Klockan är snart nio på morgonen och här i Liverpool gråter måsarna, indiepojkarna och hotellets enorma badkar för att att jag ska lämna dem. Okej, det kanske är jag som bölar mest, men jag lovar att måsarna har lite extra gråt i skriken idag.

Mamma åkte redan kvart över fem imorse och jag gråter lite över det med. Vi har haft världshistoriens mysigaste helg och även fast jag är en tuff tjej som klarar mig på egen hand över världens alla hav så är det alltid toppen att vara med min mamma. Jag har ju bara en.

Nu lämnar jag Liverpool som jag kom, med Beatles i hörlurarna. När jag klev av tåget och ut ur stationen spelades "All you Need is Love". Nu börjar jag med "Long and Winding Road".

Puss