Söndagar i England är något alldeles extra. I Kyrkan ringer klockorna i över en timme, och då menar jag inte dödsding-dong, utan en lång melodi som låter lite som en schysstare version av "London bridge is falling down" eller bröllopslåten i Askungen. På gatorna flanerar ovanligt många Miss Marple doppelgängers omkring för att mötas över söndagste och prata om hur delightful det är att den ena eller andras barnbarn kommit hem från en exotisk semester, samtidigt som de slänger in lite smygrasistiska kommentarer om curryluktande grannar och nattsvarta butiksbiträden. Hela staden blir som den lilla byn i Skönheten & Odjuret och på Sainsbury's vässar mammorna armbågarna för att knuffa sig fram till köttdisken och hinna få den finaste biten till familjemiddagen.

Ja söndagar är speciella. Vi inledde vår med snooze och sedan rostade tekakor och hinkvis med kaffe på Aroma. Vi tog minibussen mot "Sunday Farm Market" och hela färden förbannade vi oss över inkompetenta söndagstraffikanter. Väl framme fick vi som sagt klappa djur och köpa massa roliga grönsaker.

Nu är klockan halv tio. Jag är mätt.

Bilder: