Vilken ljusnande jävla framtid var det vi sjöng om för ett år sedan när vi med lätt berusade steg stormade Stockholms nätter med studentmössan på sned? Gah... egentligen är jag bara töntigt sentimental (inte alls bitter, nej nej nej..) eftersom jag nyss gjorde det fatala misstaget att bläddra igenom bilderna från vår studentbal. Aldrig mera sistaringare på Hogwarts... aldrig mera vilsen tonåring... aldrig mera ung och fräsch. Allt som väntar nu är strutpattar, ansvar och klimakteriet.



Puffandes på fina cigarrer kaxade vi om hur skönt det skulle bli att slippa skolans pärs. Vi hade bara några veckor kvar innan vi skulle få smaka på den äkta frihetens ljuva sötma. Det visade sig att friheten är ungefär som Bertie Botts bönor i alla smaker... jag fick öronvax.