I nattens mjuka mörker och bakfyllans sista svettiga skede ligger jag i fosterställning på mina svala lakan och lyssnar på VÄRLDENS BÄSTA JANA. Hon chillar inte direkt med gåshudsfaktorn i hennes musik och till min för tillfället extremt sårbara kropp och skalle (drabbades av panik när jag såg en myra på golvet och grät lite för att munsköljet var slut) får hon agera stort plåster med Bamse på för lite snabb själavård.