Överspacklad och låtsasfräsch i håret tog jag mig an staden idag. Jag kände mig nästan för brudig för mitt eget bästa när jag trippade omkring med min hemmafruaktiga rosett på skallen. Som tur är har jag min piercing som alltid ser till att jag är mitt allra rockigaste och räddar mig från existensiella kriser i stil med "vadå är jag en tjejig tjej? Är det verkligen okej?". 

På ett sätt gillar jag ändå dagarna när min kvinnlighet ligger på topp. Man måste ju faktiskt vara lite stolt över att man är en sån. En kvinna alltså. Fast det är ju ändå skillnad på att vara en kvinnokvinna och att vara en brudig brud.


Tjej, kvinns eller bara K.Gun?