De orden är klottrade på ett övergivet hus vita fasad i den lite gruffigare delen av Liverpool. Promenerar du nedanför orden hinner du gå ungefär arton steg innan meningen tar slut. Man kan tycka att det är outhärdligt deprimerande, särskilt en dag som denna när regndropparna är tillräckligt stora för att tre stycken ska lyckas göra dig genomblöt, men jag blir på något magiskt sätt ännu mer förälskad i Liverpool för den gråa gruffigheten hör liksom till. Allt för mig närmare.

Vi var i Liverpool hela dagen, visserligen spenderades mestadels av tiden i studion men det var bara jävligt nice. Det finns inga ord för hur coolt det är att sitta med megaproffs i en megaproffsig studio och bara suga i sig proffsigheten. Jag fick bidra med lite proffsigt melodicaspel i en av låtarna så jag känner mig fruktansvärt nöjd och såklart, proffsig.

Jag hade tyvärr lovat Egan att vi skulle gå till en leksaksaffär så vi tog oss ut i pissregnet och jag sprang omkring halvdränkt med barnvagnen i ena handen och ett toystoryparaply i den andra samtidigt som jag försökte undvika att springa vilse. I vilken annan stad som helst hade jag blivit dödsförbannad men Liverpoolmagin har mig alldeles för tätt lindat runt sitt finger, så jag skrattade istället.

Middag på veganstället Eggs och sedan senkörning hem till Nantwich med ukuleleorkester i baksätet på rockbussen.

100% Awesome.