Jag är världens sämsta resenär. Jag får panik när jag ska flyga. Blablalba... ni vet allt det där. Resan gick bra, jag är i Kanada och lever, allt var i stort sett smärtfritt.

Flighten mellan Manchester och London var väl det som var jobbigast, mycket för att det var det första riktiga stressmomentet men mest för att något pucko hade valt soundtracket från Donnie Darko som hissmusik innan start. Jag dog lite. Man kan ju tycka att om en person får uppgiften att langa ett blandband med lite softa tunes för att välkomna passagerare och möjligen lugna ner nervösa resenärer, så borde det vara ganska viktigt att musiken inte kommer från en film där en "flygplanskrash" (krash...stavas det verkligen så?) avgör hela handlingen. Eller? Det kanske bara är jag som tycker det?

Kanadaflighten var mycket mer lyckad. Personalen var snygg och trevlig, jag såg fem filmer (varav en var Draktämjaren....LEGENDARY!), man fick glass till eftis och jag idkade gratisfylla, för nervernas skull såklart.

Hotellet vi bor på är AWESOME! Jag sover i en 2 m bred säng, ser kanadensisk såpopera på 42'', duschar i en tropisk regnskog, gosar in mig i en frottémorgonrock stor som en igloo och kramar fem stycken änglamjuka kuddar. Det bästa med hotellet är att det är sjukt miljövänligt! Det körs på 100% miljövänlig energi, återvinner allt, kaffet på rummet är fairtrade/ekologiskt, shampoot är organiskt och toapappret är gjort på återvunna material (men fortfarande mjukt, åh så mjukt).

ROCK


Trött jetlagtjej