Good gracious me, fyrarätters är fruktansvärt smärtsamt att ha i magen. Särskilt när man toppar med fyra pints och några flaskor öl. Jesus i krubban, så här mätt har jag nog aldrig varit i hela mitt liv, eller åtminstone sedan förra veckan. Inte bara är jag mätt, jag är även sådär lycklig som man bara kan bli när man fått äta riktigt god mat. Kvällens meny såg ut så här:

Förrätt: Smörstekt lax på en bädd av spenat och mandelsallad tillsammans med en smaskig dillkräm.
Varmrätt: Vegetarisk nutroast med kastanjepuré, honungsglaserade ungsrostade rotfrukter, någon slags grillad potatisgrej, kryddig rödkål, veg. gravy och äppelsalsa.
Fördessert (oh yes, det finns något som heter så i det här landet): "Chokladshot", dvs en kopp smält finchoklad med pyttelite mjölk. Det var orgasmiskt gott, på riktigt det godaste jag haft i min mun sedan The Darkness splittrades.
Dessert: Mincepies with warm brandybutter and clotted cream. Kombinationen var övermänskligt fantastisk och bara tanken på att jag levt 19 människoår utan att smakat brandybutter fick mig att vilja gråta.

Efter middagen begav det sig till puben där sällskapet bestämde sig för att leka "hammer the nanny". Det var plågsamt att behöva häva öl på övermätt mage, men vad gör man när pinten står på rad och alla ler förväntansfullt? Svaret är att bara dricka utav helvete, jag är trots allt anställd för att göra vad de ber mig.

Min första riktigt engelska julmiddag var en hit och jag gör gärna om det igen nästa vecka när jag slutar vara mätt.

Nu jobbar jag. Dvs, tittar på Breakfast at Tiffany's och dricker mer öl.