Det är faktiskt nästan helt omöjligt att ha tid till att sitta vid datorn när man är i London och har hur kul som helst precis hela tiden. Idag är det inte smällvarmt (typ bara 20 grader, rena rama istiden) och Felicia har föreläsningar så jag passar på att tokblogga och drabbas av lite panik över min ansökan till musikskolan.

Men innan jag gör något vettigt som att skriva mitt "personal statement" kan jag berätta lite om vad som hänt de senaste dagarna. Vi börjar med lördag. För det är liksom början.

I Lördags kom jag hit (åh vilken begåvad skribent jag är!). Jag svidade om till nästan-naken-sviden shorts plus linne och åt sedan brunch med Felicia på "The Breakfast Club" i Angel. Där fick man lyssna på All Saints och äta jättegod frukost även fast klockan var efter tre. Sen blev det kväll nästan med en gång och vi åkte till Shoreditch för att hänga med Felicias kompisar.

"De älskar hip hop" hade jag blivit varnad innan, men jag förstod inte riktigt hur mycket förräns när vi var framme och vi möttes av 50 cent spelandes på högsta volym följt av frasen "ja vi var på 50-humör", vilket jag trodde innebar kanske tre låtar på raken men som i verkligheten innebar två hela timmar med 50 cent. Jag log artigt och försökte se lite gangsteraktig ut i min knälånga mormorklänning. Alla uppskattade försöket och vi hade väldigt roligt.


Först åt vi middag och lyssnade på hip hop. Här är vännen Ken.


Sen provade vi Felicias osmugglade kubaner. Osmugglade till vår besvikelse eftersom det bara är olagligt att ta in fler än 200 och Felicia hade faktiskt bara 25.


John


Jag: Coke in whiskey? That's like shredding money!
Alejandro: No, it's like smoking money!


Lisa


Henric


Vi var båda två lite för propra för allt hippetyhipphoppande


Nomeli


Sen skulle alla på klubb men jag och Felica gick till Lexington och avrundade där istället med dans utan dansgolv och ett sista pint.