God morgon Hogwarts!

Här sitter jag och tuggar på en halvbränd rostmacka, modell lingongrova, och vet inte riktigt vart jag skall ta vägen med all nervositet som kilar runt i kroppen. Nervositeten finns överhuvudtaget för att jag imorgon ska stå på scen och framföra mina egna låtar inför...människor! Det har jag inte gjort på, hmmm, jag kan faktiskt inte minnas sist jag stod på en scen och framförde enbart mina egna låtar. Hur man än vrider och vänder på det så kommer det vara läskigt. Att strutta runt på Maximteatern och framföra en musikal inför 300 främlingar bryr mig inte, men att sitta i en källarbar på en scen som påminner mer om en upp och ner vänd ölback än en riktigt scen och spela inför kanske 20 pers...det är dödsläskigt.
Då har jag inget att gömma mig bakom, inget manus, inga strålkastare, ingen roll...i källarbaren är det bara jag.
Inget kan väl bli mer naket än när man säger "nu ska jag spela en låt som jag skrev någon gång" och det enda som skiljer ens ansikte från deras är några ljudvågor och en halvmeters halvmörker. Allt handlar om personen jag and that's the end of the story.

Kort och gott, jag känner mig naken, rädd...exposed.