Saknar ni mig redan?

Jag ligger i min säng igen. Det är konstigt hur det kan kännas så hemma och lätt att vara här. Efter lite mer än ett dygn känns det nästan som att jag aldrig åkte hem i julas, mer som att jag gått i ide det senaste halvåret och nu bestämt mig för att vakna. Det känns både oroväckande och betryggande på många olika sätt.

Ikväll kom vännen Melv över på middag. Melv är någon slags entrepenör och marknadsför ett ekologiskt/organiskt/veganskt matvarumärke här i England och på vissa andra ställen, till exempel NK. Det innebär att han tjänar ganska lite pengar på att sälja skitdyr müsli och vedervärdiga produkter med massa antioxidanter. Idag fick jag pröva en ny grej från företaget, vitlökens motsvarighet till surströmming! Den var helt svart, såg ut som en liten mördarsnigel, hade samma konsistens som en liten mördarsnigel och smakade allt som är äckligt på samma gång. Jag har borstat tänderna fyra gånger men det som smakar som döden vägrar lämna min superledsna mun. Jag gav Melv en mördarblick innan han lämnade huset men på ett sätt har jag kommit över det, han visste trots allt inte i vilket land Saddam Hussein varit regent (vi spelade TP) vilket ger mig något att hånskratta åt.

Jag önskar att jag hade haft ork nog att gå till puben ikväll men jag är helt slut. Får bli en skön söndagskväll på The Vine imorgon.

Nu ska jag sova. Tack. Puss.


Fluff- Folkrock i ett nötskal och fruktansvärt begåvad musiker. Hon kan allt.