I torsdags hade vi en masterclass på skolan med låtskrivaren Nicky Chinn. Det kanske inte säger er särskilt mycket men han är i alla fall en himla skön engelsk dude som skrivit en himla massa hits i sina dagar. Till exempel de här toppenlåtarna; 

 

 

Vi satt i en cirkel och lyssnade på när han berättade om allt han varit med om och efter två timmar fick de som ville spela en låt för honom för att få feedback. Jag ville hemskt gärna spela men hade ju skadat handen och kunde knappt lyfta en gitarr. När sista frivilliga hade spelat, frågade jag om jag kunde spela upp en inspelning istället. Det fick jag, och mina händer svettades sönder av nervositet när jag kopplade in ipoden i högtalarsystemet.

 

Efter låten följdes artiga applåder och en väldigt lång tystnad. Jag satte mig snällt ner och väntade på min dom. Nickys solbrända ansikte rynkades ihop i världens varmaste leende och sa "the lyrics are sensational, I absolutely love this song". Min kaninpuls dubblades och jag blev nästan gråtfärdig. Känns kanske larvigt, men jag kände mig himla stolt och min lärare såg så nöjd ut.

 

Det är lite som att självförtroendet är ett tv-spel där man samlar poäng hela tiden och just nu är jag på en bonusbana där man kan kan plocka extra mycket.