Skön film. Skön Skarsgård. Gustav är fortfarande min favorit av syskonen, men Bill hamnar nog på en skön tvåa. Bäst var Peter Dalle och den fruktansvärt obekväma öppningsscenen, för mycket full frontal för att sitta bredvid sina föräldrar och syskon. Ja... sånt är fortfarande obehagligt, jag vill falla genom golvet lika mycket nu som för tio år sedan när jag såg Tillsammans för första gången med mina föräldrar. Det är helt enkelt bara för mycket bekväm nakenhet och ogenerat filmande i svensk film (fast jag gillar ju det). Hur som helst var Himlen är oskyldigt blå tuppentoppen och väldigt fin.



Familjen från sin absolut snyggaste sida.