DJUR ♥
Alltå förlåt men DJUR ♥♥♥♥♥♥♥
Och livet är en snöglob där ditt hjärta är mitt hem
Klockan är snart kvart i lunch och i London har var tredje regndroppe byts ut mot en lätt snöflinga.
Idag är det tisdag, vilket betyder skrivstuga för min del. Jag tänkte knata ner mot Upper Street och cruisa runt på alla trendiga fik för att samla lite kreativitet.
Varning för modebloggar-putet.
POLIPOLIPOLIPOLIPOLITIK
Klockan är inte särskilt sent men mina ögonlock känns ändå tunga när jag sitter hukad över min gitarr här i mörkret i ett desperat försök att samla låtskrivardemonerna. Den här veckan måste jag skriva en soul-låt, en låt tillsammans med Joe och i Solo Writing är veckans brief "politik".
Jag har varit extremt exhalterad över den här terminens teman och politik känns som att det kan bli min favorit, men det jag har kommit fram till är att det är jättesvårt att välja vad jag vill skriva om. Feminism? Jämställdhet? Krig? Maktmissbruk? Förtryck? Eller kanske något så smalt som politiken inom min familj? Jag tycker det är viktigt att välja något som känns aktuellt, men det måste också vara tidlöst. Tur att jag bor med två politik-studenter. De borde väl kunna bidra med ett eller annat skönt tips.
Är det någon som sitter på en idé? Alla tips är välkomna!
Jag känner mig som Arwen i LOTR när hon blir jagad av ringvåldnaderna genom skogen och får ett likadant rivmärke från en gren.
Jag har varit extremt exhalterad över den här terminens teman och politik känns som att det kan bli min favorit, men det jag har kommit fram till är att det är jättesvårt att välja vad jag vill skriva om. Feminism? Jämställdhet? Krig? Maktmissbruk? Förtryck? Eller kanske något så smalt som politiken inom min familj? Jag tycker det är viktigt att välja något som känns aktuellt, men det måste också vara tidlöst. Tur att jag bor med två politik-studenter. De borde väl kunna bidra med ett eller annat skönt tips.
Är det någon som sitter på en idé? Alla tips är välkomna!
Hungerspelen har gett mig väldigt spännande drömmar de senaste nätterna och jag tror att allt krigande i mina drömmar har nått piken av intensitet när jag vaknar upp med stora rivsår i ansiktet.
Jag känner mig som Arwen i LOTR när hon blir jagad av ringvåldnaderna genom skogen och får ett likadant rivmärke från en gren.
Det stora svarta hålet vi kallar nyårsafton
Jag kom på att jag aldrig visade bilderna från nyårsafton. Mest för att jag vid fördrinken redan var för speedad för att komma ihåg att använda kameran. De få bilderna som fastnade som inte föreställer överfull person med huvudet i bålskålen, fulla fötter och tomma tallrikar var dessa:
Jag i partyhatt och nyårslockar.
Elina och Gutti var typiskt pariga och hade matchat varandra med flugor.
Tommy, Affe och Dea.
Therese, också känd som det finaste jag vet.
Pat och DSS underhöll med hemsnickrad fyllesång och mästerligt dragspelande.
Josefin var läcker som en bakelse med rosa fjäderhuvudbonad.
Daniel såg ut som en hertig från 1897 och hans yviga mustasch var det sista som fanns kvar av den nyårsaftonen i kameran. Jag undrar vad som hände resten av kvällen med tanke på att vi började festen klockan fyra på eftermiddagen och dansade till strax efter sju på morgonen.
Fortfarande hungrig
Okej andra boken är utläst och jag har förbjudit mig själv till att börja läsa den sista ikväll. Jag vet att om jag börjar kommer jag däcka med näsan i boken strax innan solen går upp och det går inte för sig när morgondagens skoldag kommer vara mellan 9 och 22 imorgon. Kaffebudgeten måste utökas rejält den här terminen för att jag ska klara mig till slutexamen.
Hungerspelen bjuder inte på några komplexa karaktärer, ett fantastiskt språk eller ens särskilt mycket orginella idéer, men gottgör tusen gånger om med spänning, passion och den där fantastiska känslan av att sugas in i en ny värld.
Panem är en väldigt skruvad men ändå verklighetstrogen framtidsprognos av Amerika. Böckerna kritiserar reality-tv, kapitalism, materialism och langar en fet dos av "stick-it-to-the-man", vilket gör att jag skulle rekommendera den till varenda unge jag ser.
Men ja ni kanske undrar vad det här jävla Hunger Games är för något. För att göra en 1500 sidor lång historia kort kan jag väl säga ungefär det här...
I en framtida dystopi har Amerika blivit Panem, ett land med 13 distrik som styrs med järnhand av "the Capitol". Varje distrikt har ett specialiserat näringsområde de måste producera åt den rika huvudstaden medans de själva lever i fattigdom. I de tidiga åren gjorde distrikten uppror mot centralmakten men besegrades lätt av de övermäktiga styrkorna från huvudstaden.
Det absolut bästa med böckerna är att de är så där svinspännande och medryckande som nästan bara barn/ungdomsböcker är. Kommer ni ihåg när man läste Fem-böckerna första gången? Eller Matilda, Häxorna, Mio min Mio och såklart Harry Potter? Den där otroligt kittlande känslan vid sista raden på kapitlet som gör att man bara måste fortsätta läsa, oavsett hur trött/hungrig/kissnödig man är.
I en framtida dystopi har Amerika blivit Panem, ett land med 13 distrik som styrs med järnhand av "the Capitol". Varje distrikt har ett specialiserat näringsområde de måste producera åt den rika huvudstaden medans de själva lever i fattigdom. I de tidiga åren gjorde distrikten uppror mot centralmakten men besegrades lätt av de övermäktiga styrkorna från huvudstaden.
För att straffa rebellerna utplånades hela distrikt 13 och för att påminna folket hur maktlösa de är anordnar huvudstaden "Hungerspelen". En realityserie som visas över hela landet där två barn mellan 12 och 18 år från varje distrikt släpps lös i en enorm utomhusarena för att slåss till döds.
När berättelsen börjar är det dags för det 74:e spelet och vi får träffa Katniss Everdeen. Bokens hjältinna.
Det absolut bästa med böckerna är att de är så där svinspännande och medryckande som nästan bara barn/ungdomsböcker är. Kommer ni ihåg när man läste Fem-böckerna första gången? Eller Matilda, Häxorna, Mio min Mio och såklart Harry Potter? Den där otroligt kittlande känslan vid sista raden på kapitlet som gör att man bara måste fortsätta läsa, oavsett hur trött/hungrig/kissnödig man är.
Hungerspelen bjuder inte på några komplexa karaktärer, ett fantastiskt språk eller ens särskilt mycket orginella idéer, men gottgör tusen gånger om med spänning, passion och den där fantastiska känslan av att sugas in i en ny värld.
Panem är en väldigt skruvad men ändå verklighetstrogen framtidsprognos av Amerika. Böckerna kritiserar reality-tv, kapitalism, materialism och langar en fet dos av "stick-it-to-the-man", vilket gör att jag skulle rekommendera den till varenda unge jag ser.
Om du inte orkade läsa det där kan du se trailern till filmen. Den kommer nog suga ganska hårt, men det är svårt att inte bli lite exhalterad. Snälla läs boken innan filmen, det är sjukt värt och det tar bara några timmar att läsa dem.
Den stundande ålderskrisen
Okej jag vet att jag lovade recension, men det var innan jag bara råkade börja läsa andra boken.
Nu är jag 247 sidor in i del två "Catching Fire" och jag har försökt sluta läsa i sex timmar. Imorgon måste jag vara i skolan och plugga. Jag får inte försova mig. Men det är så svårt att låta boken vila när bara ett kapitel till så gärna förvandlas till "äh, det är ju bara 200 sidor kvar, jag kan ju lika gärna läsa klart den".
Åh ungdomsbokshetsen! Du får mig att känna mig som 14 igen! Det här kan vara någon slags kvartslivskris som jag genomgår inför min stundande 21-årsdag. Den 8:e februari är jag inte längre 20, jag kommer vara "in my 20's" och att streckläsa ungdomsböcker med äventyrstouch och alldeles för stort radavstånd känns nästan som ett desperat försök att hålla kvar vid de förlorade tonåren.
Nu är jag 247 sidor in i del två "Catching Fire" och jag har försökt sluta läsa i sex timmar. Imorgon måste jag vara i skolan och plugga. Jag får inte försova mig. Men det är så svårt att låta boken vila när bara ett kapitel till så gärna förvandlas till "äh, det är ju bara 200 sidor kvar, jag kan ju lika gärna läsa klart den".
Åh ungdomsbokshetsen! Du får mig att känna mig som 14 igen! Det här kan vara någon slags kvartslivskris som jag genomgår inför min stundande 21-årsdag. Den 8:e februari är jag inte längre 20, jag kommer vara "in my 20's" och att streckläsa ungdomsböcker med äventyrstouch och alldeles för stort radavstånd känns nästan som ett desperat försök att hålla kvar vid de förlorade tonåren.
Jag har ju liksom mindre än halva boken kvar. Jag kommer inte kunna sova innan den är utläst.
1 timme och 56 minuter senare...
Jag blev nästan lite yr när jag stängde igen boken efter den 454:e och sista sidan av första delen av Hungerspelet. Det beror säkerligen mer på att jag inte ätit ett ordentligt mål mat sen gårdagens lunch, men det känns också lite överväldigande att ha avslutat en sån intensiv berättelse på en dag. Det är ungefär som en lättvariant av att läsa ut en HP-bok för första gången.
Nu ska jag äta soppa, ta en dusch och när jag bäddat sängen, då ska jag skriva en recension.
Nu ska jag äta soppa, ta en dusch och när jag bäddat sängen, då ska jag skriva en recension.
ÄNTLIGEN TILLBAKA PÅ TUMBLR!
Hungerspelet
Kära dagboken/bloggen/världen. Jag har ett problem.
I mars har filmatiseringen av Hungerspelet biopremiär och tumblr har tagits över av en gif-tornado av klipp från filmen. Danielle tjatade om att jag var tvungen att läsa de här böckerna i julas och jag sa väl "jaja jag lovar" utan att lova särskilt väl, men nu när de är överallt kunde jag inte längre blunda för mitt löfte och för två dagar sedan gick jag in på Waterstones i Islington bara för att titta lite, men kom ut en halvtimme senare med en korpsvart box med try böcker i som alla bar texten "The Hunger Games" på sina ryggar.
Jag började läsa första boken igår kväll och ser nu ut så här.
Jag har inte lämnat min säng sen jag kom hem igår kväll, med undantag för två snabba visiter till badrummet och en spurt till köket för att bre en jordnötssmörsmacka.
I mars har filmatiseringen av Hungerspelet biopremiär och tumblr har tagits över av en gif-tornado av klipp från filmen. Danielle tjatade om att jag var tvungen att läsa de här böckerna i julas och jag sa väl "jaja jag lovar" utan att lova särskilt väl, men nu när de är överallt kunde jag inte längre blunda för mitt löfte och för två dagar sedan gick jag in på Waterstones i Islington bara för att titta lite, men kom ut en halvtimme senare med en korpsvart box med try böcker i som alla bar texten "The Hunger Games" på sina ryggar.
Bokserien är på tumblr allmänt känd som fenomenet både Harry Potter-fansen och Twilight-idioterna älskar, bokserien som innebär att de två mest välkända fienderna i världshistorien måste samsas.
Jag började läsa första boken igår kväll och ser nu ut så här.
Jag har inte lämnat min säng sen jag kom hem igår kväll, med undantag för två snabba visiter till badrummet och en spurt till köket för att bre en jordnötssmörsmacka.
Boken känns som att den är skriven av en Stephanie Meyer som inte är dum i huvudet och som tänker på annat än tonårsporr, dvs språket är väldigt platt karaktärerna är inte särskilt komplexa, men oj oj oj OJ! OJ! Vad det är spännande och så fort jag läst färdigt ett kapitel måste jag börja på nästa.
Det värsta är inte att jag börjar lukta äckligt och att min rygg känner den där välbekanta värken som jag känt så många nätter när jag streckläst Harry Potter i sängen med ljuset från en ficklampa. Det värsta är att jag inte kan vara inne på tumblr för jag riskerar att stöta på alldeles för många spoilers. GARGH! Jag måste läsa klart alla böcker nu! NU! NU!
GARGH!
Jag fick ett brev, ett riktigt brev med frimärken
Förkylningen gjorde sig påmind ungefär två pints in i födelsedagsfirandet och jag var vettig nog att ta sista overground-tåget hem. Väl hemma hittade jag en fin överraskning i hallen; ett brev skrivet på rosa papper med stänk av glitter. Ett alldeles helt underbart brev från min kära styv-farmor.
Hejsan! Hoppas du har det bra.
I Söndags var det äntligen riktigt julaftonsväder. Stora snöflingor dalade sakta ner och snön blev kram. Några småkillar på lekplatsen där jag bor skyundade sig ut och rullade snöbollar till en stor snögubbe. Jag fick lust att gå ut och hjälpa dem men vad skulle grannarna då sagt?
Kommer du ihåg barnvisan: "om pappa ville ge ja en femöring"?...
När du nu ensam och utan kära mamma
Hejsan! Hoppas du har det bra.
Jag tänkte påminna om vilken härlig natur vi har så att du inte stannar i England utan jag får chans att träffa dig igen.
I Söndags var det äntligen riktigt julaftonsväder. Stora snöflingor dalade sakta ner och snön blev kram. Några småkillar på lekplatsen där jag bor skyundade sig ut och rullade snöbollar till en stor snögubbe. Jag fick lust att gå ut och hjälpa dem men vad skulle grannarna då sagt?
Kommer du ihåg barnvisan: "om pappa ville ge ja en femöring"?...
När du nu ensam och utan kära mamma
då vill jag så gärna ge dig några pund
så att du kan köpa så mycket med detsamma
ja att du kan köpa allt som du vill ha
sen kan du ju festa och bjuda på det bästa
och shoppa och unna dig allt vad du vill
gitarrer som Stefan har fullt utav där hemma
du kan säkert ha behov för några till.
Vi talade ju om dikter och rim i julas, här är en tramsdikt som jag skrev för länge sen;
Hjärta och smärta
Hjärta och smärta är starka ord
på rimmandets rikliga smörgåsbord
men sätt dem tillsammans
det blir kollision
som sylta och vitlök
som sill och kalkon
Stor Kram från Sonja.
Jag vet att skilsmässor är tragiskt och förstör ganska mycket, men det är svårt att klara när man inte bara lyckas landa världens bästa styvföräldrar, utan även världens guldklimp till extra-farmor.
Bäst är nästan lilla fotnoten som säger "du får ursäkta de dåliga rimmen, det gick lite för fort.".
Imorgon får jag allt se till att ha lite skrivarstuga så jag kan svara på det här fantastiska brevet och kanske komponera några rader eller fler till mina kära brevisar Zarah och Elina (de skriver brev för internet har inte kommit till Linköping än).
Ein mehd-vehtslurs pangshoonair
Hello barn! Jag ar kvar i skolan och jobbar lite med mitt demoprojekt. Den har terminen skall vi spela in en av vara egna latar och ge den till nagon annan i klassen som far producera den at oss. Pa mandag ska jag ha spelat in sang, gitarr och piano for att sedan ge demon till Martin som far tillatelse att gora det han tycker ar allra roligast med den. Det innebar att min folkiga "Kingdom of my Heart" kan bli en dupstep-lat eller kanske en metalsymfoni. Jag hoppas pa det sistnamnda.
Anyways, det ar skont att stanna kvar i skolan sent nar alla har gatt. Kvar i studiosalen ar bara jag och Bobby. Nar vi ar klara ska vi ga till the Brondes Age dar det anordnas en overraskningsfest for Leslie som blivit ett ar aldre precis idag.
Kul att lasa med fel vokaler va? Jag kanner att jag later som Tony Irving, eller som att allt jag sager ar som Hipp Hipps gamla "svenska for nyborjare".
Anyways, det ar skont att stanna kvar i skolan sent nar alla har gatt. Kvar i studiosalen ar bara jag och Bobby. Nar vi ar klara ska vi ga till the Brondes Age dar det anordnas en overraskningsfest for Leslie som blivit ett ar aldre precis idag.
Kul att lasa med fel vokaler va? Jag kanner att jag later som Tony Irving, eller som att allt jag sager ar som Hipp Hipps gamla "svenska for nyborjare".
AHD-deppen #2
Istället för Tom Felton, eller någon annan pojkvän som bara existerar i mitt huvud, tänkte jag införskaffa en sån här till alla hjärtans dag.
Jag minns när jag var liten att jag så gärna ville ha en sån där hjärtkudde med armar från ikea (minns ni dem? De var sjukt trendiga för typ tio år sedan), men jag fick aldrig någon. Jag vet inte varför, för de var inte särskilt dyra och det är väl inte så konstigt att vilja ha en kramkudde? Why mom? WHY?
Forever alone då och forever alone nu.
Frukostklubben
Jag har förflyttat mig från förra trendhaket till nästa, Breakfast Club. Här är allt otroligt hipster-kitschigt och personalen känns ungefär som ens bästa kompisar. Sen jag kom hit har de spelat Dolly Parton, Don McLean, TLC, lite random trance och just nu pumpar Britney Spears ut ur högtalarna. Jag hatar trance, men det är okej för jag älskar ju Britney.
I magen ligger en halv laxbagel och på datorskärmen ligger en nästan färdig låttext och ett tomt dokument med titeln "Budget Våren 2012".
I magen ligger en halv laxbagel och på datorskärmen ligger en nästan färdig låttext och ett tomt dokument med titeln "Budget Våren 2012".
Djur <3
Danielle, en vän 2.0.
Varje gång jag är inne på tumblr, varje gång jag tänker på Harry Potter, varje gång jag tänker "oj jag borde blogga", varje gång jag pratar om Sagan om Ringen och varje gång någon sjunger "I whip my hair back and forth" så tänker jag på Danielle. Oj vad jag saknar Danielle. Någon dag ska jag se hela världen tillsammans med henne. Eller i alla fall Potterworld i Florida.
Time, Time, Time.
Jag sitter på ett av Islingtons trendigaste caféer, Madam Chi Coffee Lounge, och känner mig sjukt trendig. Alla är reklamare eller modejournalister och eftersom jag också sitter här med min MacBook och skorta med grafiskt tryck smälter jag in ganska bra. Kanske jag skulle bli antropolog istället för låtskrivare?
I alla fall, jag var tvungen att fly mitt sovrum för att inspireras tillräckligt till att skriva en låt. Än så länge är jag förvånadsvärt produktiv, men det kanske har mer att göra med min enorma kaffe än min kreativitet.
Veckans brief i solo writing är "Time", det är helt öppet för att tolka temat hur man vill. I början var jag inne på att skriva något flummigt om evigheten och ödesgudinnorna från den grekiska mytologin, men har sedan en timme tillbaka tagit ner det på en liten mer jordnära nivå och försöker skriva en låt om alzheimers sjukdom och hur tid uppfattas ur en persons ögon som knappt vet vad nuet är.
Det kan bli jätteintressant och det kan bli världens flopp, men jag hoppas såklart på det första.
I alla fall, jag var tvungen att fly mitt sovrum för att inspireras tillräckligt till att skriva en låt. Än så länge är jag förvånadsvärt produktiv, men det kanske har mer att göra med min enorma kaffe än min kreativitet.
Veckans brief i solo writing är "Time", det är helt öppet för att tolka temat hur man vill. I början var jag inne på att skriva något flummigt om evigheten och ödesgudinnorna från den grekiska mytologin, men har sedan en timme tillbaka tagit ner det på en liten mer jordnära nivå och försöker skriva en låt om alzheimers sjukdom och hur tid uppfattas ur en persons ögon som knappt vet vad nuet är.
Det kan bli jätteintressant och det kan bli världens flopp, men jag hoppas såklart på det första.
Här är en liten spellista med mina favoritlåtar om tid; Time is on my side.
High five for no major cock-ups
Åh gänget! Jag vill typ ge alla människor i världen en fist pump just nu, eller åtminstone en riktigt klatschig haj-fajv. Det gick jättebra på spelningen ikväll och jag har rodnat så mycket över alla komplimanger att mina kinder fortfarande bultar av all hetta.
Det låter oerhört klichéartat och fantastiskt töntigt, men det är så skönt att uppträda. Det är som att åderlåta kreativiteten och dela den med världen. För även om jag skriver musik för min egen skull så är väl någonstans syftet med mitt hantverk att det skall kunna kommunicera med andra människor och ge dem melodier som förklarar saker som de själva inte kan sätta ord på. Okej, jag tror att det där var så pretto att jag kräktes lite i munnen, men jag menar det ändå och jag vet att det är sant, för det är så jag känner när jag lyssnar på musik.
ÅH MUSIK! Hörni, verklighetskollen gav mig precis en käftsmäll tillsammans med en lapp där det stod "du har det så jävla bra". Dags att sluta klaga för helvete... i alla fall tills imorgon.
Det låter oerhört klichéartat och fantastiskt töntigt, men det är så skönt att uppträda. Det är som att åderlåta kreativiteten och dela den med världen. För även om jag skriver musik för min egen skull så är väl någonstans syftet med mitt hantverk att det skall kunna kommunicera med andra människor och ge dem melodier som förklarar saker som de själva inte kan sätta ord på. Okej, jag tror att det där var så pretto att jag kräktes lite i munnen, men jag menar det ändå och jag vet att det är sant, för det är så jag känner när jag lyssnar på musik.
ÅH MUSIK! Hörni, verklighetskollen gav mig precis en käftsmäll tillsammans med en lapp där det stod "du har det så jävla bra". Dags att sluta klaga för helvete... i alla fall tills imorgon.
För att avsluta mitt pretto-klyschiga ögonblick; gå och förverkliga dina drömmar. Det tänker jag göra.
Usch... jag känner mig som en sån där egoboost-tjej. Usch. Förlåt. Cynikern kommer tillbaka så snart jag låtit ölet arbeta sig ut ur min kropp.
VFPB (varning för psykbryt)
Jag ska snart pysa iväg till The North London Tavern för att uppträda på kvällens Songwriter's Circle. Jonathan Whiskerd är värd och kommer presentera mig och fyra andra låtskrivare. Tanken är att man spelar en låt som man berättar lite om (typ varför man skrev den, hur skrivprocessen gick till och hur vi känner för låten nu) och efteråt får publiken ställa frågor, sedan skickar vidare turen till nästa låtskrivare.
Det ska bli jättekul, men jag är dundertrött och det känns som att jag är på väg att bli sjuk. Jag har inte råd att bli sjuk med tanke på att när jag kommer hem ikväll måste jag skriva klart min och Francos låt och låten som jag måste spela upp i Structure Style & Content imorgon.
Får man göra så?
Det ska bli jättekul, men jag är dundertrött och det känns som att jag är på väg att bli sjuk. Jag har inte råd att bli sjuk med tanke på att när jag kommer hem ikväll måste jag skriva klart min och Francos låt och låten som jag måste spela upp i Structure Style & Content imorgon.
Egentligen är det kanske inte så mycket att göra, men mitt huvud har helt fallit ihop och jag kan inte hålla fasts vid en enda god idé. Allt jag vill göra nu är att sova, sova, äta lite glass och sedan sova lite till.
Får man göra så?
Precis just nu...
Jag återkommer när jag har något mer spännande att berätta. Just nu måste jag tackla tre låtar, varav två skall vara klara imorgon.
Ang co-writing
Jag ska åka till skolan för att skriva en låt tillsammans med Franco. Jag hoppas innerligt att det inte blir en repris på förra veckans skrivande, om det blir det så kommer det här vara jag om en halvtimme;
Snälla snälla Franco, var inte en douchebag idag.
Alla älskar kaninisar
Dör.
Mina planer för alla hjärtans dag
Februari närmar sig med stora steg vilket betyder att ni jämsides med mina födelsedagsönskningar kommer få bevittna den plågsamma och långdragna AHD-deppen (alla hjärtans dag-deppen).
Jag har många planer och väldigt få av dem involverar förhoppningar om ett faktiskt förhållande. De flesta består av dåliga ordvitsar och väldigt mycket gin.
This is no tree, this is an Ent.
Pappa var som sagt i London nu i veckan på affärsresa men stannade över helgen för att hänga lite med mig. Igår var vi på Victoria & Albert Museum i Kensington och tittade på massa fina utställningar (woop woop, åk dit om ni är i London, bara själva byggnaden är helt otrolig). På kvällen åt vi först meze på en turkisk restaurang på Upper Street och åt senare middag på en spexig Japansk restaurang där de lagade maten vid borden och kastade ägg tvärs över borden som man skulle fånga med munnen. Vi åt supergod krabba till förrätt och jag hittade äntligen god sushi i London.
Idag har vi lekt friluftsmänniskor på Hampstead Heath och jag var smart nog att komma ihåg kameran.
På Hampstead Heath kryllar det av gulliga glada hundar och jag och pappa sa kanske "ÅÅÅÅÅÅÅ" var tredje meter.
Min fina pappa.
Panoramavyn från toppen av Parliament Hill.
När jag var på Hampstead Heath i höstas kändes det som att hamna mitt i Lothlórien, men nu när träden stod nakna kändes det mer som Fangornskogen... eller kanske något i John Bauer-stil.
Jag tycker att minnesbänkarna är så himla fina. Min skalle försöker liksom tänka ihop vem Errol var, vilken sorts hund Clifton var och vem som dog först. Jag tror att Errol var en snäll gubbe i tweed och Clifton var en glad springer spaniel med mjuka öron som rymde iväg från Errols son som tog hand om honom efter sin fars död bara för att sätta sig på Parliament Hill och vänta på att Errol skulle komma traskandes över kullen med Cliftons favoritboll i handen. Men det gjorde han aldrig och Clifton dog tre veckor senare av sorg.
Efter lite över två timmars promenerande satte vi oss på the White Horse där papa åt klassisk sunday roast medans jag åt trendig lax med ugnsrostad butternut squash och ärt/mynta-sallad.
Nu är pappa på flygplatsen och jag ska bara surfa runt en liten stund till innan jag börjar stenplugga. Surfa runt på internet är ju liksom typ ba en mänsklig rättighet.
Fakta?
Jag är vaken lite för sent för att plugga, men som jag sa till pappa tidigare idag "det är svårt att framkalla demonerna när solen skiner". Än så länge är det inte mycket mer som kommer ut ur gitarren än strunt som jag gärna vill tro att jag inte tycker om mig själv och livet. Nästan som att natten suger ut musten ur mig för tillfället isället för att leverera underverk.
Kanske är det dags för min musik att få se dagsljus? Eller åtminstone alla mörka hörn i skallen. Jag är ju i regel en ganska solig person. Jag är bara lite för bitter i min ensamhet.
Vad jag önskar mig i födelsedagspresent #2
Den här totalepiska tröjan är något av det vackraste jag sett. Helt plötsligt känner jag ett slags tomrum inombords som enbart kan fyllas av en tröja med Dwight-tryck. Åh Dwight <3 You make my life complete!
Om du inte har någon aning om vem den här människan är så har du aldrig sett amerikanska the Office. Vilket betyder att du inte förtjänar att leva. Eller jo, leva kan du väl få göra, men titta på the Office för fagerlund!
You're no good, heartbreaker.
Solen har precis gått i moln och klockan är kvart över dags-att-träffa-pappa. Jag är utklädd till Johnny Cash och kickstartar den här lördagen med att lyssna på en jävla massa Northern Soul.
Ankvideor är det nya funny cats
Jag vet att jag borde försöka skriva klart min låt, men ångesten blev för överväldigande för att jag skulle orka fortsätta. Det enda rimliga att göra i en sådan situation är att ta en välförtjänt youtubepaus där jag nu spenderat den senaste halvtimmen på att se olika tokiga videor med tokiga ankor.
Det är nästan lika kul som funny cats och känns kanske lite nytt och fräscht. Visst att man aldrig kan tröttna på en klassisk kattvideo (herregud katter är ju så knäppa) men ankorna är nog ett bra tillskott för att upprätthålla en slags sund tallricksmodell när jag gottar mig i den stora buffén vi kallar för internet.
Än så länge är favoriterna ;
Pink pink pink pink pink...pink moon
Jag känner mig ungefär lika redo att gå till skolan som en katt känner inför ett bad. Usch. Jag vill inte. Jag älskar min skola och jag älskar allt jag gör där, men just idag vill jag bara snabbspola förbi det mesta och dra täcket över huvudet.
Det är bara att se allt från den ljusa sidan. Som att Nick Drake spelar ur mina högtalare och jag har ätit jättegod gröt. Med varm gröt i magen klarar man av det mesta.
Har ni sett min nya fina cuff? Och det snygga fjäderörhänget som jag fick av syrran i julklapp? Fjäderörhänget har hon gjort helt själv med två olika sorters fjädrar, lite läder och en liten gulli-buddhis (alltså en buddha). Säg till om ni är sugna på att beställa, hon skulle säkert tycka det var kul att sälja några.
Feck feckety feck feck
En hel dags skrivande med Franco har inte gjort mig klokare eller särskilit nöjd. Det känns som att vi spenderat en evighet på att polera en bajskorv som försöker låta som "A Thousand Miles" men ungefär 20 miljoner gånger sämre. Finns det något mer självutplånande än att skriva musik man inte tycker om?
Det värsta är att låten inte ens är färdig och vi har bara en timme på oss imorgon att skriva klart den. Vet ni vad jag har att säga om det? FECK!
Get cape, wear cape, fly.
Klockan är nästan morgon och jag samlar mod och ork för att bege mig till skolan där jag ska skriva veckans co-write med Franco. Vi skrev musiken i måndags och bestämde att vi skulle skriva text på varsitt håll till dagens session. Min text består än så länge av tre väldigt fattiga rader och jag får bara inte ur mig något mer. Den här veckan har verkligen varit hemsk för mitt låtskrivande och jag känner mig oerhört modfälld. Första veckan i ny grupp är inte bästa tiden att visa sin svaga sida.
Suck, det enda jag kan göra är att vara sylvass under timmarna idag och övertyga Franco om att jag sitter på minst lika mycket lyriskt guld som han gör.
Hahahar jag sagt att jag fyller år snart eller?
Den 8:e februari fyller jag år och jag tror jag precis hittat vad som står högst på önskelistan.
Take me out
Jag har återigen fallit ner i skribentens limbo och tänkte att det bästa jag kan göra åt saken är att dra ut på inspirationstripp till stan.
Hatten är på och skorna är sköna, nu sticker jag till Camden.
Hatten är på och skorna är sköna, nu sticker jag till Camden.
Har du inget att göra precis just nu?
Har du ovanligt lite att göra ikväll? Då kan du passa på att titta på den här superfina novellfilmen som kickstartar världens sug efter skärgårdssommar och blonda män. Har du fortfaranda för mycket fritid efter det kan du gärna skriva en kommentar om vad du vill läsa lite mer om på bloggen. Jag tänkte snickra ihop en London-guide för alla som vill flytta hit eller kanske bara är sugen på en weekend, så om du har några frågor på det ämnet eller något särskilt du vill bli tipsad om så är det lämpligt att hojta till precis nu.
Kände att jag inte pratat så mycket om djur på sista tiden så den här bilden får liksom ta igen lite för alla missade kärleksförklaringar. Alltså...DJUR ♥!
Varning för töntigt bloggtjafs
Med risk för att låta fjantig vill jag säga högt och med övertygelse; VILKA FINA LÄSARE JAG HAR. Det kan vara det töntigaste jag någonsin sagt på bloggen för det får mig att känna mig som en modebloggerska som bloggar om antal salladsblad lunchen innehöll och vilken sida av Vecko Revyn hon är på just nu. Spillerill, min poäng var att det finns en skön skara sköna individer där ute som är sköna nog att kommentera på min sköna blogg om hur skön jag är.
Till er som känner er utvalda; TACK!
Den här är till er...
Till er som känner er utvalda; TACK!
Den här är till er...
Inte för att den handlar om något relevant, bara för att den är så jävla bra.
Tumblr förstör mitt liv (och ger det 100% mer mening)
Jag har precis ätit ett halvt paket crinkles och sett på "soldiers surprise homecoming" på youtube (dvs gråtit lite).
Låtskrivandet går i rätt riktning. Håll fingrarna för att jag faktiskt kan skriva klart något bara.
But I heard a little flutter of thin wings on my window
Fan jag är helt fast. Det känns helt värdelöst med skrivkramp första arbetsveckan på terminen. Just nu känns det som att mitt bästa alternativ är att somna så jag kan drömma ihop lite inspiration och se om jag vaknar på rätt sida imorgon.
God natt.
God natt.
What would Dylan do?
Till nästa vecka måste jag skriva tre låtar. En "co-write" tillsammans med Franco och Sarah, en rocklåt till Structure, Style & Content och en låt med öppen brief till Solo Writing.
Hej då helgkul, jag ska leka låtskrivar-eremit i min låtsas-stuga i min låtsas-skog.
Till låten i co-writing har vår lärare gett oss en riktig brief, dvs att han har delat med sig av en industri-brief som han har fått från ett stort skivbolag. Briefen ber typ om en ny "Set Fire to the Rain", en modern, soulinspirerad låt som är så stor att den är värdig en egen kontinent. Det är väl inte för mycket att be om eller? Det ska bli jättespännande att jobba med Franco och Sarah, och även om vi inte når Adele-kvalitet så tror jag ändå att vi kan skapa något riktigt spännande.
Rocklåten är lika kul som knepig eftersom det är världens bästa och bredaste genre. Jag har funderat på att skriva allt från dödsmetal till kanske en lite mer rythm n bluesig låt i Rolling Stones anda.
Svårast av allt den här veckan blir den tredje låten. Sophie (min lärare) sa att jag måste skriva en låt som är det bästa jag någonsin skrivit, med "universal appeal" och ändå vara min orginalitet trogen. Jikes. Jag vet inte vart jag ska börja. Hon vill att jag skriver Big Yellow Taxi eller Sophia. Hon vill att jag skriver en Father's Eyes som alla kan relatera till. Hon vill att jag skriver ett mästervärk och just nu är den största tanken i mitt huvud att jag borde ta en dusch.
Hej då helgkul, jag ska leka låtskrivar-eremit i min låtsas-stuga i min låtsas-skog.
Fairytale Lullaby
Jag tycker det är dags för mig att prata lite mindre och vara lite mer produktiv. Så jag lämnar er med en skön video.
Men ja, dejten gick jättebra och ikväll var jag på en helt fantastisk spelning vid Barbican. Det var jazz på öronbedövande nivå och jag har groovdansat i flera timmar.
God natt. Resten av helgen skall jag tvinga mig själv till att enbart skriva sjukt mycket asbra musik.
KANIN KANIN KANIN
Okej barn! Favoritskjortan är på, tänderna är borstade och mitt hår har fett mycket schwung. Ikväll ska jag på dejt nere på Upper Street där vi ska gå på Stand Up Night på Hope & Anchor. Jag åt curry till middagen och luktar ungefär som hela Indien i munnen. Vera och Henriks bästa förslag var att gurgla med lite sprit. I tell you, det finns inget som får en att känna sig sexigare som att gurgla munnen med en sexa whiskey.
Har ni sett min fina kaninskjorta? Den är helt fantastisk (om jag får säga det själv), och jag tänkte att ingen kan motstå mig om jag är täckt av gulliga djur(?). Jag menar, alla älskar kaninisar.
Önska mig lycka till!
UTROPSTECKEN UTROPSTECKEN ETC
Kemun! Jag har sovmorgon och passar på att ta mig en långfrukost tillsammans med George Frakes EP. Han är min nya favoritkille och jag hade tänkt försöka lära mig att spela gitarr som han gör (FÖR DET ÄR JU SÅ JÄVLA BALLT).
Nu väntar en skojig dag i skolan och ikväll... ikväll ska jag på date!
Varför jag så gärna ville ha en macbook var ungefär 80% pga photobooth. Mitt liv har ungefär blivit 100% roligare.
Inspirationsjakten
Jag sitter i mitt rum och hukar mig över gitarren som jag saknat så mycket. Det är dags att börja ta tag i den nya terminens låtskrivande och då finns det inget bättre än att tagga till med lite inspiration från youtube.
-
Har ni inte sett den måste måste måste ni göra det nu.
Win, Fail, Win.
Jag och Vera har precis varit på "Ukulele Cabaret". Det kan vara en av de märkligare upplevelserna jag har haft i London (och det har ändå varit en hel del skummisar). Nu vill vi se på Kill Bill, mysa med hunkar och äta pizza men det har vi inte så det får bli chips, kanske Garden State och mys med alla gosedjuren.
Jag fick ett vykort från världens bästa tjej
Matilda har lovat att börja skicka fina bilder till mig via mail. Som ett liten vykortspåminnelse att hon är min kompis och att jag älskar henne asamycket.
Här är den första...
Ja han är så jävla hunkig, men jag är fortfarande mer kär i Tom Felton och lite i Rupert Grint.
Dag 1, en bra dag.
Darlings, raringar, vänner och fiender! Jag är hemma i London!
Första dagen i skolan gick jättebra och det verkar som att vi har en galet spännande termin vid våra fötter. Nya gruppen är också jättefin och efter skolan åkte vi till Hampstead Heath för att spela på en open mic-kväll på Kiss The Sky. Det var en jättefin bar och det kändes som att scenen låg i ett vardagsrum i en bohemisk 70-talsvilla.
Nu äter jag burksoppa med burköl till middag (bah! middag? Klockan är ju midnatt. Man skulle ju kunna tro att jag är nere på kontinenten) och tjejsnackar med Vera. Ja Vera ja! Vera är Felicias viktigaste kompis från Sverige och hon är smart nog att flytta till London. Medans hon letar jobb och lägenhet huserar hon i vår lilla lägenhet och är lite som det där husdjuret som jag och Henrik så gärna vill skaffa men som varken Felicia eller hyresvärden tillåter.
Det är himla mysigt tycker jag.
'
Här har ni Vera, en sen midsommarkväll när vi var ute på Gränö.
Det var en kväll när vi gosade med en hund som såg ut som Grymmen...
...och när Felicia var full av kärlek och full på vin.
Leaving on a MC Donnell Douglas MD-80
Barn, nu stuvas det sista ner i resväskan, telefonen ringer i ett och i ugnen ligger det som Stefan kallar "den sista måltiden". Om några timmar lämnar jag hemmet Stockholm till förmån för hemmet London och jag är väl ungefär lika exhalterad som nervös.
Jag har gjort mitt bästa för att inte grina när jag kramats med alla kompisar och jag försöker motstå frestelsen att packa ner min lilla katt i väskan. HERREGUD! Kom precis på att jag inte packat min nalle. Jag vet att jag är nästan vuxen, men min nalle följer alltid med, han har ju varit min bästa kompis sen jag var 5. Han är en riktig bro.
Syrran är också viktig att säga hej då till. Hon är ju det viktigaste som finns.
Räknas besatt av hunkar från tv-serier som religion?
Igår var jag discodrottning på Strand och idag är jag bakfyllans förlorade hjälte. Jag kom nyss hem från vad som skulle blivit sista festkvällen innan jag åker hem till London men pga tidigare nämnda bakfylla blev det myskväll i Coolektivet med kaffe och Elvis.
Matilda hade varit hos frisören dagen innan och hade läst om en rolig lek i Plaza Kvinna som gick ut på att alla skulle skriva egenskaper på lappar och sedan rösta om vem som är mest av vad det nu kunde vara.
Efter nästan en timmes skratt och stoj lyckades jag samla på mig följande karaktärsdrag/egenskaper;
- Gillar fisk
- Kramgodast
- Blir alltid fullast
- Skulle kunna vara från Österrike
Jag tycker det var en ytterst träffande beskrivning av min personlighet och jag är glad att jag inte fick lapparna
"skulle köpa fulast gardiner" och "kommer döpa sina barn sämst". Mina barn ska ju heta Sirius och Minerva. Det skulle vara faktafel att kalla det något annat än världens bästa namn.
Jag har på mig den nya fina tröjan som jag hittade i mormors garderob häromdagen. Den är glittrig, har axelvaddar, paljetter och får mig att känna mig som en glammig konståkningsdrottning.
You make my heart go BOOM BOOM BOOM
Röd dag, en fin dag och jag är på väg till centrum för att träffa Ådi. Vi har spenderat på tok för lite tid tillsammans sen jag kom till Sverige, men nu, nu jävlar ska vi dricka kaffe.
Danielle, en vän.
Bara för att hon är så fin och bara för att jag vill smöra lite så hon vill hänga imorgon.
Det här var gott och... jag är nice
Igår var jag i Coolektivet på mitt-i-veckan-fest. Vi åt sushi från Yibin, drack rödvin och lyssnade på föräldramusik.
Nisse och Matilda
Vi fnissade åt hunkarna i spelet "PST...Tjejsnack" (PST står för privat, sanslöst och trendigt).
Molly (den ena hälften av den platoniska samboduon Golly och Mutti, eller numera känd som Gully).
Rock-Jimmy
Toksnygga Billy
Erik var läckrare än läckrast...
...och jag fick kramas med Sofia för första gången på jättelänge.
Vilken toppenkväll! Vi fnissade till fyra på morgonen och jag fick sova sked med Molly.
ÄNTLIGEN KÄR
BARN! JAG HAR ÄNTLIGEN BLIVIT MED MAC!
Den är så fin och fin och ännu finare än finast. Jag är tokförälskad och jag kan inte förstå att jag väntat så länge med att skaffa en.
Från och med nu ska jag bli hipstertuff, gadget-galen och säkert skaffa timeline på facebook.
Ett "w'hello" från coolektivet
Hej bloggi-bloggisch, jag sitter i coolektivet och dricker kanske för mycket rödvin för mitt eget bästa. Sista tunnelbanan har gått och vi äter knäckebrödsbuffé.
Varför åka hem när det finns två perfekta soffor att sova på?
Varför åka hem när man kan vara med kompisar och lyssna på "I just died in your arms tonight"?
Den fantastiska människan
Klockan är fem över två, jag har fortfarande pyjamas på mig och gråter till Biggest Loser.
Kanske dags att åka tillbaka till London och bli lite produktiv igen?
Kanske dags att åka tillbaka till London och bli lite produktiv igen?
Det är tur att jag har Danielle
Hej bloggen, ikväll lekte jag och Danielle på Scandic Malmen och Carmen. Det första för att det är ganska trevligt och det senare för att vi var för fattiga för att stanna på det första. Vi pratade mest om skägg, tumblr och Harry Potter (som vanligt) medans våra till synes jämnåriga bordsgrannar pratade om ägglossning och amorteringar. Vi bytte därför samtalsämne till livskris i ungefär två sekunder innan vi började googla fram bilder på Harry Potter-tatueringar.
Danielle utryckte även sin oro över den mängden porr hon ofrivilligt stött på under sina långa nätter på tumblr och jag förklarade att man med tiden vänjer sig och lär sig förstå att "fuckyeahnakedguys.tumblr.com" med största sannolikhet kommer vara en blogg enbart med bilder på manliga kön. Det är en nödvändig skill om man inte vill bli ärrad för livet varje gång man klickar in sig på en ny sida.
En snabbvisit till tropikerna
Jag har inte varit på Fjärilshuset på flera år och nu ångrar jag det verkligen. Bästa botemedlet mot gråtrista-dagar-deppen.
Först hittade vi massa fina fiskar som man fick klappa om man vågade.
"Oj Gustav har du sett va många fiskar! Hur många tror du finns i hela bassängen?"
"Jättemånga. Säkert 12!"
"Bara 12? Nej jag tror nog att de är lite fler än så"
"Ja....kanske 13"
Ödlorna var stentuffa...
...och fjärilarna var helt underbara.
Syrran fick en kompis...
...och vi hittade äntligen Nemo.
Åk till Fjärilshuset du med och se till att ha på dig färgglada kläder och kanske en extra söt parfym om du vill att de ska sätta sig på dig.
Först hittade vi massa fina fiskar som man fick klappa om man vågade.
"Oj Gustav har du sett va många fiskar! Hur många tror du finns i hela bassängen?"
"Jättemånga. Säkert 12!"
"Bara 12? Nej jag tror nog att de är lite fler än så"
"Ja....kanske 13"
Ödlorna var stentuffa...
...och fjärilarna var helt underbara.
Syrran fick en kompis...
...och vi hittade äntligen Nemo.
Åk till Fjärilshuset du med och se till att ha på dig färgglada kläder och kanske en extra söt parfym om du vill att de ska sätta sig på dig.
Dagens tips
När det är pissväder; åk till fjärilshuset och gulla med din brorson.
Om du inte har råd att betala inträdet eller om du inte har någon brorson kan du stanna hemma och titta på gulliga djurgifs.
Djur <3
Hej 2012!
Jaha, 2012, det känns väl ungefär lika märkligt som nya år alltid gör. Jag håller på min nyårsdagstradition vilket innebär helvetesbakfylla/dödsångest, samt att äta en hel sluskpizza på under fem minuter. Jag firade in det nya året ute på Elfvik där det bjöds på god mat och dans till klockan sju på morgonen. Jag grät två gånger under kvällen (pga fylla och sentimentalitet i överflöd) och dansade sönder mina skor. Bättre nyårsfirande är svårt att hitta och jag är så lycklig över att jag fick vara med just alla de som var där.
Nu ligger jag äntligen i min säng och undrar hur det är möjligt att jag fortfarande lever. Jag funderar också på hur det nya året ska bli. Jag minns ett hetsigt fylleögonblick någon gång alldeles precis efter tolvslaget när jag slängde ur mig en drös totalt orimliga nyårslöften, som gick i stil med att bli större än Adele, bli lika fit som en Victoria Secret-modell, åka till Bora Bora och gifta mig med Hugh Jackman, men löftenas orimlighet till trots känns de ändå som vettiga förslag. Jag menar, om mayaindianerna har rätt så blir det här sista året av vårat jordeliv så om jag någonsin vill uppnå mina drömmar är det väl ändå nu man ska satsa?
Okej, jag vet att nästa nyår kommer gårdagens partyblåsa säkert vara för liten, skivkontrakt kommer vara en dagdröm medans jag svabbar golv på Donken eller dammar av kulturvetarböckerna och Hugh Jackman kommer säkert vara upptagen med att köpa hus på Bora Bora med en riktig Victoria Secret-modell, men för stunden tänker jag inbilla mig själv till att allt är möjligt. Att det blir en singel till jul och att jag äntligen kommer få ändra relationsstatus på facebook.
Nu ligger jag äntligen i min säng och undrar hur det är möjligt att jag fortfarande lever. Jag funderar också på hur det nya året ska bli. Jag minns ett hetsigt fylleögonblick någon gång alldeles precis efter tolvslaget när jag slängde ur mig en drös totalt orimliga nyårslöften, som gick i stil med att bli större än Adele, bli lika fit som en Victoria Secret-modell, åka till Bora Bora och gifta mig med Hugh Jackman, men löftenas orimlighet till trots känns de ändå som vettiga förslag. Jag menar, om mayaindianerna har rätt så blir det här sista året av vårat jordeliv så om jag någonsin vill uppnå mina drömmar är det väl ändå nu man ska satsa?
Okej, jag vet att nästa nyår kommer gårdagens partyblåsa säkert vara för liten, skivkontrakt kommer vara en dagdröm medans jag svabbar golv på Donken eller dammar av kulturvetarböckerna och Hugh Jackman kommer säkert vara upptagen med att köpa hus på Bora Bora med en riktig Victoria Secret-modell, men för stunden tänker jag inbilla mig själv till att allt är möjligt. Att det blir en singel till jul och att jag äntligen kommer få ändra relationsstatus på facebook.
