Efter en ganska lång kväll inomhus kände jag att skallen behövde lite luft och jag begav mig därför ut på en kvällspromenad. Jag hann promenera i ungefär fyra minuter innan det började regna ute. Då menar jag inte lite engelskt fjuttregn, jag menar ordentligt jävla monsun/piss-regn. Ja jävlar vad det började regna. Jag hade kommit tillräckligt långt för att hinna dränkas om jag försökte mig på att ta mig hem igen så jag sprang till närmaste pub och smällde igen dörren efter mig.

Ni vet så där i filmer när det regnar ute och en person flyr in på en bar, helt genomblöt, och alla inne i baren blir knäpptysta och vrålblänger? Precis så var det. Mitt i andra halvleken av Liverpool-Manchester störde jag och det är inte lättförlåtligt på en engelsk sportpub. Killen i baren skrattade vänligt åt mig när jag rotade i fickan efter lite växel till ett pint. Där inne i värmen väntade jag ut regnet i en grön sammetsfotölj vid ett spröjsat fönster. 

Tack gode gud för att det aldrig är längre en 50 meter till närmsta pub i den här staden och att ett pint aldrig kostar mer än tre pund.


Nu är håret torrt och på min mage ligger en liten katt och myser medans jag tar mig en öl.