Efter att jag såg Säkert! på Grönan i fredags är jag (om det var möjligt) ännu mer kär i Annika Norlin och framför allt "Facit". Det har till och med gått så långt att jag nu skriver på en svensk låt för första gången på fem år (om vi bortser från ett musikprojekt i gymnasiet när jag skrev en schlagerlåt på ungefär en kvart).
Det är svårt att skriva musik på svenska, det känns liksom lättare att gömma sig bakom spännande engelska ord, men nu händer det, jag langar schyssta(?) tunes på Schwedish. Kanske ska jag bli precis som Annika Norlin och spela med ett band på engelska och ett på svenska?

Kanske borde jag skriva klart den här låten och i alla fall ett par till innan jag bestämmer mig för det.

Att cykla till jobbet är jätteskönt och att cykla hem är ännu skönare...dvs när cykelturen inte har sällskap av regnskuren från helvetet. Jävlar vad det regnade. Precis när jag skulle lämna skolan bestämde vädret sig för att leka monsunregn och vad som borde varit en 15 minuters nöjestur blev en 35 minuters djävulskamp.

Det värsta är att när jag väl kommit hem och kämpat av mig mina blöta jeans så tittade solen fram igen.

FML, big time.

Igår fick jag träffa några fina kompisar. Jösses vad jag blev glad av det. Verkligen skitglad.

Vi tittade jätteseriöst på ESC, vi satte poäng och allt. Bäst var Moldavien, sen Azerbajdzjan och sen Spanien eller Bosnien Hercegovina. Efteråt hetsdiskuterade vi kärlek vs. fulhet i disneyfilmer och jag fick försvara min kärlek till Colin Firth efter lite han-är-ju-så-trist-attacker, men det gjorde jag så gärna, allt för Colin liksom.  

Hörni, kompisar är grrrreat!

Wengapo peeps!

Min pappa kommer inte alls från Kalmar, jag lyssnar bara på Raymond & Maria och ministudsar lite i min säng, så där som de flesta gör när de lyssnar på klapp-pop.

Jag är galet rastlös efter två dagars isolering i lägenheten så det är verkligen tur att jag börjar på mitt nya jobb imorgon. Det känns kul, lite spännande och framför allt väldigt tryggt att ha ett heltidsjobb som kan betala sommarens alla kuligheter. Eftersom det är en förskola får jag inte skriva om den på bloggen (arga föräldrar, olagligt, etc. etc.) men jag kan berätta att jag ska jobba 8-16 måndag-fredag fram till midsommar och jag får säkert säga att det verkar vara en väldigt mysig skola.

Nu ska jag försöka låta bli att titta på LOTR och sova ut istället.


Btw: ALLA ÄLSKAR DJURISAR!

Nej, jag har inte dött och ja, jag är hemma.

Blogg.se har haft driftfel de senaste dagarna och jag har därför inte kunnat publicera mina blödande inlägg om hur mycket jag älskar Paris och hur konstigt det känns att vara hemma. Men ja, jag älskar Paris och det är konstigt att vara hemma. Sen jag kom hem har jag:

-Varit hos läkaren och fått diagnosen halsfluss
-Ätit ett helt paket blåbärsglass
-Somnat med alla kläderna på
-Gosat med min katt sjutusen gånger i kvarten
-Sett Rachel Getting Married, 500 days of Summer och Sherlock Holmes
-Eftermiddagslurat
-Ignorerat telefonen som ringt hela tiden
-Haft dåligt samvete över att jag inte svarat
-Haft feber
-Tittat på Ellen DeGeneres
-Saknat Paris

Livet är alltså inte så spännande. Typiskt mitt immunförsvar att suga så jävla hårt. Verkligen typiskt.


Det är också ganska trist att inte vakna av att Mimmi kokar kaffe och skär upp en pamplemousse. Snacka om att hon är världens toppentjej. KOM TILLBAKA TILL SVERIGE WOULD YA'?!

Vi har varit på fest i Montmartre med Mimmis kollegor från COS. Karlarna var läckra snyggisar från den jobbigt otillgängliga kategorin bög och flickorna var chica fransyskor som jag skulle sälja min ena njure, eventuellt en tredjedel av min själ, för att få vara som dem.

Nu är jag... tipsy....

BON NUIT!