Kära internet (särskilt Frida, mitt största fan, aka klippan i cyberstormen). Jag vet att jag har svikit er. Det är nästan en hel månad sen mitt senaste inlägg och jag känner mig nästan lite taskig som helt utan förklaring försvunnit från cyberspace. Det var inte med flit, jag liksom bara lät bli att blogga några dagar, en vecka, två veckor, och varje gång jag tänkte "nu ska jag skriva något" så kändes det helt meningslöst. Nu när jag äntligen har jobb, ett förlängt lägenhetskontrakt och för första gången på flera månader känner lite trygghet så har det varit så skönt att bara fokusera på de enkla grejerna i livet. Som att vara lycklig över att ha ett jobb och tak över huvudet. Det har kännts kämpigt att tänka på musiken och min kreativitet har på något sätt lagt sig i ide. Bloggen som jag alltid älskat att hålla på med känns nu som att den inte fyller något särskilt syfte varken för mig eller för dem som läser den. På något sätt måste jag liksom ta lite paus, omvärdera och se vad det är jag egentligen vill göra med den här plattformen. Hur kan jag göra bloggen bättre på ett sätt som gör att den blir meningsfull och spännande igen? Ska det fortsätta som en dagbok? Ska det vara mer inriktat på foto? Mer på text? Ska det vara mer interaktivt? Ska jag kanske skrota och börja om? Skriva på engelska? 

Det är lite som att jag förlorat min ton och jag måste hitta tillbaka till platsen inom mig där det här är kul igen. Kanske är det bara en fråga om att ta en liten paus och sluta ställa massa komplicerade frågor. Kanske är det bara läge att chilla lite grann och sedan fortsätta som jag alltid gjort.

Jag tycker överlag att den här bildserien från Parks and Recreation summerar mina känslor rätt bra.