Inte skämmigt för fem öre
Idag var en sån dag när jag lyssnade på Here you come again tre gånger på raken under bussfärden hem utan att tycka att det är ett dugg töntigt. Hade det inte varit för att jag åker den där jävla bussen varje dag och med ungefär samma människor så hade jag nog ställt mig upp och sjungit med högt i låten, men eftersom jag besitter någon slags impulskontroll så nöjde jag mig med att smygmima bakom halsduken.
Jag älskar dagarna när jag får vara sentimental och lyssna på Dolly Parton.
Lisa bor i en sån där snygg vuxenlägenhet som får mig att vilja flytta ungefär SÅ HÄR mycket. Eftersom det inte lär hända på ett tag så kanaliserar jag känslorna i att sakna vår lägenhet i Berlin istället. Lägenheten som hade allt. Vita brädgolv, ett sjukt bra högtalarsystem, utsikt över Prenzlauerberg och ett asbra frukostställe fem trappor ner. Åh lägenheten i Berlin, jag saknar dig så!