någon öl tidig hemfärd" blev på något magiskt vis förtrollat till en total helkväll, mest beror det på att Tre Kvastar var fullt så vi fick åka till andra sidan Hogsmeade för att leta efter något annat och hittade en håla där honungsölen kostade 25 silver siklar styck och när det är så billigt så måste man ju nästan passa på. Vi rockade runt hela staden, frös ihjäl, snattade, köpte vicknings föl, hjälpte en kille spy och drog sedan på efterfest hos Menige Rumpan där vi fölade och hade fest-utan-byxor-fest. Jag somnade i en tresked med Tvättwald och Svarte Oliver när det började bli ljust ute (bra jobbat på en måndag, hög fem katarina).
Äckelbakis och alldeles täckt av köldutslag lämnar mig inte särskilt hoppfull om att toppa min snygghetskvot på nyår. Allvarligt talat, är jag bara jävligt ful men det känns bättre att gnälla på iskyla och alkohol. Men Oliver sa att jag såg ut som en rymdsemla och att jag luktade gott imorse när vi vaknade så jag håller fast vid hans ord och rockar mitt svåraste på nyår trots min plötsliga och totala fulhet. Men wtf, sin pantalones nemas problemas!


Äventyr

En halv dag instängd i sovsalen och jag är redan trött på att vara hemma. Jag vill ha spänning spänning spänning! Istället har jag i min ensamhet börjat skriva på två riktigt bra låtar.

Nu vill jag åka på ett nytt äventyr... eller starta ett band... eller helst en kombination av båda.



Kambodja kanske?

Vem sa att jag var dålig på matte?

Det märks att jag inte Hogwartsrockat på två månader när jag nu tre kvällar efter jul är dödsförkyld och har nackspärr. Mina halsmandlar ser ut som golfbollar och varje gång jag snyter mig mörchas min rygg och nacke sönder. Så här gick det till...

Julafton var nästan som den alltid är (äcklig mat, stel stämning och för mycket vin och champagne) förutom att i år så avslutades festligheterna ovanligt tidigt och trött som jag var klev jag ur festkläderna och drog på mig min jumpsuit och flanellskjorta och kelade med katten. Vid midnatt ringer Gryffindor-Matilda och sa att hon och Hagrid var ute och cruisade på Hagrids Hippogriff och undrade om jag ville följa med. Klart jag ville, K.Gun är förihelvete redo att rocka ju! Desperat letade vi efter fler ensamma själar att ansluta sig till vår festliga julfärd men alla sov eller var bortresta. Förutom syskonen Misse och Nolly, som inte bara ville träffa oss utan bjöd även in till fest. Helt plötsligt vankades det disko och gin utan tonics med en skön blanding häxor och trollkarlar i alla åldrar. Det blev värsta kalaset, med mulningar i snön, högläsning ur "stora musboken" och eldwhisky shots. Vilken kväll! Och Matilda drog till Karlberg!

Juldagen var trött, bakfull och trött... mupparnas julsaga på repeat och ostmackor för hela slanten. Sedan såklart iväg till Tre Kvastar (skönt att komma hem till dess välbekanta kärlek) med jag lovar nästan hela Hogwarts. 1, 2, 3, 4, 5, och en halv sedan blev det dansfest under en bro någonstans. DANS DANS DANS (någonstans här tror jag att min nackspärr föddes), ÖL, ÖL, ÖL, ja jävlar i min lilla trollkonstlåda va kul det är att dansa med vänner och bekanta (och nya bekanta). Vilken kväll jag hade. Och Matilda drog till Karlberg!

Extrem bakfylla + sjuk förkylning + släktmiddag = jävla skitliv

Glögg + 4 glas vin + två glas whisky = enda sättet att klara den situationen

= sjukt trött, bakfull plus halvfull KatieGunBun som nu förbereder sig för minst 12 timmars sömn och en jävla massa treo imorgon.


God Natt

Har fittat hem

Kom hem säkert igår efter många om och men, Hogwarts är sig likt och jag kan inte riktigt fatta att jag är hemma. Min Gryffindor kollega Matilda och älskade Hagrid kom och hälsade mig välkommen hem och än så länge är det skönt att vara tillbaka i sin egen sovsal.
Nu sitter jag i soffan med min käre slytherinsyster och tittar på Kalle Anka, äter mince tarts och dricker champange. Jag känner mig lite luddig och det är konstigt att prata svenska hela tiden. Till exempel så har jag redan tre gånger råkat säga fitta istället för hitta.  "Mormor jag har fittat dina glasögon" var den senaste... inte så lyckat.

Aja, merry fucking christmas!


Jag känner en kille som har händerna på månen

För ovanlighetens skull har jag nästan packat klart i tid och jag har till och med tvättat alla mina kläder (hjälp vad har hänt med mig). Sitter i vardagsrummet och leker med Egan, julpyntar och lyssnar på julig musik (den bra sorten, inte den slemmiga). Det är mörchakonstigt att jag åker imorgon bitti, taxin hämtar mig 06.45 och om allt går enligt planerna (ganska otroligt men ändå) så landar jag på Hogwarts vid fyratiden. Skönt att åka men inte särskilt roligt ändå, speciellt eftersom jag inte vet när jag får träffa alla tuffa människor här igen. Med tanke på alla rockiga ställen jag planerar att åka till den närmaste framtiden så känns Nantwich som en relativt avlägsen destination... kanske kan de komma och hälsa på mig på Hogwarts?

Fan va jag känner mig blödig just nu... nu får jag fan ge mig... fan.. buhu... anyways. Vi ses snart!


TIP TAP FUCK THAT!

Jävlar i min lilla låda, ikväll var sista spelningen. Kan knappt fatta det...bara imorgon kvar sedan är det dags att dra hem till Hogwarts. Fuck fuck fuck. Jag är så slut men allt är så spännande och nervöst på samma gång. Det ska bli riktigt jävla megaskönt att åka hem till jul faktiskt, trots att jag fick något i ögat när jag sa hej då till alla som jag inte hinner träffa imorgon. Rod Clements (den antika trollkarlen med superkrafter och också förband) var huvagullig och hade skrivit ett litet brev till mig och en schysst signad platta. Back in the days spelade Rod med ett av Storbritanniens coolaste band, "Lindisfarne" kolla in Meet me on the Corner och Winter Song, man bara måste älska det.

La-ti-da nu ska jag sova, klockan är för mycket.


I like turtles

God natt/morgon, nyss insprungen genom dörren från Fareham. Vaknade upp i London i morse och tvingades upp ur sängen klockan sju (herre jesus va det är tidigt när man går och lägger sig vid fyratiden), jag klagade nästan mitt svåraste men det kändes ganska värt när jag sedan fick se soluppgången över Hyde Park från 15 våningen på ett lyxhotell. Nu är klockan så där mycket igen och jag orkar inte ens bry mig, har suttit på rockbussen alldeles för länge och imorgon bitti väntas en schysst 5 timmars rutt till Gateshead (suck), men jag ska inte klaga för imorgon får jag träffa min nya coola kompis Sting.

The Sage, här rokade bandet i Torsdags och det är även här de lirar imorgon med Sting.



Kul anekdot är att Stings nya platta fick en 1:a i the Guardian av samma recensent som gav Thea en 5:a.

OLABADAAAAA


Iron Bru

Ja jag vet att det är patetiskt länge sedan jag uppdaterade bloggen men jag har knappt haft internetanslutning sedan North Aston. Har i alla fall haft en hel hög spännande dagar, de senaste tillbringandes i Skottlands finfina Highlands. Sitter just nu på ett rockhak i Glasgow och kämpar för att hålla ögonen öppna och honungsölen nere i magen. Lyckades komma åt baggageluckan med trollstaven igår så den smällde sönder min käft och jag sportar därför nu en jävligt schysst fläskläpp.

Förutom att jag är ett vrak och blir nu tvungen att punga ut 2200 galleoner på en ny flygbiljett (för att british airways regim suger och ger deras cabin crew inget annat val än att gå på strejk för att bli hörda) så rockar jag väldigt hårt och inser nu att jag kommer sakna min nya rockfamilj. Särskilt igår när jag och coola fiolhäxan Fluff drog några pint på världens pubigaste motorvägspub och skrattade oss fjantiga. Glömde att jag hade tagit två roliga painkillers till middagen när tredje ronden kom in så jag var en väldigt kul typ, ända fram tills jag låg i hotellsängen och ville spy.

Cheers Mates!



(Highlands är helt okej)

Hej hej hej

Spelning i Maidstone igår = världens fittigaste servitörer, världens gulligaste lilla böghjälpreda, fylla och hemfärd till en unge som är kräksjuk. Nu är även Fluff (hon som spelar fiol) kräksjuk så jag håller tummarna att jag inte får samma skit. Nu är vi i North Aston hos Theas mamma (irländska häxan med ugglorna), nu ska vi äta lunch i lilla byn.


Swindon 22.15

Okej så nu äter ungen i alla fall och jag har fått en kall honungsöl. Om jag är fylld med hopp vågar jag väl inte påstå men jag fyller mig med life's truly most precious gift... butterbeer! Kvällen känns lite ljusare och imorgon ska jag få träffa ugglorna igen.


(Bild från Bush Hall i London)


Swindon 05.12.2009. 21.15

Sitter i turnéns abolut sämsta backstagerum med sprängande huvudvärk, halvrutten chinese take away och en unge som vägrar äta. Så får jag en fortune cookie som säger "you're filled with life´s most precious gift... hope!". Kyss mig, det är vad jag säger. Jag ska fan slänga en bajsblöja i skallen på den jäveln som försöker peppa upp mig nu.



(bloggen kommer se lite styckad ut några dagar framöver eftersom wifi inte är det lättaste att få tag på)


En månad, One month, Eine Monate

Nu är det lite över en månad sedan jag tog mina första kliv in i mitt nya UK-liv. Tiden går alldeles för fort men samtidigt väldigt långsamt, precis som den alltid gör när man är långt borta från sitt hem och rockar sitt svåraste.
Vad kan jag dra för slutsatser om England so far?

1. Den generella vänlighetskvoten är skyhög i jämförelse med Sweden.
2. Den generella tandhygienen är fruktansvärd.
3. Det finns typ ingen annan ost än cheddar.
4. Alla dricker builder's tea även fast det egentligen är den äckligaste sorten.
5. Nästan alla ställen (pubar, affärer, restauranger etc.) spelar vråldålig musik, trots att de flesta inte har så dålig musiksmak.
6. Större delar av landets befolkning tror att det fortfarande är 90talet (se även punkt 5).

Det där lät kanske inte så megapositivt, men förutom de fem negativa punkterna så är det mesta toppen och det som är bra orkar man inte skriva om.


Håll hårt i hatten, nu är det bara 2,5 vecka tills jag rockar sönder Hogwarts igen.




The Rules of Attraction

Tydligen så har attraktion regler, tack Vogue för den lärdomen, nu vet jag precis vad jag ska göra för att sluta vara sämst.


Zombie

Kom hem klockan 4 i morse från London efter att ha sniglat fram på M1:an i hundra år. Spelningen igår var helt fantastisk och Bush Hall var verkligen en magisk plats för denna magiska show men alla slag har sina offer och nu är vi alla helt slut. Jag sitter vid datorn som en riktig zombie och försöker komma underfund med om det är rockigt eller orockigt.


I eftermiddag när jag är lite ledig tänkte jag skriva en låt om Kurt Cobain. Mest för att jag saknar Matilda (min rockiga Gryffindorkollega) och hon är Kurt och jag är Courtney.

Blö, pfft, znaaark.

Jag är så jävla trött just nu att jag tror att jag ska trilla av kvasten. Det blev lite fel med tidsplaneringen idag så jag fick ingen mugglarpod (blö). Har sjukt ont i ryggen, troligtvis en följd av all rockbussåkning och det kommer inte bli bättre när vi nu om 8 timmar ska åka till Norwich som ligger 4 timmar bort (pfft). Nu trillar jag verkligen av kvasten snart så det blir inte roligare än så här (znaaark). Sug på nåt kul så länge.

MORS


Idag, Today, Heute

Idag är det spelning i Manchester på tapeten. Dessförinnan har Thea en radiointervju (i samma stad) så jag tänkte passa på att spendera lite pengar. Bland annat tänkte jag ge in för frestelsen att köpa mig mugglartrevligheten Ipod. Jag har hört att det är en liten apparat som rymmer 40 000 låtar. Jag vet att det låter helt sjukt att de lyckas med sånt mugglarna, och jag är fortfarande inte helt övertygad om att de klarat av det här utan magi, men tydligen så använder de sig av "teknologi". Är det inte fascinerande?


RSS 2.0