Jag är en sån som ser folk argt i ögonen, sveper en drink och brölar "shut the fuck up", med så mycket attityd att man kan tro att jag har en revolver i näven.

Eller, jag gillar väl att tro att jag är så. En riktig tuffing. En sån tjej som är en tuff brud i lyxförpackning, men alla vet att jag är lika ofarlig som en badanka och ungefär lika skräckinjagande som en barnvante.
Ändå kan jag inte låta bli att älska de där stunderna då jag verkligen är den där slå-på-käftski-Katarina som skiter i allt och äter rock med småspik till frukost. Hon som passar bäst på en HD-sadel och helst av allt spenderar tisdagskvällarna med en flaska whiskey och ett mjukpack Benson & Hedges.
Kommer ni ihåg henne? Tjejen som slår gubbsjuka kostymnissar på käften efter 15 järn och åker på äventyr för att hon gör som hon vill.   

Är det dags för en rejäl rockrevival när jag kommer hem från mitt rockäventyr? Jag tror det. Tanken på att jag skulle fega ur rocklivet gör mig illamående.


Där har vi henne. B-ruden med stort B.