Just nu sörjer jag tomheten som alltid uppstår efter att jag läst en bra bok som tryckt på alla de där känsloknapparna i min pulsmaskin och försöker fylla tomrummet med att tröstläsa en av mina favoritböcker.


Tur att "Extremt högt och otroligt nära" låg otroligt nära till hands.