Klockan 10 väcktes jag av att Nigel ringde på hotelltelefonen: "Kat we've got to do a tv thing in one hour, we leave for breakfast in 10 minutes". Jag var klar på nio minuter, trots extrem jetlag och allmän förvirring över min knäppa väckning. Iväg till tvstudion, tillbaka till hotellet, ut på stan, gå vilse själv runt hela Calgary, tillbaka till hotellet och sedan vila.

Jag hann vila fem minuter innan det bar iväg till nästa jippo. Singer/songwriter bootcampet som Thea och Nigel skall hålla i tillsammans med en bunt andra artister hade introduktionskväll på ett mörchcoolt musikcenter downtown. Alla "kursledare" (artisterna) presenterade sig själva för deltagarna med en låt. Thea och Nige öste Old Soul och jag blev kär i en kille med skägg som sjöng hjärtekrossande toner och spelade dobra. Alla som spelade var awesome och det blev en skön blanding av soul, blue grass, sing./song. och country. En ukulelekvinna sjöng som Joni Mitchell och jag hade nog blivit kär i henne också om hon inte hade varit 50 år och 150 cm lång.

Nu är klockan 08.00 i Sverige, här är den bara 00.00. Vi tog alla en pint i hotellbaren och jag hann flörta med hjärtekrossjungande skäggkillen innan det var dags för mig att åka upp och barnvakta. Synd att man inte alltid kan stanna kvar. Tur att man får rocka sönder ibland ändå.

Tur att de flesta festivalmänniskorna bor i samma korridor som mig.