Repet igår var helt fantastiskt. En explosion av kreativitet. Sen hände något busigt. Jag och professor McGonagall skulle åka och täcka över vår båt med nya kapellet och när vi var framme fick vi för oss att åka ut till landet, så det gjorde vi. Sjukt busigt. Och det vackraste som finns. Vi gick omkring i det fuktiga gräset, spande ut över fjärden på flaggstångsberget, tände brasa och drack vin. Efter två-tre glas fick vi för oss att fiska i skymningen, det gjorde vi, med en pilsner i ena handen och ett gammalt spö i den andra. Det blev ingen fångst, men det spelade ingen roll, vi var yckliga ändå. I hemlighet önskade vi nog båda att fiskarna inte skulle nappa, kvällen var för vacker för att bli en fiskmördarkväll.

Imorse gick vi upp halv sju, jag har aldrig sett vår fjärd ligga så spegelblank. Båten klöv vattneytan tyst och smidigt, morgonsolen var varm och svanarna simmade lugnt i par. SEN KOM EN UTTER! EN UTTER! PRECIS VID BÅTEN! DEN VA SÅ JÄVLA SÖT!

Nu äter jag stadig frunch tillsammans med Herb. Idag är vårens bästa dag. Jag känner det på mig.