2010, ett bra år?
Året började med mycket skoj och lek med världens bästa band Umami Experience.
Någonstans tog vintern vägen. Jag jobbade mest, hängde hos Bullen & Blixten, och hånglade sjukt mycket.
Helena Cantarell-Westlife fick världshistoriens mest imponerande blåmärke.
Sen verkar det som att jag gick på en del coola fester som jag inte riktigt minns.
Pengar var aldrig ett problem...
...så jag och tjejerna flyttade till Berlin för att smaka på rocklivet.
Där spelade jag ukulele dagarna i ända och var bakfull nästan hela tiden.
'Jag hittade Lachlan, mitt livs kärlek, på chatroulette och var kär upp över öronen.
Det dagliga intaget av falafel var det enda som höll min sönderdansade kropp vid liv.
I Berlin får man pierca sig hur man vill, när man vill, för det är sjukt rockigt.
I Berlin kan man bo i megafina lägenheter som bara kostar ett würsteuro.
När jag inte hade mycket bättre för mig tog jag galet mycket bilder på kamrater och fina kyrkor.
Berlin var toppen men Stockholm saknade oss. Försommaren spenderade jag ute i skärgården, bland annat med det här snyggot.
Midsommar var något av det finaste någonsin. Ölen var kall, vännerna var många och sommaren var grrrreat!
Klubben Sommar! trillade vi ju in på ungefär varje fredag.
I juli var jag på världsacool musikfestival i Kanada och hängde i England en månad.
Väl hemma gick jag på rockiga fester och upptäckte nya partytrick.
Förhösten kom och jag var på Café Birger nästan varje dag och lekte med Adam.
A visst, jag hade spelning också! Den episka natten som avslutades på Hilton med halva The Ark.
September var magiskt och jag började på Kulturvetarlinjen.
2010 gjorde vi trevliga gruppaktiviteter, som födelsedagskaraoke och discobowling.
Jag var störtkär i alla idolerna.
Hade kul på dejt med Orre Strandberg.
Helt plötsligt var jag 2 cool for school och drog till London för att leka lesbisk med Felicia.
Där var jag i lite mer än en vecka och hade kult.
Efter det tittade jag på gamla hus i Cambridge och drack öl med Malin.
Sen hade jag faktiskt världens bästa jobb i en hel månad.
Efter lite för lång väntan fick jag se Harry Potter.
Och helt plöstligt var det dags att för Kalle klockan tre igen.
Det finaste med Sverige är att här finns de finaste kompisarna i hela världen. De är toppenbra på att dansa, dricka öl, skratta och dela hjärtan med. Här är den sista klubbkvällen år 2010.
2010, ett bra år!
Kommentarer
Trackback
