Okej jag orkar inte blogga när jag är deppad och ålderskrisig. Men idag så var jag på arbetsintervju...

Det var en gruppintervju som höll på i ungefär tre timmar (riktigt kul faktiskt, men ändå, det var mest kul för alla puckon) och den följdes sedan av en snabb individuell intervju.
Okej så vi har suttit och pratat och disskuterat 1000 saker i en oändlighet och när allt då lider mot sitt slut slänger rekryteraren ur sig " nu får ni 10 sekunder var på er att förklara varför vi skall anställa just dig" alla sa väl diverse struntklyschor, jag sade stensäkert något grovt pretantiöst om att jag skulle vara ett positivt tillskott till personalstaben och att det blir en bättre arbetsplats med mig där, jag vet inte... det äckligate man kan komma på med 2 sekunders betänketid. Sen är det då en tjej som sitter på andra sidan bordet, jättesött ansikte och stor mun, hon säger "jag tycker att ni borde anställa mig för att jag kommer alltid med ett stort leende på läpparna som smittar" "SOM HERPES!" utbrister min hjärna och jag hindrar meningen precis innan den slipper ut med ett saftigt bett i läppen. Tyvärr blev det nästan värre eftersom min hjärna vrålgarvar på insidan och jag försöker dölja mitt dunderfniss under halsduken, utan framgång. I efterhand tänkte jag be om ursäkt, men de skulle säkert inte uppskatta förklaringen till min tillfälliga sinnessjukhet... Jag undrar om jag får jobbet.

På den långa vägen hem sedan var jag mitt absolut kissnödigaste, hade fruktansvärt lågt blodsocker, inga batterier på min mugglarpod och fortfarande halsfluss. När jag sedan står och väntar på den sista bussen av alla byten är jag ungefär en halv centimeter från att fullständigt bryta ihop i gråt, det enda som håller mig stående är tanken på att toalett och ostmackor finns bara 15 minuter bort. Då känner man det- ett litet sniff (för att vara säker)- nej det kan inte vara sant - "krisp, krisp, krisp" - det måste vara det - sakta vänder jag mig om... där i en barnvagn sitter en ungdjävul med ett alldeles eget rör pringles...sourcream and onion...tjejchips...min favorit...
Vad gör jag?
Jo jag välter barnvagnen, sparkar det fula barnet i magen och mumsar glatt i mig ett halvt rör pringles. Inget problem i världen är för stort med ett rör chips.
...Nej det är klart jag inte gjorde det, ungen räddades av att jag inte hunnit smida färdigt en plan innan bussen kom och jag sprang snabbt in och gömde mig längst bak för att undvika ett agerande på mina impulser.


Vad händer?
En jobbig tjej som pratar i telefon sätter sig brevid mig med en stor Maraboukaka.

I DIE