Igår blev en legendary kväll på många olika sätt. Först käkade jag och professor McGonagall ute på indisk krog och efter det for jag in till Hogsmeade för att dricka bögvin och rocköl med vännen Albin i solen.
Även gamle Elina från Gryffindor och färskingen Ravenclaw-Pontus anslöt sig till Lexington-filten och tillsammans blev vi en munter skara som njöt av fransk musik, youtubefräckisar, alldeles för mycket ciggaretter och mobilt bredband.

En plötslig hagel/regnskur drev oss norrut mot Quidditcharenan vilken gästades av rocktruppen AC/DC. Vi satt i en sluttning utanför och blev nästan lite kåta av de slaktande gitarrsolona och dödsköna tonerna. Albin bjöd fyllona runt omkring oss på vin rakt ur boxen och vi träffade en hund.

Livet hade fortsatt vara lika fantastiskt om inte verkligheten hade knackat på, och det gjorde den också, jävligt hårt. Jag och Elina vandrade långsamt hemåt i spöregnet. Desperat försökte jag lifta med allt som åkte förbi. Testraler, hippogriffer, kvastar, till och med några flygande mattor, men ingen hade balls nog att plocka upp oss. Där gick vi, som två jävla klyschor, den gråtande tjejen i nöd och den desperata "schyssta" kompisen som gör allt för att allt ska kännas lite kul men ändå misslyckas...i regnet...lastbilarna körde förbi och tutade grisigt innan de körde upp vallar av vatten över oss. Till slut stannade en taxi och för några silversiklar körde han hem oss till Gryffindortornet där vi stupade i sängen med genomblött hår, sminket under ögonen, en barbiefylla simmandes i skallen och ciggaretsmaken fastbränd i munnen.

Där låg jag och pillade Elina i håret och tänkte ändå hur härligt det är att blivit utsatt för sommarens första djävulsregn när man promenerar längs med vägen och gråter över hjärtesorg. Det var som att vara 16 igen och någonstans mellan den tanken och mardrömmarna om ett barn som hette Maj jag hade senare, somnade jag varm och nöjd över hur fantastiskt livet är ibland.


Bildsökning Barbiefylla i regnet på Google.