Ikväll är jag bjuden på kräftskiva hos William. Eftersom jag har noll uppfattning om mina begränsningar bestämde jag mig för att baka en västerbottensostpaj.

Den är i ugnen nu och ser ut att vara en halv millimeter från att svämma över pajformen.

Varför lär jag mig aldrig att bara ta det lugnt och inte engagera mig så jävla mycket? Det går ju faktiskt att köpa paj.


Nu ska jag försöka hinna bli snygg också. JIKES!