För en halvtimme sedan avslutades mitt livs bästa läsupplevelse och jag ligger nu i återhämtningstillstång, hjärtklappande fosterställning. Det här är det bästa jag läst någonsin.

Varför?

Att läsa the Unbearable Lightness of Being är ett oändligt fallande där man hänger sig totalt till den magiska realismen som penetrerar varje millimeter av ens varande. En kärlekshistoria om allt mellan död och död, och liv och liv. Det är en episk ohjältehistoria med humor av största tragiska allvarhet där vi vet från början hur slutet kommer se ut men har ingen aning om vad som händer på vägen. Ett tredje testament som ger en djupare, mer klargörande förstålse för livet, människan, kärlek, ondska och kitsch än allt jag vet.

Åh jag dör och kommer på samma gång! Hur kan jag ha missat det här? Gör dig själv en tjänst och läs den nu!