Efter att ha lämnat in uppsatsen på Universitetet imorse åkte jag till mormor och morfar i Bergshamra. Hos mormor och morfar kan man lyssna på Glenn Miller och äta nybakade wienerbröd, det är skitmysigt och väldigt trevligt. Sedan promenerade jag runt i Vasastan, tänkte på vilken asfin stad vi bor i, åt sushi och hämtade ut trevligt pistagegröna tapeter till farmor.
Hemma hos farmor får man sitta på svindyra antika möbler, dricka cappucino och lyssna på historier om den fantastiska släkten Aminoff och framför allt om den fantastiska kvinnan frierinnan Katarina Aminoff som farmor säger att jag är döpt efter även fast det inte är sant, mamma låter henne bara tro det för att hon ska vara nöjd. Jag bryr mig inte så mycket om vad som är sant eller inte för berättelserna är så spännande, även fast det är sjuhundrafemtioelfte gången jag hör dem. Det är trevligt hos farmor, och det är trevligt med berättelser.

Vilken trevlig dag. Dags för lite smink och en trevlig ölrunda?


Det här är någon annans farmor, inte min, men det är lite den här känslan man får när man är hos henne. När hon öppnar dörren har hon precis fimpat en Marlboro 100's och låtsas som ingenting (hon tror fortfarande att vi inte fattar att hon röker, trots att hon är 92), håret är lagt i snygga lockar och hennes chica outfit skulle få vilken superfashionista som helst att blekna. 

Jag önskar verkligen att jag hade tagit med mig kameran idag, för mormor och morfar var så söta och farmor var så himla fin. Åå, när ska jag lära mig att alla dagar är en bra dag att ta med kameran?