Vaknade upp nyss till ännu mer snö. Skönt, då slipper jag känna alla de där lyckoruskänslorna som ilade runt i kroppen när snön började smälta. Alla vet att glädje är den jobbigaste/sämsta känslan att känna, eller hur?
Nu ska jag göra en Alfons Åberg och sedan släpa mig in till stan för att ha spådomskonst med Gryffindor Dood, sen ska jag till en tatuerare och sen träffa världens bästa Adam. What a day!


Jag och Dood för ungefär 300 år sedan, när jag hade brunt hår och Danielle inte hade tandställning. Vi var 16 år och ungefär coolast i världen för att vi kom in på Ace. Åh fuska stämpel-/fejkidtiden vart tog du vägen?