Jag drömde inatt att jag uppfunnit en parfym som doftade varm paj. Parfymen gjorde mig oemotståndlig och vart jag än gick sköljde suckande ljud av längtan över mig.
Vid en gul busshållsplats satte jag mig ner för att läsa en tjeckisk bok på tjeckiska som jag läste helt utan problem eftersom jag hade på mig mina tjeckiska läsglasögon (troligtvis en annan påhittig uppfinning jag uppfunnit vid något annat drömtillfälle) när en man sög sig fast på min hals i ett desperat försök att äta upp min pajhud. Jag slog honom i magen med min tjeckiska bok och rekommenderade honom att dra dit där pepparn växer (jo verkligen, jag använde det uttrycket). Han hävdade att han inte kunde gå för han älskade mig och skulle gräva ner sig själv i marken om jag lämnade honom. "Jag gillar spadar" sa jag med en mors trygghet i rösten, min beundrare såg på mig med tårfyllda ögon stora som tefat och jag log. Ur min rockficka tog jag fram parfymen "du har bara orsakat smärta" (faktafel, parfymen var det bästa som hänt mig, manusförfattaren till den här drömmen suger) sa jag med en ilska äldre än tiden och kastade därmed flaskan rakt ner på asfalten så den slogs sönder i tusen bitar.
Parfymen rann ut över hela staden och allt smältes bort. Kvar var jag och busshållsplatsen i ett ensamt vitt vakum där allt luktade varm paj.