Hanna Beth

För några veckor sedan var Hanna hemma hos mig för att skriva en låt till Eurovision-uppgiften i skolan. Det hela resulterade i låten "I wanna dance...in your pants". Mkt mkt kul och mkt mkt fett med tonartshöjningar. När vi var klara passade jag på att ta lite bilder på hennes snygga fejs. Jag tänkte att vi kan ta en titt på det nu...
 
Inte är hon bara snygg heller, hon är asgrym låtskrivare också! Hon är Sveriges Tracy Chapman och varje helg har jag hennes senaste låt i skallen. Jag ska hetslänka till hennes hemsida när den är färdig!

Livets hopplöshet och den stundande friheten

Nej, jag bloggar inte från ett soligt Hop Farm med en öl i handen och en skäggig hunk i den andra. Jag är hemma i lägenheten och försöker transkribera ett helt arrangemang av en av mina låtar. Livet känns lite mindre hopplöst när jag tänker på att jag om några veckor kommer vara hemma i ett sommarsverige där jag räknar stenarna på Gotländska stränder och myggbett på vaderna istället för notvärdena mellan 12:e och 13:e takten.
 
Bild från förra sommaren ute på min pappas landställe utanför Dalarö.

Än finns det hopp för Hop

Åh nej, jag ropade visst hej innan jag kom över ån. Adela bangar på festival pga att vi har alla våra finals nästa vecka och alla inlämningar. Fuck. Jag oroar mig såklart över det också, men jag ville så himla himla himla gärna åka på den här festivalen och tänkte att det skulle säkert lösa sig ändå.
 
Nu försöker jag helt desperat få tag i någon som vill åka med mig istället för Adela. Kanske vill du följa med?
 

Från stressdeppen till festivalpeppen

Någonstans mellan tågresan till gårdagens spelning på the Wheelbarrow och bussresan hem efter tjugo miljoner liter öl, bestämde jag mig för att det enda vettiga att göra den kommande helgen är att åka på Hop Farm festivalen. Tur att Adela aldrig säger nej till feta äventyr! På fredag åker vi!

En kväll med the Boss

Igår kväll när jag satt hemma i pyjamas och tänkte på katter var Egan (barnet jag var nanny åt förut) på arenakonsert och träffade den här sköna killen...
 
Världens coolaste femåring som sitter och chillar med Bruce Springsteen. Det finns inte tillräckligt med ord i mitt vokabulär för att beskriva min avundsjuka!
Bruce råkar nämligen vara ett stort Thea Gilmore-fan så när han spelar i England brukar de passa på att träffas backstage på hans spelningar. Vad skulle inte jag gett för att suttit där Egan satt igår?!??! ÅH! AVUNDSJUK PÅ EN FEMÅRING!
(Bilden är från Theas twitter)
 

Hollywoodsvall på fyra minuter

Jag har fått några väldigt snälla kommentarer om mitt hår. TACK SÅ VÄLDIGT! Det gör mig mkt mkt glad ska ni veta. Tyvärr kommer det inte gratis. Så här ser det nämligen ut när jag vaknar...
 

När jag borstat håret ligger det ungefär lika platt som en kaviar tub som blivit överkörd av en bulldozer. Det kan man ju tycka är snyggt förstås, problemet är att så fort det blir tovigt ser det helt bedrövligt ut och även fast platt kan vara läckert, vill jag allra helst ha ett svall.
 
Så jag smetar in lite värmeskydd (jag har thermal protection från tresemmé) och hettar upp plattisen till ca 200 grader. Tar en ungeär tre centimeter bred hårslinga och skruvar på plattången medans jag drar ner mot topparna. Capiche? Gör så runt hela skallen och sen ser jag typ ut så här...
 
Man kan göra precis hur slarvigt man vill. En vanlig skoldag lockar jag hela håret på ungefär fyra minuter, men om jag ska på fest lägger jag ner betydligt mer tid och lockar tunnare slingor och i fler lager för mer volym. 
Helt klart värt att lägga ner några pissiga minuter på att få hollywoodhår!
OBS! Sprej är ju en toppengrej för att hålla lockarna på plats, men jag brukar inte spreja om jag vet att jag vill locka om håret dagen efter utan att tvätta det emellan. Onödigt slitage och lockarna håller sig rätt fina ändå, så länge man inte tokdansar och hånglar på en svettig klubb...men om man har så kul bryr man sig nog inte så mycket om håret ändå.

Jobbigt och spännande, precis som livet.

Oj! Blogg.se som sett likadant ut i ungefär femtusen år har nu sexat till sin publiceringssida. Jobbigt och spännande på samma gång. Lite som det mesta i livet helt enkelt.
 
Solen har kommit fram, och med den ett riktigt juniväder, men jag sitter inne på mitt rum och skriver. Jag får gå ut   när jag skrivit två hitlåtar.
 
 
 
 
 

Vad händer sen?

Linda (aka bloggens peppigaste läsare) frågade vad jag egentligen ska göra när terminen är slut. Tja, terminen slutar den 6:e och den 9:e har vi vår avslutningskonsert på the Bedford. Efter det tänkte jag skynda hem till Sverige så fort jag kan för att slippa OS-hetsen och ha tid med andra saker som att simma i Östersjön och dricka öl i Bastuparken. Allt beror lite på hur det går för mig och Felicia att hitta en ny lägenhet, eftersom vi bara har kontraktet här i Islington till september. Henrik åker ju till Afghanistan för att kriga och jag och Feffe tänkte försöka hitta något lite billigare.

Går allt som jag hoppas är jag hemma i Sverige innan den 20:e juli och är hemma till slutet av augusti. Jag ska bada, segla, dansa och kramas varje dag. I september börjar skolan igen och jag behöver samla på mig mycket inspiration under lovet så jag har något att skriva om nästa år.



Vågen som drar över torkan

Mina hjärtan!

Jag vet att det är lite trist på bloggen just  nu. Nu är det bara tre veckor kvar på terminen och allt skolarbete slår mig nu som en stor våg av ångest. Men bara för att jag drunknar vill jag inte plåga er med min bloggtorka och jag lovar att ge lite snabba livstecken här och där.

Helgen med Malin och Neil var den bästa på länge och igår hade jag spelning på Proud igen. Det var inte lika mycket folk som de förra gångerna, men jag lyckades dra in 30 pund i dricks och trots larvig bakfylla kunde jag hålla ton hela vägen till mål.

Nu är det dags för skola och ikväll repar jag med Nathan och Harrys band "Rebel Actors" för första gången. That's right, från och med nu är jag inte bara singer/songwriter, jag är också deltidsbassist och pianist i ett rockband.


Äntligen Malin!

Igår kom äntligen min allra käraste Malin till London. Det firade vi med att se Sverige förlora mot England hemma hos hennes pojkväns bror i Dalston. Max, som han heter, bor i ett jätteflott hus med flera våningar som bara blir snyggare och snyggare, och allra högst upp har de byggt en pub (!!!!). När jag säger pub, menar jag inte att de har en trött bardisk i ett vardagsrum, jag menar pub! Träpanel på halva väggen, piltavla med griffelfärg bakom (för att hålla koll på vem som vinner), gamla tryck från ca 1850 i tunna träramar, öppen spis, en uppstoppad fasan, en bar i mahogny som sträcker sig upp till taket, en ciggautomat, träbänk, gröna sammetsfotöljer och ett rådjurshuvud. Helt otroligt! Det här tar konceptet mansgrotta till en helt ny nivå i mina ögon. På något sätt mötte det min barndomsfantasi om att bo i ett hus där alla rum har ett eget tema.

Efter att ha blivit mycket imponerad och berusad, gick vi ut drog några till. Nu är jag trött som ett as, men det är nog ingenting som lite pizza inte kan bota.


I wanna dance in your pants

Idag ska jag spela upp min, Hannas och Carolines eurovisionlåt med titlen "I wanna dance...in your pants". Jag känner väl att det kan gå lite hur som helst, men det är helt klart en hit, vi sjunger trots allt "oh yeah baby oh".


11 Frågor

Förra veckan blev jag utmanad av Vildblommor att svara på 11 frågor om livet. Här har ni svaren:

1. Vad drömde du om att bli när du var liten?
Poet, brandman, hogwartselev.


2. Vilken är den bästa bok du någonsin läst?

Varats olidliga lätthet


3. I vilket land skulle du välja att bo i resten av dit liv (inte Sverige då)?

Svårt! Jag älskar London och England men det skulle vara kul att prova på något nytt. Kanske bo i Kanada eller på en båt i Västindien, eller varför inte i en jättestor trädkoja i en regnskog, eller på ett naturreservat i Sydafrika.


4. Vilket djur skulle du helst vilja vara?

Lätt en drake, havssköldpadda eller vildhäst.


5. Vem är din största inspiration?
Det finns väldigt många personer som inspirerar mig och på olika sätt, även fast jag överlag känner att jag blir mer inspirerad av platser än människor. Men om jag måste välja en person skulle det vara Joni Mitchell. Hennes texter slutar aldrig beröra mig och jag tycker det är helt otroligt hur hennes musik spinner genom hela mitt känsloregister. Hennes musik är en måttstock i genialitet och den påminner mig att vara sann mot mig själv i mitt skapande.


6. Vad gör du för att göra världen till en bättre plats?
Jag försöker leva så miljövänligt som möjligt. Köper helst begagnade kläder (roligaste sortens återvinning), handlar ekologiskt, äter inte kött, äter bara fisk och skaldjur (ALDRIG JÄTTERÄKOR) som är "responisbly sourced" och jag har slutat köpa fisk där fiskandet förstör havsbottenfloran. Jag försöker vara den sortens "vegeterian" (pesciterian) som får andra människor att tänka om och ser över sina egna köttvanor.
Jag försöker också vara snäll och le mycket mot främlingar.
I mitt huvud är det ett litet steg mot en bättre värld.


7. Vilken är den vackraste film du någonsin sett?
Mina absoluta favoritfilmer är Eternal Sunshine of The Spotless Mind, Big Fish, Det Levande Slottet och Everything is Illuminated (även fast boken är mycket bättre). De är alla sanslöst vackra och är lika fantastiska varje gång. Annars är jag en sucker för Hero, The Secret Garden och A Little Princess. De är verkligen så där så man tappar andan för att de är så fina.



8. Vilket är ditt favoritcitat?
"I remember that time you told me "love is touching souls", surely you've touched mine, because part of you pours out of me in these lines from time to time" - Joni Mitchell, A Case of You.

9. Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Alltid.



10. Vilken årstid tycker du om allra mest?
Hösten. Sista helgen i augusti har vi alltid kräftskiva ute på landet och då kan man alltid känna hur vinden vänder och hur det helt plötsligt luktar annorlunda. Som om sommaren säger hej då med en lätt vindpust. Oktoberlöv som färgar gatorna brandgula, regniga kvällar med goda böcker och dagarna när det är precis lagom att ha på sig halsduk och mössa.


11. Skulle du vilja leva om ditt liv och göra saker annorlunda om du kunde?
Det finns mycket jag ångrar och önskar att jag kunde göra om, men jag vet att många av mina snedsteg har lett till att jag är där jag är nu. Hade jag inte blivit dumpad sommaren efter studenten hade jag inte flytt till England för att jobba som aupair. Det bästa jobbet jag någonsin haft som gav mig en helt ny bonusfamilj, ett turnéliv, en resa till Kanada och tjugo lager skinn på näsan.
Hade jag bitit ihop på universitetet och fortsatt på kulturvetarlinjen hade jag aldrig sökt in till ICMP och vågat satsa på musiken. Då hade jag varit i Stockholm nu, med en halv kandidatexamen i något jag egentligen inte vill göra och en påse full av krossade drömmar.


Jag utmanar:
Jacquelin Serena Frida Horney CaryW 118 61 Sthlm Grodprins Olga
Jess Karlsson Onekligen Lollzor DAHLÉN Almost Pretty My Vestlund
1. Om du var tvungen att byta ut någon i din familj mot en kändis vem skulle du då välja? Typ Rolf Lassgård som pappa, Lindsay Lohan som syster eller Betty White som mormor.
2. Vem regisserar filmen om ditt liv?
3. Om du var en bok, vilken skulle du då vara?
4. Du får bara äta en maträtt resten av livet, vad väljer du?
5. Hur ser ditt drömhem ut?
6. Om du fick bli vad som helst (miljonär, hund, poet, trollkarl) vad skulle du bli?
7. Vilka är dina fem peppigaste låtar?
8. Vad skulle du göra om du fick en påse pengar (typ 100 000)?
9. Du får tre biljetter till min nya tidsmaskin, vart åker du?
10. Vilken TV-serie skulle du helst leva i och vilken karaktär är du?
11. Hur ska vi göra världen till en bättre plats?

Tillbaka från hipsterlandet

Festligheterna i hipster-Hackney ikväll var alldeles strålande. Efter föret gick vi till Pub in the Park vid London Fields och resten av kvällen spenderades på klubben Dolphin (kan vara mitt nya favvoställe). Nu har jag åkt läskig busstur själv och klämt i mig en bagel. Om fyra timmar måste jag gå upp.

FEST!

Nu är jag lagom skelögd, fylletrött och öm i fötterna. Piercingen sitter på sned och solen målar grannhuset alldeles guldiga. KUL KVÄLL!

Åh, hur mycket älskar inte jag versaler?

Haru lust att komma över och prova min nya pesto?

Jag har haft rödvinshuvudvärk hela dagen efter massa tjattrande med Vera och hennes gulliga kille Alan med vän. Vi pratade om rättegången med stort R, att skriva musik på sitt eget språk och hur man tar reda på om en kille är intresserad eller inte. Bästa förslaget var Alans idé om att skicka ett sms där det står "Hello I'm making some lovely pesto, would you like to come and try it?". Jag och Vera försökte förklara att det bara är något man kan säga om man är en gullig schweizare med fransk brytning. Dessutom måste man köpa ingridienser till pesto, och det är ju fetdyrt. På det svarade Alan att man mycket väl kan byta ut peston mot ossobuco eller en fräsch pasta.

Vad tror ni? Är det värt ett försök? Annars kör jag på min vanliga strategi där jag gillar någon i smyg och vägrar att prata med dem innan jag vet säkert att de är intresserade.

Nu ska jag hem till rock-Josefin och vara allmänt festlig.

Män med pengar < discosmink och självständighet

Regnet öser ner och jag har fortfarande pyjamas på mig. Gitarren ligger bredvid mig tillsammans med alla anteckningsböcker och notblad. Superextravaganta lyxdagen ligger bakom mig och nu är jag tillbaka till knäckebröd, burksoppa och långa dagar/nätter med blödande händer och värkande huvud.

Hur skönt det än är att bli galet bortskämd är ändå den här så kallde studentmisären väldigt speciell och jag älskar hur jag kan helt plötsligt få en idé, ett litet ord bara, och några timmar senare ha skapat ett nytt stycke musik fullt av mening och kärlek. Det är den bästa känslan och jag känner hur hjärtat klappar hårdare när jag vet att jag har gjort något bra. Det får mig att inse att jag inte skulle byta det jag har mot någonting (förutom en plats på Hogwarts eller Colin Firth typ).

Kanske är det som Pretty Woman, fast i slutet tackar jag nej till prinsen i den vita limmon för livet på gatan är riktigt najs. Där får man ju ha på sig korta kjolar, spexiga peruker och glittersmink. Dessutom är alla lite galnare, gladare och fulla av drömmar. Bye Richard Gere, tack för kläderna och allt hångel, men jag går tillbaka till mitt liv nu.

Sen såklart är det kanske lite skillnad att gå från prostituerad till lyckligt liv med hunk, än vad det är att vara student och säga "hej då mamma vi ses om fyra veckor", men ni fattar poängen.


Från student till lyxresident

Igår morse kom min allra käraste mamma till London.

Vi hade lite mindre än 20 timmar på oss att ta igen flera månaders förlorad gos-tid.

Snabbt som attan satte vi oss på tuben mot Green Park för att börja dagens mest spännande äventyr.

Det började med Old Bond Street.

Där allt badar i elegans och snobberi.

Chanel var målet.

20 minuter senare kom vi ut med den här jättepåsen.

Mamma hade köpt väskan hon drömt om sen hon var femton och nog för att min mamma ler ofta och brett, men det var något alldeles speciellt med det här smajlet.

Yra av alla pengar som helt plötsligt inte längre fanns gled vi in och ut i alla fina affärer och låtsades att vi var kändisar.

LV hade finast skyltfönster. Kaninisar är alltid ett säkert kort.

Vi gick till Caranaby Street där vi åt friterad halloumi och fish n chips.

Hittade en fin lampaffär med trendiga lampor.

Till slut hamnade vi i Covent Garden.

Det är himla fint där trots att det är knökfullt av turister, men eftersom jag var på minisemester i min egen stad kändes turisterna bara välkomna. Det gjorde hela upplevelsen ännu mer exotisk.

Vi hittade Loreens bästa yoghurtshop.
Vi vilade fötterna över ett glas prosecco.

Alltså min mamma! Kärleksöverdos.

En man med yviga mustascher sjöng operaversioner av kända låtar och larvade sig med turisterna.

Efter ännu mer promenerande tog vi bussen hem till Angel.

Och gick till koreanska nagelstället på Chapel Market för att få pedikyr. Det var larvigt skönt och väldigt billigt.

Efter en kaffe handlade vi massa god middagsmat som vi åt hemma hos mig och spenderade resten av kvällen åt att titta på kärlekskomedier och drömma om Västindien. Klockan kvart i sex ringde alarmet och mamma hoppade in i en taxi till flygplatsen. Nu lider jag av någon slags PMD (postmammadepression) samtidigt som jag är så himla glad över att ha haft världens bästa dygn med min finaste person.


Hnanana na na nanana, pretty woman....

Min världsabästaste mamma är i London över dagen och hälsar på, bara för att vi saknade varandra så mycket.
Idag låtsades vi att vi var med i Pretty Woman (minus all prostitution och Richard Gere) och lyxade loss, som det sig bör när man är bloggerska.

Nu är vi mätta, trötta och ligger i sängen för att titta på.... PRETTY WOMAN.

Världens bästa dag.

Min mamma ♥

På dejt med fröken Wellton

Imorse vaknade jag upp och försökte ta en outfitbild. Det gick jättebra. Skit samma ni fattar grejen, jag har blåa kläder på mig.

Jag traskade ner till Byrons i Angel för att gå på lunchdejt med snyggot Tova.

Medans vi väntade på maten hade vi typiskt tjejsnack och flamsade lite.

Min asagoda sallad med rostad squash, feta och körsbärstomater.

Lökringarna ♥

Chunky chips ♥

Maten alltså, maten 

Vi pratade om killar, Sverige och vad som egentligen är trendigt. Vad är trendig? Hur är man trendig? Jag fattar inte riktigt vad det innebär. Efteråt promenerade vi runt i Islington, fönstershoppade och jag provade halva Body Shops sortiment.
Tack Tova för fin dejt!
Nu lyssnar jag på Le Muhr – Flickorna på klubben och gör mig redo att gå på instrumentalisternas avslutningskonsert i Camden.

Jag tror inte alls på nå't mer

Niotillfem-Sandra har blivit dumpad av sin Clark Kent-kille Ludvig. För att citera Helena Herb från när Blondinbella och Nisse gjorde slut "jag tror inte på kärlek längre".


Natasha North

Har du inget bättre för dig och 36 kronor att spendera på något nytt och spännande kan du nu köpa min kompis Tashas nya EP. Den släpptes igår och tack vare alla schyssta fans ligger den nu 12:a på singer/songwriter-listan på brittiska iTunes. Coolt, häftigt, etc. Köp, lyssna och njut. Hon är asbra.


Annars kan ni alltid besöka hennes hemsida eller klicka "like" på hennes facebooksida.

Sammanfattning (/alla älskar kaninisar)

Jag tror det är svårt för mig att blogga när jag skriver så mycket som jag gjort den här veckan. Det är som att mina händer värker och stretar emot när jag försöker låta dem smattra över tangentbordet. Vi kanske kan försöka oss på en kort sammanställning istället?

1. Skrev och producerade electrolåt --> smärtsamt men kul och fick jättebra kritik från min lärare
2. Skrev en refräng på 10 min med Nadine ---> Det kommer bli en hitlåt
3. Skrev om "Under The Apple Tree" inför mötet med Amy ---> det gick bra
4. Skrev en låt om en läskig dröm jag hette med titlen "The Roaring Sea" ---> det gick bra
5. Skrev en låt på svenska (!!!!) bara föra att det kändes som att jag kunde göra det.

Bra vecka, men nu är jag trött. Idag har jag spelning på Proud igen, men jag tror inte det kommer bli lika mycket folk som förra veckan eftersom vädret är ganska trist. Egentligen spelar det inte så stor roll, jag tycker bara det är kul att spela och det ska bli skönt att kunna slappna av lite nu när jag är ledig nästa vecka.

I natt drömde jag att jag var ledsen över att jag inte fick fira jul med min familj och att jag hade tre nya hundar, varav två såg ut som marsvinen Mulle och Tuffe våra grannar hade när jag var liten.

RSS 2.0