Min syster har räddat mig med en dongel. Äntligen lite kontakt med omvärlden. Ett dygn blev för mycket.

Vi har slitit som djur idag. Började klockan tidigt med att blötlägga däck, rensa skåp, skrubba däck (hästjobb) och koka korv. Att göra rent altanen/däcket var det nedrigaste, fy fagerlund va trött jag blev i alla kroppsdelar som finns. På eftermiddagen ryckte vi ljung. Ett helt berg med ljung rycktes och en sjö av kottar/barr krattades ihop till snygg-snygga högar. Men det bästa av allt var när jag fick bredspackla. Det finns få saker som är så tillfredställande som det. Inte bara det att spacklet ser så smaskigt ut och att kladda är sitt allra rolligaste, utan jag blir bara så lugn och fridfull av att spackla. Jag kommer ihåg hur Martin Timell någon gång på mitten av 90talet sa, i ett Äntligen Hemma program, att bredspackla är det bästa han vet med att bygga för det är så himlarns KUL. Martin, jag håller med.

Jag tror att mannen i mitt liv också älskar att bredspackla. Han kommer vara en kille som förstår vikten av att göra ett grundligt förarbete och dödsförälskade kommer vi stå där och bredspackla väggarna i sovrummet med sjöutsikt i vårt lilla sommarhus lika ömt som om skarvarna vore små barn. Han kommer säga "du har rätt älskling, duvblåa tapeter är bäst för det här rummet" och jag kommer le försiktigt, dra en klick spackel på hans näsa och sedan kasta mig runt hans hals.

Tillbaka till verkligheten. Här sitter jag med min syster och Gryffindorlejonet. Vi har tänt brasa och ätit halloumiburgare. Nu dricker jag kung. Det finns inget som är så gott som en kung efter en lång dags hårt arbete.

Puss


På min systers dator finns bara bilder på vikingakläder. Den här är undantaget.