Ligger i sängen och nattar mig själv med att pluggläsa en fet Ellen Key-text. Hon drar mig in i hennes passion för bildning och sekelskifteskvinnans möjlighet att bli det största av allt. Hon skriver om hur en sann bildad människa kan se allt som är vackert och aldrig nöja sig med något mindre än det som får dennes hjärta att gråta och själ att explodera i klimax.

Det är väldigt spännande och väldigt intressant, särskilt när man under samma tema läser om Aristoteles "lagen är fri från passion" och att människan är lagen. Min skalle är pyttipanna och någonstans mitt i allt lyckas jag alltför tydligt applicera de här två motstridigheterna i mitt liv, särskilt nu på kulturlinjen där humaniora grundar sig på människans förnuft samtidigt som jag styrts dit av min passion. GAH! Pyttipanna, etc. även fast jag vill läsa mer så är jag mer sugen på att sätta mig på ett tåg till världens ände och ha puss & kramkalas.


Dö dödsdöden och allt vad pok kan leda till. Gah. Frustration. Död. Skola. Hej. PEACE!