Euw, jag äcklar nästan mig själv. Allt som krävs för att kickstarta pojkvänsuget hos mig är en larvig kärleksfilm med bra soundtrack och ett halvmörkt vardagsrum. Just idag var det Nick and Norahs infinite playlist och hade det inte varit för att jag är så förbannat jävla cynisk så hade jag gett mig hän till mitt infall och dragit igång något slags Bridget Jones scenario (ensam, tvåflaskorvinfull och vrålsjungandes till all by myself). Tacka fan för cynism. Vem hade man annars varit?