I brist på trötthet ligger jag på golvet och ritar medans jag lyssnar på världens bästa Ted Gärdestad, en ritual jag ofta ägnade mig åt under högstadiet men som på senare år liksom har glömts bort. Det är en fin ritual och en väldigt fin kväll.
Det känns faktiskt helt okej att vara ensam en fredagkväll när man har Ted Gärdestad, teckningar och nonchalanta flätor i sitt trassliga hår som sällskap. 


Notera min coola vägg i bakgrunden, jag är såååå kreativ.